Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefort ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodöfverfyllnad förstoras lefvern, och patienten
känner fullhet, tyngd, stundom värk i lefvertrakten,
utstrålande i högra axeln och armen. – Inflammation
förekommer såväl på lefverns yta, i dess serösa
beklädnad (perihepatitis), som i dess parenkym
(hepatitis). Den förra är än orsakad af den senare,
än stående i samband med en inflammation af hela
bukhinnan (peritonitis), än sjelfständig, såsom
vid "snörlefver", trauma och syfilis. Den kroniska
perihepatiten förlöper, utan sjelfständiga symtom,
mera smygande; den akuta deremot, med frosskakning,
feber, smärta, ömhet och svårighet att andas,
liknar mycket en pleurit i angränsande delar af
lungsäcken. Den egentliga hepatiten, med varbildning
inuti lefvern (lefverabscess), förekommer mera
i de heta landen än hos oss, oftare hos mannen
än hos qvinnan, är sällan primär (vid trauma,
stöt o. d.), oftare sekundär och metastatisk (vid
primära inflammationer i portådersystemets område,
såsom i mage, tarmar, uterus, ovarier, pankreas
och mjelte). Mera sällan föres sjukdomsgiftet genom
lefverarteren från sjukdomshärdar i hjertat eller
lungorna eller genom gallgångarna vid inkilade
gallstenar eller invandrade spolmaskar. Än träffar
man i lefvern en enda större abscess, såsom i den
tropiska hepatiten, än många (ända till 40) små
varhålor. Lefverabscessens symtom och förlopp äro
väsentligen beroende på dess storlek och, om den
öppnar sig, på stället för varets genombrott. En
liten abscess kan inkapslas, resorberas, förvandlas
till en ostig, kalkig, ärrig massa och derigenom
alldeles oskadliggöras. Genombrottet kan ske efter
föregående sammanväxning med bukväggen genom huden
och bilda en fistel, som sedan kan läkas. Gynsamma
genombrott kunna äfven ske genom mage, tarmar,
pleurasäck och lunga, och varet kan bana sig de
konstigaste vägar. Farligast ar ett direkt genombrott
till bukhålan, då en hastigt dödande peritonit
vanligen inträffar. Äfven lefverabscessens symtom
äro derför varierande, ofta ganska dunkla. Ej så
sällan döljer den sig under bilden af en frossa med
daglig typ (febris intermittens quotidiana), med på
bestämd tid hvarje dag inträdande feberparoxysmer. I
andra fall liknar sjukdomen en tyfus eller en tärande
lungsot (hepatophtisis) med hektisk feber, nattsvett,
afmagring o. s. v. Stundom klarnar plötsligen
diagnosen genom en varblandad kräkning eller öppning,
en bukböld el. dyl. Diagnosen underlättas stundom
genom smärta och ömhet i lefvertrakten och i synnerhet
känsla af en fluktuerande svulst. – En helt annan
bild företer den kroniska inflammationen i lefverns
interlobulära bindväf, den interstitiella hepatiten
(cirrhosis hepatis), medförande granular-atrofi och
skrumpning af lefvern. Lefvercirrhosen framkallas
i de flesta fall af alkoholmissbruk, är drinkarens
sjukdom par préférence samt kallas ock af engelsmännen
"gin-drinkers’ liver". Ehuru man funnit den äfven
efter omåttligt förtärande af öl och vin, synes
bränvinet vara den vanligaste och kraftigaste
orsaken. För öfrigt kan den framkallas äfven af
andra orsaker, såsom i Italien af malaria, i Indien
af starka kryddor. På grund af den
vanligaste orsaken träffas lefvercirrhosen vida oftare
hos män än hos qvinnor; men äfven qvinnor och barn
få den genom ymnigt förtärande af alkohol. De första
symtomen af sjukdomen sammanfalla vanligen med den hos
suparen så vanliga magkatarrens. Först då cirrhosen
framskridit, märker man vid undersökning en minskning
af lefvern, hvilken sedan fortgår genom bindväfvens
skrumpning samt lefvercellernas förträngning och
atrofi, så att slutligen lefvern intager blott
en tredjedel af sin rätta volym och den venstra
lefverfliken nästan alldeles försvinner. Genom hinder
för blodets cirkulation genom lefvern uppstår äfven
bukvattusot (ascites) och mjelten förstoras, ofta
betydligt (5–6 gånger). Den sjukes hy blir vanligen
blek och grådaskig, och sällan uppträder någon
gulsot. Den sjuke förlorar matlusten och magrar. På
buken visa sig ofta slingriga blåa ådror (caput
medusae). Förstoppning och minskad urinsekretion äro
äfven vanliga. Mot slutet svullna äfven benen, andnöd
inträder genom bukvattnets tryck på bröstorganen,
och under tilltagande marasmus inträder döden
efter 3–4 års sjukdom. – Syfilitisk lefversjukdom
förekommer både hos äldre, i det tertiära stadiet,
och hos späda barn med medfödd syfilis, än i form af
perihepatit, än liknande lefvercirrhosen, än som en
gummatös nybildning. – Akut gul lefveratrofi är en
sällsynt sjukdom, som i synnerhet träffar hafvande
qvinnor (i 5–8 månaden) och under mycket häftiga
symtom (gulsot, yrsel, sopor) inom några dagar eller
högst ett par veckor medför döden. Lefvern visar sig
saffransgul, slapp och i hög grad. förminskad. – Om
fettlefver se d. o. – Amyloidlefver, en betydligt
ansvälld lefver, som vid genomsnitt är fast,
visande en späckigt glänsande yta (derför äfven
kallad späcklefver) och af en tunn jodlösning färgas
mahognyröd, förekommer sekundärt till följd af andra
djupa kakektiska lidanden, i synnerhet i sammanhang
med långvariga suppurationer, lungsot, benåkommor,
gikt, engelska sjukan, frossa, leukemi, syfilis,
kräfta m. m. Lefvern kännes hård, svullen, starkt
förstorad, med afrundad kant. Ofta är äfven mjelten
samtidigt amyloidvandlad, stundom äfven njurarna. –
Lefverkräfta är sällan diffust infiltrerad, merendels
cirkumskript, d. v. s. begränsad, knölformig,
varierande i storlek från ett knappnålshufvuds till
ett barnhufvuds. Den uppstår sällan primärt i lefvern
och är då mera enstaka; oftast är den sekundär och
multipel, d. v. s. består af många skilda knölar, och
är då uppkommen genom metastas, d. v. s. öfverföring
från mer eller mindre aflägsna primära kräfthärdar,
såsom i uterus, tarmar, magsäck, bröstkörtlar
m. m. De större knölarna medföra oftast en betydlig
förstoring af lefvern, vattusot, gulsot och en hastig
aftyning. Lefverkräftan angriper oftare qvinnor än
män, mera äldre än yngre. Den kan medföra döden på
några veckor eller räcka ett år eller derutöfver. –
Andra nybildningar i lefvern förekomma äfven, såsom
sarkom, adenom, tuberkler, lipom, myxom m. fl. –
Bland parasitiska djur i lefvern förekommer intet så
ofta som Echinococcus (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
