Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lemchen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer ytterligare, att hans moder, i likhet med
Väinämöinens, var en af Luonnottaret, naturens
döttrar. Att L. betraktats såsom vattnets gud framgår
såväl af flere trollrunor som af hans binamn Ahti
(se d. o.), ehuru detta dock torde vara ett lån från
skandinaverna (Aegir). Myterna om L. uppvisa äfven
flere likheter med dem om Frö, som ju ursprungligen
var en af vanerna, således en vattengud. Men likasom
Frö företer många beröringspunkter med Balder,
så innehålla myterna om L., särskildt den om hans
dödande af den blinde herden med "ett tillslutet rör",
reminiscenser af myterna om solguden Balder. Det ser
derför ut, som om uppränningen till flere delar af
L.-myten kommit till fornfinnarna från skandinaverna,
om också den fria behandlingen och utförandet af dem
äro helt och hållet finska. O. G.
Lemmus. Se Lemmel-slägtet.
Lemna L., bot. Se Andmat.
Lemnhult, socken i Jönköpings län, Östra härad. Areal
7,445 har. 885 innev. (1884). Annex till Korsberga,
Vexiö stift, Östra härads kontrakt.
Lemniskata (af Grek. lemniskos, band), matem.,
kallas en kroklinie, som är så beskaffad, att,
om man sammanbinder en godtycklig punkt på
densamma med två gifna punkter, rektangeln af
de två sammanbindningslinierna alltid är lika
med qvadraten på halfva afståndet mellan de gifna
punkterna. Lemniskatan är en algebraisk kroklinie af
fjerde graden; den har ungefär utseendet af en åtta
eller af det matematiska tecknet "oändligheten":
[oändlig], och är fullt symmetrisk i afseende på
båda axlarna. Lemniskatan eger flere intressanta
egenskaper; så kan t. ex. medels elliptiska integraler
dess rektifikation ske och dess omkrets på ett enkelt
sätt delas i 2 + 2n lika delar, då n är ett helt tal.
G. E.
Lemnos (Nygrek. Limno, Turk. Limni, It. Stalimene),
ö i norra delen af Egeiska hafvet, på lika afstånd
från bergudden Athos i v. och mindre Asien i ö. Areal
477 qvkm. Hela ön är af vulkanisk natur och i hög
grad hemsökt af jordbäfningar. Den ansågs af denna
orsak i forntiden helgad åt Hefaistos (Vulcanus),
som troddes hafva sin boning i den på öns östra del
belägna, numera utslocknade vulkanen Mosychlos. Ehuru
till stor del uppfylld af berg, är ön bördig på
vin och spanmål. Äfven odlas der bomull, silke och
olja. Mineralriket lemnar den bekanta röda bolusleran
(se Bolus). De äldste innevånarna på L. benämnas
af Homeros sinties, d. v. s. röfvare. Efter dem kommo
minyer, enligt sagan härstammande från argonavterna,
hvilka under sin härfärd gästade på L. Ön lades
omkr. 500 f. Kr. af Dareios under persiskt välde,
men befriades ej långt derefter af Miltiades och
var sedan under lång tid förenad med Athen, till dess
den togs i besittning först af macedonerna och sedan
af romarna. F. n. hör den till det turkiska riket
och eger vid pass 15,000 innev., till större delen
greker. Hufvudorten Lemni (l. Kastro), på vestra
kusten, ligger på samma plats som den forntida
staden Myrina. A. M. A.
Lemo. 1. Socken af Virmo härad och domsaga, Åbo och
Björneborgs län, Finland. Areal 33 qvkm. Befolkningen
finsk, 703 pers. (1882). L. utgör med kapellet
Villnäs (se d. o.) ett imperielt pastorat af 2:dra
kl., Åbo ärkestift, Virmo prosteri. – 2. By i
S:t Karins socken, sydöst om och nära Åbo vid en
hafsvik, har blifvit bekant för den landstigning,
som generalmajor v. Vegesack med 2,500 man utförde
derstädes d. 19 Juni 1808. Utan samband med öfriga
krigsföretag skedde äfven denna landstigning, hvadan
intet vans dermed. Sedan trupperna kommit i land,
ryckte afdelningen fram mot Åbo, men möttes af ryska
truppar, hvilkas styrka småningom växte till 3,500
man. Efter en het strid måste svenskarna, som i sina
led äfven hade en del föga öfvadt landtvärnsmanskap,
draga sig tillbaka. Det lyckades dem att inskeppa
sig och åter gå till sjös, sedan företaget kostat
omkr. 200 man. 1. O. I. 2. C. O. N.
Lemoine [lömåa’n], Karl Gustaf, kopparstickare,
sannolikt elev af Brenner, utförde åtskilliga
gravyrer i Peringskiölds "Ättartal" (1725) samt ett
porträtt af K. G. Rehnschöld (efter von Krafft). Han
erhöll offentligt reseunderstöd för att vidare
utbilda sig, men afled helt ung i Paris 1727.
-rn.
Le Moine [lömåa’n], Vilhelm, målare, föddes i
Vestmanland 1780 samt blef elev af konstakademien
och handleddes särskildt af Hilleström. Han utbildade
sig egentligen till miniatyrmålare, men utöfvade
äfven landskapsmålning i både aqvarell och olja,
dock i litet format och ett mycket petigt manér. Hans
porträtt sakna deremot all finhet i uppfattning samt
äro ofta klena äfven i färg och teckning. L. begaf
sig omkr. 1815 till Finland samt lär vistats der och
i Ryssland fjorton år. Efter sin återkomst bosatte
han sig i Stockholm som "ritmästare", men flyttade
sedan till Strengnäs, der han omsider blef lärare i
teckning vid der varande elementarläroverk. L. afled
i Strengnäs 1859. -rn.
Lemoine [lömåa’n], Gustave, fransk dramatiker,
f. 1802, har diktat flere häften romanser, till
hvilka Loïsa Puget, som sedan blef hans hustru,
satte högst intagande melodier. Dessutom har han,
till större delen i samarbete med andra författare,
skrifvit skådespel, som vunnit mycken framgång,
bl. a. L’abbaye de Castro (1840; "Klostret Castro",
1849), La grâce de Dieu (1841; "En mors välsignelse",
s. å.), hvilken gick nära 600 ggr öfver Gaîté-teaterns
tiljor, La dot de Suzette (1842; "Suzettes hemgift",
1844) och La niaise de Saint-Flour (1848: "Frieri
och förställning", 1849). L. är sedan länge bosatt
vid foten af Pyrenéerna.
Lemoinne [lömåa’n], John Émile, fransk publicist,
född 1815 i London, af franska föräldrar, tillbragte
en del af sin ungdom i England, anställdes 1840 vid
"Journal des débats", i hvars utrikesafdelning
han under årtionden hade England på sin lott,
och skref derjämte i "Revue des deux mondes" många
uppsatser rörande politik, engelska förhållanden
samt literatur. En del deraf har han samlat i Études
critiques et biographiques (1862). L. är en utmärkt
stilist. Han invaldes 1875 i Franska akademien, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
