Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Langer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom pianist och kompositris bemärkta Luise Japha,
f. 1826. A. L.
Langiewicz [-je’vitsj], Marian, polsk frihetshjelte,
föddes 1827 i Krotoszin (preussiska regeringsområdet
Posen), erhöll 1860 en lärarebefattning vid den af
Mieroslawski upprättade polska krigsskolan i Paris,
deltog s. å. i Garibaldis expedition till Sicilien
och Neapel samt verkade derefter äter vid ofvannämnda
skola, hvilken hade flyttats till Italien. Sommaren
1862 utförde han en beskickning till London för den i
Varsjav bildade hemliga revolutionära centralkomitén
och ledde i Jan. 1863 resningen i Sandomir. Sedan
han vunnit flere framgångar (vid Wonchoek,
Malagorcz, Zombkowice) mot ryssarna, blef han efter
Mieroslawskis nederlag vid Radziejewo utsedd till
öfverbefälhafvare och diktator (d. 10 Mars), men
nödgades efter ett par blodiga träffhingar vid Zagosz
(17–19 Mars) öfvergå på österrikiskt område. Der
igenkändes han och hölls fången i Josephstadt samt
återfick först i Febr. 1865 friheten. Sedan han
derefter någon tid uppehållit sig i Schweiz, gick han
i turkisk tjenst och bosatte sig slutligen i Lille,
der han dog i obemärkthet i slutet af år 1881.
Langland (eller Langley), William, engelsk
medeltidsskald, f. omkr. 1332, var en tid munk,
gifte sig sedan och uppehöll sig mestadels i London
såsom sakförare. Död omkr. 1400. – L. erkännes numera
allmänt för att vara författaren till den stora dikten
The vision of William concerning Piers the plowman,
ett af de mest betydande minnesmärkena från engelska
språkets och literaturens första ungdom. Dikten,
som författades omkr. 1362 och innehåller närmare
8,000 allitererade dubbelverser, företer en
blandning af satir och mystik. Den angriper med
skärpa utsväfvande prelater, giriga munkar och
allt slags oärlighet i samhällslifvet, uttalar den
redlige jordbrukarens bekymmer och förväntningar
samt målar taflor ur de lägre engelska folkklassernas
hemlif. Det hela utgöres af elfva "visioner", fyllda
af allegori. "Peter plogman" framstår under diktens
fortgång alltmera såsom en kommande verldsreformator
och identifieras slutligen med Kristus. Såsom en
protest mot det normandisk-franska inflytandet på
engelska språket nyttjar L. flitigt dettas gamla
angelsachsiska beståndsdelar. Dikten trycktes 1550
(3 uppl. s. å.); den fullständigaste texteditionen
är utgifven af W. Skeat (4 bd, 1866–77; ofullb.).
Langlès [lansglä’ss], Louis Mathieu, fransk
orientalist f. 1763, d. 1824, medlem af Franska
institutet, hade väsentlig del i upprättandet af École
spéciale des langues orientales (1795) i Paris. Han
var skolans förste föreståndare samt undervisade
derstädes i persiska och malajiska. L. utgaf
bl. a. Instituts politiques et militaires de Tamerlan
(1787; öfvers. från persiskan).
1. Langlet [lansgle], Emil Viktor, arkitekt, föddes i
Borås d. 26 Febr. 1824 inom en ursprungligen fransk
slägt, som invandrat till Sverige på Karl X Gustafs
tid. L. genomgick Chalmersska slöjdskolan i Göteborg
och egnade sig sedan åt mekanisk byggnadskonst, men begaf sig
1845 till Stockholm och blef elev vid konstakademien,
hvars läroverk han tillhörde till 1850. Under
denna tid biträdde han A. Nyström vid åtskilliga
byggnadsföretag hufvudstaden, bl. a. med uppgörande
af ritningar till cellfängelset, hvilka blott
öfversågos af denne, samt vann anställning vid stadens
byggnadskontor och Öfverintendentsämbetet. Sedan han
1850 vunnit den k. medaljen inom akademien, erhöll han
1851 resestipendium och begaf sig till Paris. Der
förberedde han sig å Blouets atelier för sin resa
till Italien, hvars monumentala arkitektur han
studerade till 1857. Under sista året derstädes
utarbetade han efter program förslag till det
blifvande Stortingshuset i Kristiania. Det storartade
byggnadsverket, hållet i en något tung, men solid
och värdig romansk stil, uppfördes 1861–66. Under
dessa år utförde L. äfven åtskilliga byggnader i
Norges mindre städer, t. ex. en börsbyggnad samt
en teater i Drammen. Redan 1858 hade han kallats
till ledamot af konstakademien. Efter sin återkomst
till Stockholm ingick han 1867 i redaktionen af
"Tidskrift för byggnadskonst och ingeniörvetenskap",
hvilken han 1871 ensam öfvertog och omdanade till
"Nordisk tidskrift för byggnadskonst" m. m., som
dock upphörde med nämnda år. Redan der och sedan
alltjämt som praktisk arkitekt har L. ifrat för en
omdaning af det gällande systemet för protestantiska
kyrkobyggnader genom återupplifvandet och utbildandet
af centralanläggningen, såsom den, hvilken bäst och
naturligast lämpar sig för kultens behof och den
religiösa uppfattningen hos de nordiska folken. Sedan
L. utfört åtskilliga landskyrkor af trä efter nämnda
centralanordning, har han gifvit ritning till och
ledt uppförandet af bl. a. Pauli kyrka, i Malmö
och Säfvare kyrka i Skara stift. Till belysning af
sina åsigter och deras tillämpning har han utgifvit
ett häfte planscher: Protestantiska kyrkobyggnader
enligt centralsystemet (1879), der man finner planer
och elevationer af hans förnämsta arbeten af detta
slag. Bland L:s öfriga profanbyggnadsverk må nämnas
det nya Borgerskapets enkehus i Stockholm (1879).
-rn.
2. Langlet [langgle], Klara Matilda Ulrika Klementina,
skriftställarinna, den föregåendes hustru, född på
Dalarön i Södermanland d. 8 Nov. 1832, dotter till
sedermera prosten A. V. Söderén, gifte sig 1864
med arkitekten E. V. Langlet. Hon utgaf 1863–64
tidskriften "Året om, läsning i den husliga kretsen"
och 1871 den lyriska samlingen Blad och blommor. Hon
har dessutom uppträdt med en mängd sagor på vers för
barn och såsom flitig öfversättarinna, i synnerhet
af romaner samt redigerat "Husmodern i staden och
på landet. En fullständig handbok i hushållningens
alla grenar" (13 häften 1883–84).
Langley, W. Se Langland.
Langlois [langglåa’], Jérôme Martin, fransk
målare, f. 1779, d. 1838, var lärjunge af David och
gjorde under hans ledning så raska framsteg, att han
snart nog fick hjelpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
