Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Letterstedtska föreningen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidningar på lettiskt språk. Efter lifegenskapens
upphäfvande 1819 uppstod en ganska betydlig politisk
och ekonomisk literatur, som finnes närmare angifven
hos Napiersky: "Chronologischer conspect der
lettischen litteratur von 1507–1830", och Zimmermann:
"Geschichte der litteratur der letten" (1849). Af
största betydelse för den lettiska literaturens
uppblomstring blef stiftandet af lettiska
literatursällskapet (1824), i hvars sedan 1828
årligen utgifna "Magazin" en mängd vigtiga arbeten
offentliggjorts öfver letternas språk, literatur och
historia. Med detta sällskap täflar "Kurländische
gesellschaft für litteratur und kunst"
i Mitau, som sedan 1819 utgifver sina
"Jahresverhandlungen". En rik skatt ega letterna
i sin folkpoesi, som omfattar hufvudsakligen
lyrisk-idylliska dikter (stundom föga anständiga) öfver
alla det dagliga lifvets företeelser, mytologiska
och allegoriska sånger, smädedikter (mot den
tyska godsegareadeln) m. m. Verserna bestå af
dubbelstrofer utan rim; för versmåttet, mestadels
jambiskt och trokeiskt, dock äfven daktyliskt,
hafva letterna deremot ett fint gehör. Man eger
lettiska sånger af Diez från slutet af 17:de,
af den blinde Henrik, en kurländsk bonde, från
18:de årh. Samlingar finnas utgifna af Stender
(2:dra uppl. 1789), af Bergmann och Wahr
(2:dra uppl. 1809) och senast af Brisemniak
i Moskva-antropologsällskapets handlingar.
De förnämste befordrarna af lettisk språkkunskap
hafva varit: Stender, Harder ("Anmerkungen und
zusätze" till Stenders "Gramm.", 1809, för sin tid ett
mästerverk af filologiskt skarpsinne), Rosenberger
("Formenlehre und syntax der lettischen sprache",
1848 och 1852, i ofvannämnda "Magazin"), Bielenstein
("Die lettische sprache",
2 dlr, 1863, numera den bästa grammatiken)
och Ulmann ("Lettisches wörterbuch", 1872). En
öfversigt af de nyare arbetena inom lettisk literatur
finner man i de af Berkholz och Ulmann redan
1836 började "Mittheilungen und nachrichten
für die evang. geistlichkeit Russlands".
H. A.
Lettland, södra delen af Livland. Se Letter och
Livland.
Lettoslavisk. Se Lituslavisk.
Lettre (lättör; Fr., af Lat. litera, se d. o.),
bokstaf, skrift; bref. – Après la lettre och Avant
la lettre. Se Aftryck och Kopparstick.
Lettres de cachet [lä’tör dö kasje], Fr., voro
ursprungligen förseglade bref, som innehöllo någon
befallning från den franske konungen. De kunde vara
af mycket olikartadt innehåll. Mycket tidigt började
de dock innehålla häktningsorder, och detta blef med
tiden alltmer vanligt. En sådan arresteringsorder
kunde antingen vara riktad mot viss, namngifven
person eller utfärdad in blanco. Det blef mycket
vanligt att högt uppsatta personer, gunstlingar,
hofmän och mätresser fingo dylika fullmakter in blanco
att låta häkta personer, som voro dem misshagliga. I
hvilken utsträckning de gåfvos framgår deraf att den
berömde Mirabeaus fader skall hafva fått omkr. 60
st. Till hvilka svåra missbruk detta förhållande
måste leda ligger i öppen dag. Redan på 1500-talet
klagade ständerna öfver de många kränkningar af
den personliga friheten, som föranleddes genom
dessa bref. Samma klagomål upprepades ofta under
följande tider, men icke dess mindre qvarstod
detta tyranniska missbruk ända till 1789.
J. Fr. N.
Leu [loj], August Wilhelm, tysk landskapsmålare,
f. 1819, var lärjunge af akademien i Düsseldorf och
besökte efter ändade studier ett par gånger Norge
samt Schweiz och Italien, hvilka lands bergsnatur han
förälskade sig i och återgaf med lifliga färger. Derom
vittna t. ex. Norskt vattenfall (1848; nu i Kristiania
nationalgalleri), Sognefjord (1849), Hardangerfjord
(1851), Vy från Berchtesgaden, Capri, Från Chiavenna
m. fl.
Leubelfing [lö’jb-], August von, en tysk page, som i
slaget vid Lützen tillhörde konung Gustaf II Adolfs
närmaste omgifning samt troligen var den bland hans
följeslagare, som bevittnade konungens sista stunder
och derunder sökte lemna honom hjelp.
Leubuscher [loj-], Rudolf, tysk läkare, f. 1822,
egnade sig med ifver först åt psykiatrien, sedan
åt den praktiska medicinen i allmänhet. Hans
doktorsdisputation handlade om hallucinationer i
den religiösa manien (De indole hallucinationum in
mania religiosa, 1844), hans docentspecimen om "moral
insanity" (Bemerkungen über moral insanity und
ähnliche krankheiten, 1848). Sin praktiska verksamhet
utöfvade han först såsom assistent vid dårhuset i
Halle, sedan som öfverläkare vid arbetshuset i Berlin,
hvilket länge tillika var denna stads förnämsta
dårhus. 1856–59 var han direktor för den medicinska
kliniken i Jena, men återvände till Berlin och afled
derstädes 1861. Bland L:s öfriga arbeten må nämnas
Grundzüge der pathologie der psychischen krankheiten
(1848), Pathologie und therapie der gehirnkrankheiten
(1853) och Medicinische klinik (1859–60).
F. B.
Leuca [le’vka], Capo S. Maria di, sydligaste
spetsen af Apulien.
Leuchs adressbücher [löjchs] är titeln på
en af firman C. Leuch i Nürnberg, numera
med statsunderstöd utgifven handelskalender,
som innehåller en förteckning på alla handels-
och industrifirmor på hela jorden (äfven Sverige),
varuregister, annonser m. m. Arbetet grundades 1814
af den nuv. innehafvarens farfader och var då det
första i sitt slag i Tyskland. Första uppl. upptog
endast 2 band med tillsammans 67 ark, hvaremot den
sista omfattar 35 bd (deraf 1 för Sverige, Norge,
Danmark och Finland), med ett arktal af öfver 1,000,
och utgår i 350,000 exemplar. Hela verket kostar 200
kr. och det band, som upptager de nordiska landen,
15 kr.
Leuchtenberg [löjcht-]. 1. Fordom furstligt
landtgrefskap i Öfre Pfalz, vid Naab, omfattade
omkr. 220 qvkm. Det hade sitt namn efter
landtgrefvarnas stamborg L. i köpingen med samma
namn. Landtgrefvarnas ätt utgick på manssidan 1646,
och landet tillföll då Bajern samt tilldelades sedan
merendels bajerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
