Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lenormand, Marie Anne Adélaïde - Lenormant. 1. Charles L. - Lenormant. 2. François L. - Lenôtre, André - Lens - Lénström, Karl Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kejsarinnan Josefina. Trenne gånger, 1794, 1809 och 1821, satt
L. i fängelse för "indiskreta afslöjanden". 1809–14
var hon förvist från Frankrike. På kongressen i
Aachen 1818 hade den åt mysticism hemfallne kejsar
Alexander I mycket att skaffa med L. Hon dog,
glömd, i Paris 1843, efterlemnande nära 1 million
fr. i förmögenhet. Sjelf betecknade L. sig såsom "en
uppväckt sömngångerska". Hon skref bl. a. La sibylle
au congrès d’Aix-la-Chapelle (1819) och Mémoires
historiques et secrets de l’impératrice Joséphine
(2 bd, 1820).
Lenormant [lönårma’ng]. 1. Charles L., fransk
arkeolog och numismatiker, född i Paris 1802, blef
1825 inspektör öfver de sköna konsterna, åtföljde
1828 Champollion d. y. till Egypten, anställdes
såsom konservator vid Arsenal-biblioteket 1830 och
vid Nationalbiblioteket 1832, var 1835–46 vice
professor i historia vid Sorbonne och utnämndes
1848 till professor i egyptisk arkeologi vid
Collége de France. 1839 blef han ledamot af Franska
institutet. Död i Athen 1859. L. åtnjöt högt anseende
som arkeolog, ehuru hans lifliga inbillningskraft
emellanåt förledde honom till alltför raska eller
godtrogna uttolkningar. Böjd för mystik, vardt han en
nitisk förfäktare af de ortodoxt katolska lärorna,
såväl i tidningar som i sina historiska arbeten och
föreläsningar. De senare måste slutligen inställas
till följd af åhörarnas bullrande protester. Bland
de verk L. utgaf må nämnas de ytterst dyrbara
planschverken Trésor de numismatique et de
glyptique (20 bd, 1834–50) och Élite des monuments
céramographiques (4 bd, 1837–61). – 2. François L.,
fransk arkeolog, numismatiker och assyriolog, den
föregåendes son, född i Paris 1837, deltog redan som
gosse i faderns undersökningar. Sedan han utgifvit ett
par arbeten, skickades han i offentligt uppdrag till
Orienten. Han var 1860 ögonvittne till massakrerna på
de kristne i Syrien och hemsände lifliga skildringar
deraf. 1862–72 var L. underbibliotekarie vid Franska
institutet och utnämndes 1874 till professor i
arkeologi vid Nationalbiblioteket. Död 1883. L. vann
i den vetenskapliga verlden ett berömdt namn genom
en mängd arbeten, af hvilka må nämnas Recherches
archéologiques à Éleusis (1862), det af Franska
akademien prisbelönta verket Manuel d’histoire
ancienne de l’Orient (3 bd, 1868–73; 6:te uppl. 1876)
med tillhörande atlas, Lettres assyriologiques et
épigraphiques (2 bd, 1871–72), Etudes accadiennes
(2 bd, 1873–74), Les premières civilisations (2
bd, 1874), Les sciences occultes en Asie (2 bd,
1874–75), Les principes de comparaison de l’accadien
et des langues touraniennes (1876) samt det för
hela forntidens kulturhistoria vigtiga arbetet La
monnaie dans l’antiquité (3 bd, 1878–79). Hans sista
arbete var Monnais et médailles (1884). Se vidare
Kilskrift, sp. 683.
Lenôtre [lönåtör], André, fransk trädgårdskonstnär,
f. i Paris 1613, d. 1700, var son af en uppsyningsman
öfver Tuileries-trädgården. Han fullkomnade konsten
att sätta trädgårdsanläggningar såsom ett slags
arkitektur i sammanhang med monumentala palatsbyggnader, och han
visade häri en talang, som just passade för tidens
behof och gaf uttryck åt dess formsinne. Hans
hufvudsakliga skapelser äro Tuileries-trädgården
i Paris, slottsparken i Versailles samt parkerna i
St. Cloud och Fontainebleau.
Lens [langs], stad i franska depart. Pas de Calais, 31
km. s. v. om Lille. 9,383 innev. (1876). Vid L. blef
d. 20 Aug. 1648 en österrikisk armé under ärkehertig
Leopold Vilhelm besegrad af en fransk under prinsen
af Condé.
Lénström, Karl Julius, författare, född i Gefle
d. 7 Maj 1811, blef student i Upsala 1828, filos.
magister 1833, teol. kandidat 1834 och docent
i literaturhistoria 1836. Han prestvigdes 1842,
utnämndes 1843 till lektor i filosofi vid Gefle
gymnasium samt blef 1845 kyrkoherde i Vester-Löfsta
och Enåker af ärkestiftet, hvilket pastorat han
ännu innehar. Teol. doktor 1865. L. framträdde som
författare 1836 och fortsatte sedan sin literära
verksamhet med underbar fart och uthållighet i mer
än ett fjerdedels sekel. Han har skrifvit en mängd
poetiska originalarbeten, som dock ej tillvunnit
sig någon varaktigare uppmärksamhet: Sigurd och
Brynhilda (1836), Lyriska förstlingar (1837),
Nero eller hela verlden (1838), Pastoral. Taflor
ur prestlifvet i Sverige (1854), Cromwell (1860),
Gustaf II Adolf (s. å.), Den helige Augustinus
(s. å.) m. fl. Vigtigare voro för sin tid hans
mångtaliga arbeten och handböcker i estetik samt
literatur- och konsthistoria, i hvilka han fortsatt
Hammarskölds värf att åstadkomma en populär
framställning af dessa vetenskaper och sprida
håg för dem i vida kretsar. Såsom de bästa bland
dessa må framhållas Konsttheoriernas historia (1839),
Svenska poesiens historia (2 d., 1839–40), Sveriges
litteratur- och konsthistoria i utkast (1841), ett
ännu ej umbärligt bibliografiskt uppslagsarbete, och
Handbok i sköna konsternas historia (1848). Dessutom
har L. utgifvit åtskilliga literära monografier,
andliga sångböcker, vittra antologier på vers och
prosa, läseböcker m. m. samt jämväl teologiska
handböcker, kyrkohistoriska arbeten, tal och
predikningar, såsom Lärobok i allmänna och svenska
kyrkohistorien (1843), Lärobok i dogmhistorien
(s. å.), Lärobok i de theologiska pränotionerna
(s. å.), Evangeliernas bok (1857), Biblisk theologi
(1859–62) o. s. v. Slutligen har L. öfversatt en
mängd arbeten på vitterhetens, filosofiens och andra
vetenskapliga områden (af Marlowe, Hugo, S. Pellico,
Sismondi, Martensen, Mundt m. fl.). Härtill må
läggas, att han 1839–40 utgaf den literära tidningen
"Eos" samt på 1830- och 1840-talet lemnade bidrag
till ej få tidskrifter, tidningar och samlingsverk
("Skandia", "Svenska litteraturföreningens tidning",
"Freja", "Svenska biet" m. fl.). Att mycket af denna
utsträckta verksamhet berodde på kompilation och
upprepningar eller hvilade på utländska förebilder
är lika naturligt som att det stora flertalet
af L:s handböcker o. dyl. numera, till följd af
vetenskapernas framsteg, är föråldradt och på sin
höjd eger historiskt värde. Några af hans monografier,
recensioner och literaturhistoriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
