Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lausanne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
La Valette [-le’tt], Antoine Marie Chamans, grefve de
L., fransk statsman, f. 1769, deltog som frivillig i
de franska revolutionskrigen, vann general Bonapartes
ynnest under dennes första italienska fälttåg,
hvarunder han utmärkte sig i slaget vid Arcole (1796),
der han utnämndes till kapten, och blef Bonapartes
adjutant. Bonaparte använde honom i flere vigtiga
militäriska, diplomatiska och politiska uppdrag i
Italien, Frankrike, Tyskland och Egypten. Äfven vid
statskuppen d. 18 Brumaire år VIII (d. 9 Nov. 1799)
understödde L. verksamt Bonaparte. För att belöna
hans tjenster och tillgifvenhet tillät Bonaparte honom
att gifta sig med Emilie Louise de Beauharnais,
en kusin till Bonapartes hustrus, Josephines,
förste gemål. Under kejsaredömet utnämndes L. till
generalpostdirektör och 1808 till grefve. Vid
bourbonernas återkomst (1814) förlorade L. sitt ämbete
och hörde till dem, som voro verksamma för Napoleons
återuppsättande på tronen. Då Ludvig XVIII d. 20 Mars
1815 flydde från Paris, infann sig L. några timmar
senare hos generalpostdirektören Ferrand och öfvertog
i kejsarens namn förvaltningen af posten. Under
"hundra dagarna" var han åter generalpostdirektör,
men efter Napoleons fall (1815) arresterades
L. och dömdes såsom högförrädare till döden. Han
räddades dock af sin ädla maka, hvilken utverkade
sig tillåtelse att besöka honom i hans fängelse
dagen före den till hans afrättning utsatta dagen,
d. 23 Dec. 1815, och der bytte kläder med honom samt
qvarstannade i fängelset, medan L. lyckades fly. Efter
att ett par veckor hafva legat dold i ett vindsrum i
sjelfva utrikesministerhotellet i Paris räddades L.,
förklädd till engelsk öfverste, d. 9 Jan. 1816 af
general Wilson och två andra engelsmän undan till
Belgien. Hans uppoffrande maka qvarhölls någon
tid i fängelset, der hon af själsångest förlorade
förståndet. 1822 fick L. amnesti och återvände till
Paris, der han afled 1830. Sina sista år egnade han
uteslutande åt vården af sin olyckliga, sinnesrubbade
maka (d. 1855). De båda makarna hvila i samma graf på
kyrkogården Père-Lachaise, der i en vacker bas-relief
framställas grefvinnan L:s hjeltemodiga uppoffring
och sorgliga öde. E. W.
La Valette [-le’tt], Charles Jean Marie Félix,
markis de L., fransk statsman, f. 1811, d. 1881, hade
beklädt flere underordnade sysslor inom diplomatien
(bl. a. var han 1837–41 legationssekreterare i
Stockholm), då han 1851 blef envoyé extraordinaire
i Konstantinopel. 1853 lemnade han denna plats
och utnämndes till senator. 1860–61 var han
ambassadör i Konstantinopel och 1861–62 i Rom. Såsom
inrikesminister, 1865–67, utmärkte han sig bl. a. för
sin stränghet mot pressen. Samtidigt skötte han under
Sept. 1866 ad interim utrikesärendena och utfärdade
då – det var efter Preussens framgångar mot Österrike
– till de franska sändebuden i utlandet ett i helt
fredlig anda hållet cirkulär af d. 16 Sept., som
väckte mycket uppseende. Äfven under den tid,
1868–69, han var utrikesminister lade han stor fredskärlek
i dagen. I Juli 1869, då kejsaren
utlofvade en "liberal" styrelse, trädde L. tillbaka
och utnämndes till ambassadör i London, men
han lemnade denna post, då kabinettet Ollivier
(Jan. 1870) kom till styret.
1. La Vallée [vale], Simon de, fransk arkitekt,
son af Marin de L., som 1610 blef Ludvig XIII:s
byggmästare, erhöll till en böljan undervisning
af sin fader och genomreste sedan i åtta års tid
Italien, Afrika och "en stor del af österländerna"
samt blef vid sin återkomst till Frankrike 1633
genast kallad af prins Fredrik Henrik af Oranien
till hans arkitekt. I Maj 1637 finna vi honom
i Sverige i tjenst hos Åke Tott såsom "ingeniör
och byggmästare", och i Mars 1639 anställdes
han i drottningens tjenst såsom "arkitektör och
byggmästare". L. hann likväl föga uträtta i denna
egenskap, hvaremot han författade ritningar
till och öfvervakade grundläggningen af Riddarhuset
i Stockholm, hvilken byggnad börjades omkr. 1641 (se
nästa art.). L. blef ihjelslagen eller nedstucken
af öfverste Erik Oxenstierna på Stockholms stortorg
hösten 1642. -rn.
2. La Vallée [vale], Jean de, arkitekt, den
föregåendes son, föddes 1620 och inkom med
fadern till Sverige. Han undervisades af denne i
byggnadskonst och erhöll redan kort efter hans
död (1642) anställning vid byggnadsföretag samt
sattes af drottning Kristina i tillfälle att från
1645 besöka Frankrike och Italien för studier.
Återkommen mot midten af 1650, fick han genast
visa ett prof på sin konst, då han erhöll i uppdrag
att i Okt. s. å. förändra Norremalms port till
drottningens kröning. Från 1651 gjorde han tjenst
som "kungl. architectus", med en instruktion, som i
verkligheten gjorde honom till öfverintendent, och i
denna egenskap stadfästes han af Karl X Gustaf.
L. utvecklade under närmast följande årtionde
en ganska storartad verksamhet. Han uppgjorde
två särskilda förslag till Stockholms slotts
påbyggande och ordnande efter regelbunden plan,
hvilka dock aldrig sattes i verket. Han lemnade
ritningar till Katarina kyrka (grundlagd 1656)
och Hedvig Eleonoras kyrka (grundl. 1658; se
Hedvig Eleonora) samt 1660 till Riddarhuset, som
då endast hunnit föga öfver grunden (se föreg. art.).
Dessutom var han flitigt upptagen af uppdrag från
enskilda stormän, såsom Magnus Gabr. De la Gardie och
Gustaf Bonde. För den förre ombyggde han Ekholmen,
Karlberg och Venngarn samt nybyggde Höjentorp,
Kägleholm och Mariedal, för den senare hans palats,
nuv. Rådhuset i Stockholm. Jämväl wrangelska
palatset, nu Statskontoret, Ebba Brahes palats (nu
inbygdt i Schönborgska huset vid Götgatan), Karl
Sparres palats (f. d. enkehuset) m. fl. räkna honom
som sin upphofsman. L. företräder i samtliga
dessa byggnader den franska barockens konst under
dennas äldre skede. Hans kyrkor, som undergått
flere förändringar sedan början, äro djerfva och
dugtiga i anläggningen; deremot råda någon tyngd och
enformighet i hans slottsbyggnader, der den likartade
fönsterformen, de långa pilastrarna och de starkt
utbildade vattentaken utgöra genomgående kännetecken.
Hans flesta arbeten kunna numera bedömas blott efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
