Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd / 823-824 (1885) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larvätare ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktade spetsar, n, n, de nedre hornen, hvilka
leda mot ringbrosket. Alla hornen utgöra, så att
säga, utlöpare ur sköldbroskets bakre kanter. På
insidan af sköldbroskets vinkel är fäst

Fig. 2.

det tredje brosket: struplocket l. epiglottis, E,
äfven det en buktig skifva af egendomlig, spadlik
form och på bakytan fullt af små gropar, i hvilka
slemkörtlar legat. Det kallas "lock", emedan det kan
nedsänkas bakåt och derigenom vid sväljning täcka
ingången till struphufvudet. På sidorna af bakre
ringbroskskifvans öfre kant stöda i en ledgång de
två (pariga) kannbrosken, K, K, till formen sneda,
buktiga, tresidiga pyramider, hvilkas sidospetsar
(plats för muskelfästen) och öfre spetsar äro
synliga på bilden 2; de senare bära hvar sitt lilla
kornformade brosk. De främre synas ej. Från dem utgå
röstbanden, konvergera framåt och mötas (vid ch) i
sköldbroskets vinkel på insidan under struplockets
fäste. – Brosken äro dels i de nämnda lederna,
dels genom band fästa vid hvarandra, så att de öfre
(struplock, sköld- och kannbrosk) till viss grad kunna
röras genom utanpå och mellan dem belägna muskler. De
omsluta en håla, hvilken upptill är af vexlande
form och dimensioner till följd af väggbeklädnadens
mjukare beskaffenhet och af rörelserna samt nedtill
mera jämnt cylindrisk och fast. Hon klädes af en
slemhinna, som till största delen har flimmerepitel
och slemkörtlar. Genom denna håla passerar luften
vid in- och utandning till och från luftrör och
lungor. Slemhinnan är mycket känslig för beröring
med andra ämnen än andningsluften. Då de ämnen, som
skola sväljas, passera förbi larynxöppningen till
matstrupen, händer det, att delar af dem komma in i
larynx och vålla obehag. Man säger då ganska riktigt,
att de "kommit i vrångstrupen"
och att man "storknar". Intränga större, fastare
ämnen, som icke kunna aflägsnas genom hosta, inträffar
död genom qväfning. G. v. D.

Larzac-rasen, ett på högslätten Larzac i
franska depart. Aveyron förekommande fårslag af
medelstorlek. Djuren af denna ras hafva panna och näsa
hvälfda. Deras hufvud saknar ullhår och horn; halsen
är kort, bröstkorgen djup och benen grofva. Tackorna
af denna ras mjölkas, och af mjölken beredes den
berömda Roquefort-osten. En stam af denna ras äro
Cransac-fåren (se d. o.). C. A. L.

La Salle [-sall], Robert Cavelier, sieur de L., fransk
upptäcktsresande, f. i Rouen 1643, blef 1666 nybyggare
och pelshandlare i Canada, undersökte trakten kring
Ontariosjön och for utför Ohio till fallen vid det
nuv. Louisville. 1675 blef han guvernör öfver fortet
Frontenao (der Kingston nu ligger). Bemyndigad af
Frankrike att fortsätta sina forskningsfärder vesterut
och anlägga fästen, utrustade han en expedition,
med hvilken han besökte sjöarna Erie, S:t Clair,
Huron och Michigan, ända till Green bay, for uppför
S:t Joseph och framträngde ända till Kankakee och
Illinois. 1681 for han utför Illinois och Mississippi
ända till Mejikanska viken samt tog i April 1682
för Frankrike i besittning allt land, som vattnas af
sistnämnda flod, hvilket han kallade Louisiana. Under
ett besök i Frankrike uppgjorde han en plan för
landets kolonisering och samlade ett sällskap af 280
kolonister. Men expeditionen tog miste om Mississippis
mynning och landade vid Matagorda-viken i Texas, der
ett nybygge anlades och der L. sedan tillbragte tvänne
år (1685–87), hvarunder kolonisternas antal genom
sjukdomar och strider med indianerna hopsmälte till
37. Under försöket att öfver land begifva sig upp
till Illinois och Canada vardt L. vid Trinity river
lönmördad af tvänne följeslagare, d. 19 Mars 1687.

La Salle [sall], stad i nord-amerikanska
staten Illinois, vid den dit segelbara floden
Illinois. Förbindelse med Chicago medelst jernväg och
Michigan–Illinois-kanalen. 7,847 innev. (1880). Liflig
handel och industri, bl. a. ett zinkvalsverk. Rika
kolgrufvor i trakten.

Lasarett (Ital. lazzaretto, Fr. lazaret, af Lazarus,
den i Nya test. omtalade sårbetäckte tiggaren)
betecknar i utlandet oftast en karantänsanstalt,
i Sverige ett vanligt sjukhus. Då detta tillhör ett
visst län, kallas det länslasarett. Sveriges äldre,
i sammanhang med klostren stående sjukhus kallades
helgeandshus eller hospital och voro vanligen en
gemensam samlingsplats för fattiga, krymplingar,
vansinniga och sjuka af alla slag. Den första
egentliga inrättning i Sverige, afsedd uteslutande
för botande af sjukdomar, är det år 1752 i Stockholm
öppnade kongl. Serafimerordenslasarettet. Inom kort
uppstodo äfven lasarett i andra städer, och genom
kongl. bref 1765 och 1776 ordnades länslasarett
öfver hela riket, med särskilda kurhusafdelningar
(se Kurhus). Till dem anslogs bl. a. den från
1818 för hvarje mantalsskrifven person utgående
kurhusafgiften, som 1873 ersattes af den allmänna
sjukvårdsafgiften.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>