Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lavatera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lavendel, Lavandula, bot., farmak., är ett slägte af
lägre halfbuskar, hörande till nat. fam. Labiatae
Juss., klass Didynamia L. Lavendelarterna växa
vilda i Medelhafstrakterna å soliga, steniga
backar, och en art, L. officinalis Choix., odlas
icke sällan i våra trädgårdar upp till mellersta
Sverige. Bladen äro jämnbreda eller lansettlika,
vanligen grågröna. Blommorna sitta i axlika
samlingar (upprätta "blomsvansar"), med de nedre
blomgyttringarna vanligen något skilda från de
öfre. De stålblåa fodren och outvecklade blommorna
af den nämnda lavendelarten äro officinella under
namnet Flores lavandulae. De innehålla en välluktande
flyktig olja, aetheroleum lavandulae. Farmakopén
upptager spiritus lavandulae, "lavendelsprit", som
är utdragen ur blommorna. Lavendel är ett upplifvande
medel för luktsinnet och nervsystemet. För liknande
ändamål användas i andra land L. latifolia Vill,
L. Stoechas L. m. fl., hvilka alla hafva en stark,
aromatisk lukt, ehuru ej så fin och behaglig som den
af L. officinalis. O. T. S.
Lavera (Fr. laver, af Lat. lavare, tvätta),
öfverdraga en teckning, arkitekturritning eller
dyl. med en mycket förtunnad färglösning. Ett vid
lavering vanligen användt färgämne är tusch, som
ger en ljusgrå ton. Men äfven andra ämnen användas,
såsom sepia, kaffe, konsjonell m. fl. En på detta
sätt, med pensel, med eller utan hjelp af penna,
utförd teckning säges vara utförd au lavis [å lavi]
och kallas lavis [lavi]. – Uttrycket "lavera" brukas
äfven i betydelsen späda ut, förtunna, liksom "tvätta
ur" en redan anbragt färg.
Lavergne [-ve’rnj], Louis Gabriel Léonce
Guilhaud de, fransk skriftställare och politiker, f. 1809,
d. 1880, var 1846–48 medlem af deputeradekammaren
och invaldes 1871 i nationalförsamlingen, der han i
spetsen för en särskild meningsgrupp understödde den
republikanska författningens antagande. 1875 blef han
senator på lifstid. Han var en flitig medarbetare i
"Revue des deux mondes" och "Journal des économistes",
utgaf bl. a. Essai sur l’économie rurale en Angleterre,
en Écosse et en Irlande (1854; 3:dje uppl. 1858)
och Economie rurale de la France depuis 1789 (1860;
3:dje uppl. 1866) samt anställdes 1876 såsom professor
i landthushållning vid det reorganiserade "Institut
national agronomique". Sedan 1855 var han medlem af
Franska institutet.
Laverna var i det gamla Rom tjufvarnas skyddsgudinna,
hvilken hade en helig lund vid Via Salaria. Af somliga
anses denna "mörkrets gudinna" vara ungefär densamma
som Mania. R. Tdh.
Lawes [lås], Sir John Bennet, engelsk godsegare
och agrikulturkemist, f. 1814, tillträdde 1834
godset Rothamsted i grefskapet Hertford. De
kemiska kunskaper, som han förvärfvat sig, har
han sedan 1838 oafbrutet tillämpat på lösningen
af praktiska spörsmål, som röra åkerbruket,
och vetenskapliga rön med afseende på djurens och
växternas näring. Bl. a. var L. den förste, som insåg
betydelsen af gödningsämnet sur fosforsyrad kalk
(superfosfat). Han har anlagt stora fabriker för
tillverkningen deraf. 1847 angrep han Liebigs
"mineralteori" för växtnäringen och häfdade
med framgång nödvändigheten af att tillföra
jorden det qväfve, som växterna ej förmå hemta ur
luften. L. har utfört sina undersökningar i ständigt
samarbete med kemisten J. H. Gilbert. Frukterna
deraf äro framlagda i en mängd engelska
facktidskrifter. 1872 testamenterade L. sitt
laboratorium, jämte försöksfälten och 100,000 pd.
st., för fullföljande af försöken, såsom en gåfva
till engelska landtbruket. Han hedrades 1882 med
baronets rang. 1863 blef han ledamot af svenska
landtbruksakademien.
Lavettage (-tasj; Fr. affûtage,
af affût, som genom tillsats af best. art., l’,
gifvit T. laffette, Sv. lavett), artill., det af trä
(Fi. fût, af Lat. fustis), gjut- eller smidesjern
eller stål förfärdigade underlaget för ett tungt
eldvapen (kanon, mörsare, haubits). Lavettaget afser
såväl att uppbära pjesen under skottlossningen
och motverka rekylen som att möjliggöra dess
transporterande. Alltefter sin konstruktion
delas lavettagen i två egentliga hufvudgrupper:
hjullavettage, som användes vid den rullande (fält-
och positions-) materielen, och vägglavettage,
som nyttjas vid den fasta (fästnings-, kust- och sjö-)
materielen. Hjullavettaget, eller, såsom det kallas,
lavetten, består af ett hjulfordon, som vanligtvis
bildar bakvagnen af kanonfordonet (framvagnen benämnes
föreställare; se Fordon). Vägglavettaget deremot
består af den egentliga "lavetten", som närmast uppbär
pjesen, samt af ett underlag (släpa, bäddning) för
nämnda lavett. Vid hjullavettagen hvilar lavetten
med sin främre del på en hjulaxel och med sin
bakre på marken; vid vägglavettagen deremot stödjer
lavetten med hela sin underkant på underlaget. Numera
börjar man äfven vid fästningslavettage använda
hjullavettagekonstruktion. I allmänhet
 |
| Fig. 1. |
|
| Fig. 2. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
