Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lee ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lefebvre l. Lefèbre [löfäbör], Tanneguy (Tanaquillus
Faber), fransk humanist, f. 1615, d. 1672, var under
Richelieus styrelse uppsyningsman öfver tryckeriet
i Louvre, öfvergick sedan till protestantismen
och vardt 1651 professor i teologi vid akademien i
Saumur. Han var fader till den för sin lärdom berömda
Anne Dacier. L. utgaf bl. a. Epistolae criticae (2 bd,
1659–64; flere uppl.), Vies des poëtes grecs (1665;
ny uppl. 1776) samt omtyckta editioner af Anakreon,
Sapfo, Aristofanes, Platon, Plutarchos, Lukianos,
Faidros, Longinus, Lucretius, Horatius, Terentius
m. fl.
Lefebvre [löfävör], Claude, fransk målare, f. 1633,
studerade först de i hans födelsestad, Fontainebleau,
samlade konstverken, sedan i Paris under Lesueur
och Lebrun, hvilka rådde honom att egna sig åt
porträttmåleriet, för hvilket han visade mesta
anlag. I denna gren af konstverksamhet vann han stort
anseende. Han målade konungen, drottningen och hofvet
samt upptogs i akademien med Colberts porträtt. Sedan
flyttade han till England, der hans arbeten voro högt
värderade. Han dog i London 1675. Ett par porträtt
af hans hand finnas i Louvre.
Lefebvre [löfävör], François Joseph, hertig af Danzig,
marskalk af Frankrike, f. i Elsass, 1755, var, då
revolutionen utbröt (1789), sergeant vid Gardes
françaises. Han hade flere gånger tillfälle att
göra kungliga familjen personliga tjenster samt
blef 1792 kapten, 1793 brigadgeneral och 1794
divisionsgeneral. I denna egenskap gjorde han
fälttåg i Nederländerna och Tyskland, men måste
till följd af ett vid Stockach (d; 20 Mars 1799)
erhållet sår lemna krigsskådeplatsen och blef då chef
för militärdivisionen i Paris. Han fick derigenom
tillfälle att d. 18 Brumaire år VIII (d. 9 Nov. 1799)
göra Bonaparte stora tjenster och erhöll till tack
derför 1804 marskalksvärdigheten. Under 1806–07 års
fälttåg förde L. gardesinfanteriet samt belägrade
och intog Danzig. Med anledning deraf erhöll han
1807 titeln hertig af Danzig. 1808 följde han
Napoleon till Spanien; 1809 stod han i Tyskland
och fick kämpa med tyrolarna. 1812 ställdes L. i
spetsen för franska gardet. 1814 slöt han sig till
restaurationen och satt under "hundra dagarna" i
pärskammaren. Död i Paris d. 14 Sept. 1820. L. var
på samma gång en tapper soldat och en god general.
C. O. N.
Lefebvre [löfävör], Charles, fransk målare,
f. 1805 i Paris, d. derst. 1882, lärjunge af Gros,
framträdde första gången 1827. Hans taflor påminna om
Davids skola. De äro klart komponerade, men hårda i
färgen. L. utförde historiemålningar och religiösa
bilder, såsom Ludvig den helige landar i Damiette
(1859), Vilhelm Eröfrarens död, Botfärdiga Magdalena,
Moses på Sinai, Petrus och Paulus före martyrdöden
(1876), samt äfven några porträtt (bl. a. af Jules
Favre).
Lefebvre [löfävör], Jules Joseph, fransk målare,
f. 1836, lärjunge af Cogniet, framträdde redan vid
verldsutställningen 1855 med ett porträtt och erhöll
1861 romerska priset för Priamos’ död. Medan han
låg i Rom, målade han
flere framstående bilder, såsom en Caritas
romana (1864), Vallfärd till Sacro Speco i
benediktinklostret vid Subiaco, Nymfen och
Bacchus (1866, nu i Luxembourg) samt Pius IX i Roms
Peterskyrka (1867). Men hans hufvudstyrka blef den
nakna qvinnokroppen, framställd med mästerlig teknik,
såsom i hans Hvilande qvinnofigur (1868), som eges
af Alexandre Dumas, och ännu mera i Sanningen (1870,
nu i Luxembourg), som framställer en naken qvinna,
hållande med uppsträckt arm en lysande kula öfver
sitt hufvud. Dessutom har han målat porträtt, bland
hvilka det mest bekanta är kejsare-prinsens af 1874.
Lefèvre [löfävör], Robert, fransk porträttmålare,
f. 1756, d. 1831, var först ämnad till jurist. Men
vid 18 års ålder vandrade han från Normandie, der
han var född, till Paris för att se dervarande
konstverk, och efter sin hemkomst öfvergaf han
juridiken för konsten. Sedan han med porträtt- och
dekorationsmålning å landsbygden skaffat sig medel,
kunde han åter begifva sig till Paris och inträdde der
i skola hos Regnault. L:s porträtt åtnjöto länge stort
anseende. Han målade Napoleon, kejsarinnan Josefina,
påfven Pius VII samt alla framstående personer under
kejsaredömets och restaurationens tid.
Lefèvre [löfävör], André, fransk skriftställare,
f. 1834, debuterade 1857 med en finanshistorisk
skrift och fick anställning vid kejserliga
arkivet. Han skref delar af "L’histoire de France par
les monuments", var länge kritiker i "Illustration",
blef 1871 ledare af den literära afdelningen i
"République française" och deltog i grundandet
af tidskrifterna "La libre pensée" och "La pensée
nouvelle". L:s diktsamlingar La flûte de Pan (1861;
2:dra uppl. 1862) och La lyre intime (1865) röja en
djup naturkänsla. Vidare märkas L’épopée terrestre
(1868), Le vrai Napoléon I (1877), Religions et
mythologies comparées (s. å.), La philosophie (1878)
och L’homme à travers les âges (1880). L. har öfversatt
Virgilius’ "Bucolica", Kalidasas "Meghaduta" (1866)
och Lucretius (1876), hvarjämte han utgifvit arbeten
af Montesquieu, Voltaire och Diderot.
Leffel-anden (af T. löffel, sked) l. skedanden, Anas
clypeata, zool., hör till sötvattensandfoglarnas
underfamilj (Anatini), de brednäbbade andfoglarnas
familj (Anatidae), andfoglarnas ordning
(Lamellirostres) inom simfoglarnas underklass och
foglarnas klass. Hannen har hufvudet och halsen
mörkgröna, med blå skiftning, ryggen mörkbrun, med
ljusare bruna fjäderkanter, skuldrorna hvita och
svarta, öfvergumpen och öfre stjerttäckarna svarta,
med grön glans, kräfvan och frambröstet hvita,
underbröstet, magen och sidorna kastanjbruna,
undre stjerttäckarna svarta, med grön glans,
vingtäckarna blågrå, vingspegeln grön, med ett
svart streck framtill, vingpennorna svartbruna,
stjertens yttersta pennor hvita, spräckliga, de
följande bruna och de mellersta svarta. Längden utgör
49,5 cm. Honan har hufvudet och halsen rostgrå, med
små, svarta längdfläckar, öfre kroppsdelarna svarta,
med rostgrå fjäderkanter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
