Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larchevesque, Pierre Hubert - Larcy, Charles Paulin Roger de Saubert de - Lardner, Dionysius - Larentia - Larentinalia. Se Acca Larentia - Larer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halfklädda fruntimret, som blifvit konungen gifvet
till följeslagerska". Till följd deraf anmodades
L. om ett annat utkast, och detta blef det
slutligen antagna, och om hvilket 1763 nytt
kontrakt slöts. 1772 var gipsmodellen färdig, men
arbetet måste då, i brist på medel, afbrytas.
Först midsommaraftonen 1779, efter L:s död,
göts stoden i ett enda stycke (äfven med
plinten) af G. Meyer, men denna gjutning
betecknades allmänt såsom misslyckad. Året derefter
inkallades ciselören Adams (född svensk) från
Paris och erhöll det kinkiga uppdraget att
genom sin konst söka afhjelpa bristerna. Dermed
drog ut ända till 1796, då ändtligen stoden,
dock utan de båda grupperna å fram- och
baksidan, högtidligen aftäcktes, efter att i sin
helhet hafva kostat svenska staten den
jämförelsevis ofantliga summan af 174,192 rdr 30
sk. och 10 rst. – Gustaf Vasas stod, beställd
1762 af ridderskapet och adeln efter gillad
modell, började arbetas 1763, uppsattes å
piedestalen tio år senare och aftäcktes
midsommaraftonen 1774. I dessa sina hufvudarbeten
visar L. en påfallande tyngd och osäkerhet. Hvad
Gustaf Vasa vidkommer, äro dock dessa
egenskaper förenade med en viss imponerande
värdighet och kraft, hvars uttryck dock förefaller
något teatraliskt. Gustaf Adolfs stod
misslyckades, som ofvan sagts, fullkomligt i
gjutningen, och man har således svårt att bedöma
i hvilken mån dess otymplighet, särskildt i
hästen, tillhör den ursprungliga modellen.
Säkerligen gjordes vid ciseleringen och de partiella
omgjutningarna ganska mycket för att afhjelpa
felen; men sjelfva helintrycket, oafsedt
enskildheterna, blir ändock af ungefär enahanda art
med det man erfar af Gustaf Vasas stod. –
Utom ofvannämnda arbeten utförde L. stoder
m. m. för konung Adolf Fredriks begrafning
1771 (afbildade i Flodings verk öfver denna
ceremoni och Gustaf III:s kröning), byster i
brons af Ol. von Dalin (i Vitt. hist. och
antiqv. akad.) och Jonas Alströmer (på Stockholms
börs), byster af Gustaf I och Gustaf II Adolf,
en liten reproduktion af Gustaf I:s stod,
minnesvården öfver riksrådet grefve Gabriel von
Seth, uppsatt 1775 i Byarums kyrka, ett par
figurer i Göteborgs domkyrkas altardekoration
samt smärre modeller för undervisningen m. m.
Af dessa verk torde bysten af Alströmer, med
dess kraftiga, nästan realistiska uppfattning af
personen, vara det förnämsta. Såsom dekoratör
och i ornamentala kompositioner ansågs han
redan af sin samtid mindre lycklig. – L. fortfor
att verka i sin konst till 1777, då ett svårt
sjukdomsfall nödgade honom att söka bot i sitt
hemland. Efter sin återkomst insjuknade han
å nyo och begaf sig då till södra Frankrike, der
han afled i Montpellier d. 25 (eller 26) Sept.
1778.
L:s anseende hos samtiden bevisas bl. a.
deraf att han 1768, vid den svenska målare-
och bildhuggareakademiens återupplifvande
genom Adelcrantz, utsågs till hennes direktör.
Sitt förnämsta anspråk på Sveriges tacksamhet
har han såsom Sergels lärare. Denne mästare
visade ock sin kärlek och aktning för läraren
genom att lägga sista handen vid och leda
fullbordandet af altartaflan i slottskapellet och af
Gustaf II Adolfs stod, hvars medaljonger och
grupper (de sistnämnda aldrig uppsatta) härröra
från Sergel.
-rn.
Larcy [-si], Charles Paulin Roger de
Saubert de, baron, fransk politiker, f.
1805, d. 1882, egnade sig efter
Juli-revolutionen (1830) åt advokatyrket. 1839–46 hade
han plats i deputeradekammaren, der han jämte
Berryer var legitimisternas ledare, och var
1848–51 åter folkrepresentant. Efter
kejsaredömets fall valdes han 1871 till medlem af
nationalförsamlingen och blef minister för de
allmänna arbetena, i Thiers’ första kabinett. Då
denne icke ville låna sig åt monarkisternas
planer, utträdde L. d. 30 Nov. 1872 ur
ministèren, hvarefter han blef president i den
legitimistiska klubb, som uppkallades efter gatan
"rue des Réservoirs". Nov. 1873–Maj 1874
var han åter minister för de allmänna arbetena,
i Broglies ministèr, och blef 1877 lifstidssenator.
Lardner, Dionysius, engelsk matematiker,
f. i Dublin 1793, innehade 1828–40
professuren i fysik och astronomi vid University
college i London. Han förde sedermera ett
oroligt lif, höll någon tid i Amerika en serie
mycket besökta föreläsningar, återvände till
Europa 1845, och bosatte sig sedermera i Paris,
der han dog 1859. – L. utöfvade en ganska
omfångsrik författareverksamhet. Hans
vetenskapliga arbeten, hvilka vittna om
originalitet och skarpsinne i mindre vanlig grad, utgöras
dels af afhandlingar inom den rena och
använda matematiken, införda i åtskilliga lärda
samfunds handlingar eller i tidskrifter, dels af
läroböcker, bland hvilka må nämnas Differential
and integral calculus (1825; "Elementerna af
differential- och integralcalculen", 1837) och
Handbook of natural philosophy (1854–56).
Äfven såsom populär författare egde L. en
ovanlig begåfning. Resultaten deraf finnas till
stor del nedlagda i den af honom utgifna s. k.
"Lardners Cyclopædia" (134 vol., 1830–44), i
hvilken han sjelf författat en mängd artiklar i
matematik och fysik. Han utgaf för öfrigt
äfven andra encyklopediska verk, t. ex. "Cabinet
library" (12 vol., 1830–32) och "Museum of
science and art" (12 vol., 1854–56).
G. E.
Larentia, zool., ett af Treitsche uppstäldt
slägte bland mätarefjärilarna (Geometræ), som
igenkändes bl. a. genom fullständigt slutet
diskfält å framvingarna. De arter, som fördes till
detta slägte, äro af nyare fjärilskännare
fördelade på flere andra slägten, t. ex. Cidaria,
Lygris och Ortholitha.
O. T. S.
Larentinalia. Se Acca Larentia.
Larer (Lat. lares) voro ett slags skyddsandar
hos forntidens romare. Föreställningarna om
larerna och de dem nära stående penaterna
(se d. o.) voro i mycket sväfvande och dunkla.
Allmännast synes man hafva uppfattat larerna
såsom ett slags skyddande väsenden (genier)
för familjen, och ofta talas om "familjens lar",
hvilken skulle vara stamfaderns ande. Men
derjämte tänkte man sig larer såsom
skyddsandar för jord och grund, så att distrikten på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
