Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lasciate ogni speranza ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sändebud i Venezia, kom under påfven Leo X:s regering
(1513–21) till Rom och 1518 åter till Paris, der
han gjorde Frans I vigtiga tjenster vid inrättandet,
af det kungliga biblioteket. Död i Rom 1535. L. har
inlagt stora förtjenster om den grekiska literaturen
icke blott såsom undervisare, utan äfven såsom
utgifvare och kommentator af åtskilliga grekiska
skriftställares arbeten, bl. a. en af Planudes samlad
grekisk antologi (Anthologia Planudea, 1494). A. M. A.
Laske, härad i Skaraborgs län, ingår i Barne fögderi
och i Åse, Viste, Barne och Laske domsaga. Arealen
21,250 har. 7,194 innev. (1884). Häradet omfattar
socknarna Larf, Längjum med Vessby, Lundby, Bitterna,
Vedum och en del af Tråvad.
Lasker, Edvard, tysk politiker och talare, föddes
d. 14 Okt. 1829 i den lilla staden Jaroczyn i Posen
och var af judisk börd. Efter en tids tjenstgöring
vid stadsdomstolen i Berlin och en treårig vistelse
i England (1852–55) utnämndes han 1856 till
referendarie i preussisk statstjenst och 1858 till
assessor vid ofvannämnda domstol. Hans egenskap af
jude och oppositionsman stängde befordringarnas
väg för honom. Först 1870 utnämndes han, utan
ansökan, till "rechtsanwalt" i Berlin. Sedan
1870 var han derjämte ombudsman vid denna stads
hypoteksinrättning. 1865 valdes han i Berlin till
medlem af preussiska landtdagen, hufvudsakligen till
följd af sina uppseendeväckande nationalekonomiska
och statsrättsliga uppsatser (1861–64) i Oppenheims
"Deutsche jahrbücher für politik und literatur". I
landtdagen, der han representerande olika
valkretsar, satt ända till 1879, gjorde hans
ovanliga förmåga såsom debattör honom snart till
en af "fortschrittspartiets" förnämste män, och
han var sedermera (1866) en af det nationalliberala
partiets stiftare. L. fick äfven plats i nordtyska
riksdagen (1867–70) och var från 1871 till sin död
ledamot af tyska riksdagen. Det gafs knappast en enda
vigtig debatt, i hvilken L. icke ingrep med flödande
vältalighet och stor sakkännedom; och med rätta har om
honom blifvit sagdt, att sedan 1866 ingen lag framgått
för den preussiska staten, Nordtyska förbundet och
Tyska riket, som icke burit L:s prägel. Synnerligen
verkningsrikt blef hans uppträdande år 1873 mot
den i det preussiska handelsministeriet rådande
korruptionen i fråga om jernvägskoncessioner, den
s. k. "gründerschwindel". L. var en varm förespråkare
för den nationella enheten och konstitutionella
friheten. Han understödde i det längsta Bismarcks
politik, men lemnade det nationalliberala partiet,
då detta gick alltför långt på kompromissens väg till
förmån för Bismarcks reaktionära inrikespolitik. En
svår sjukdom bröt 1875 L:s krafter, och han uppträdde
under de senare åren af sitt lif ej så ofta i debatten
som förut. 1883 företog han en rekreationsresa
till Nord-Amerika, men afled der, i New York,
d. 4 Jan. 1884. Kongressens representanthus lät
i en till tyska riksdagen riktad skrifvelse af
d. 9 s. m. betyga sitt deltagande i förlusten,
men Bismarck, som anmodats öfverlemna skrifvelsen,
återsände densamma till de
tyske liberales harm. L:s lik begrofs med stora
högtidligheter i Berlin d. 28 Jan. 1884. L. L.
Laski, polsk adlig slägt, af hvilken två medlemmar
vunnit ryktbarhet. 1. Jan L. (latinsk namnform
Johannes a Lasco), f. 1466, sedan 1510 ärkebiskop
af Gnesen och polska rikets primas, d. 1531, utgaf
den för Polens rättshistoria vigtiga samlingen af
landets äldsta lagar under titeln Commune inclyti
Poloniae regni privilegium (1506). – 2. Jan
L. (latiniseradt Johannes a Lasco), befordrare af
reformationen, den föregåendes brorson, f. 1499,
besökte efter afslutade studier för det andliga
ståndet flere af vestra Europas universitet och
mottog der, genom beröringen med män sådana som
Zwingli och Erasmus, ett lifligt intryck af det
pågående reformationsarbetet. Återkommen till Polen
1526, nödgades han genom en högtidlig förklaring
aflägsna de misstankar för kätteri, som der väckts
emot honom, och han steg sedan snabbt från den ena
kyrkliga värdigheten till den andra. Emellertid
mognade i det stilla hans evangeliska öfvertygelse,
och 1537 lemnade han Polen samt begaf sig till
Nederländerna. 1542 blef han der kyrkoherde i
Emden, i Ostfriesland, och utöfvade tillika som
superintendent uppsigten öfver de protestantiska
församlingarna i denna del af landet. Der genomförde
han på enkegrefvinnan Annas begäran reformationen. En
frisinnad och fördragsam sinnesriktning gjorde
honom väl egnad att utjämna de skiljaktigheter, som
förefunnos mellan olika protestantiska partier. I
anledning af det augsburgiska interim nedlade han
1549 sitt ämbete och begaf sig på Cranmers inbjudning
till London, hvarest han blef föreståndare för den
s. k. främlingsförsamlingen. Den protestantfientliga
Maria Tudors tronbestigning (1553) tvang dock snart
L. att jämte sin församling lemna England. 1555
återvände han till Polen, der han till sin död,
1560, nitiskt arbetade för reformationen och en
union mellan dervarande reformerta, lutheraner och
böhmiska bröder. Denna förening blef ock 1570 en
verklighet genom den s. k. förlikningen i Sandomir
(consensus Sandomiriensis). 2. P. F.
Lasos, forngrekisk skald och musiker från Hermione i
Argolis, Pindaros’ lärare och Simonides’ medtäflare,
lefde och verkade omkr. år 500 f. Kr. i Athen, dit han
måhända inkallats af de konst- och literaturälskande
peisistratiderna. Han var berömd dels såsom
utbildare af den dityrambiska diktarten, dels såsom
undervisare och författare i musikens teori. Af hans
skrifter återstå endast några obetydliga diktfragment,
utgifna af Bergk i samlingen "Poëtae lyrici graeci".
A. M. A.
Lassalle [-sa’ll], Ferdinand, tyska socialdemokratiens
grundläggare, föddes d. 11 April 1825 i Breslau af
förmögna israelitiska föräldrar och hette egentligen
Lassal. Efter att vid sjutton års ålder med
glänsande vitsord aflagt studentexamen studerade
han i Breslau och Berlin företrädesvis filosofi
och filologi, blef ifrig anhängare af Hegel och
fullbordade i det närmaste redan före sitt tjugonde
år ett utomordentligt svårt arbete, Die philosophie
Herakleitos’ des dunkeln. L:s ovanliga lärdom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
