Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liberius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidan. De uppträda i grupper eller i kedjor af
(blågröna) runda celler, liknande Nostoc-arternas
perlbandslika cellrader. Man kan ock påstå, att
Collema-arterna i sjelfva verket äro Nostoc-arter,
hvilkas omgifvande slemlager är genomdraget af
parasitiska svamphyfer, och detsamma är i det hela
förhållandet med alla lafvar, såsom förut är sagdt. De
i lafbålen parasitiska svamparna, till hvilka lafvens
fruktifikationsorgan höra, äro organiserade i likhet
med antingen Discomycetes eller Pyrenomycetes bland
de vanliga svamparna. Lafbålens alg, som utgöres af
de nämnda gonidierna, bildar och afgifver näring
åt den parasitiska svampen. Algen är således den
sistnämndes värd. Beviset härför ligger dels deruti
att gonidierna, som äro gräsgröna eller blågröna
och bestå antingen af ensamma klotrunda celler eller
af kedjor af dylika, fullkomligt öfverensstämma i
byggnad och egenskaper med flerehanda i det fria
lefvande alger, synnerligast med Palmellaceae
och Chroococcaceae, men äfven med arter af
Rivulariaceae, Nostocaceae, Confervaceae m. fl.,
dels i det förhållandet att, om en laf lägges i
vatten, hyferna ruttna bort, men icke gonidierna,
hvilka då blifva fria, lifligt dela sig och till och
med bilda "svärmceller". Gonidier och hyfer hafva
aldrig träffats i genetisk förbindelse med hvarandra;
det ena slaget kan icke uppkomma af det andra. Hyferna
endast lägga sig tätt till gonidierna för att suga
näring från dem. Endast undantagsvis har man funnit
lafarter (af slägtena Arthonia och Arthopyrenia),
hvilka kunna förekomma såväl utan som med gonidier.
Lafvarna förökas på två sätt, dels könlöst,
genom soredier, dels (antagligen) könligt, genom
apotecier. Soredierna bildas genom gonidiernas
ställvis lifliga delning, hvarvid de nybildade
gonidierna samtidigt kringväxas af hyfgrenar,
hvilka sålunda genomväfva och omspinna den
nybildade gonidiegruppen, sorediet, som till
sist genom sin tillväxt spränger barklagret och
framträder på lafbålens yta, der soredierna synas
såsom ett hvitaktigt mjöl, ifall många sådana
finnas tillsammans, såsom hos det forna slägtet
Variolaria. Om soredierna bringas under gynsamma
förhållanden, utväxa hyfgrenarna, gonidierna fortväxa
derefter, och en ny lafbål bildas. – Apotecierna,
"fruktorganen", sporgömmena, likna fullkomligt
ascomyceternas motsvarande organ, i det sporerna
genom fri cellbildning alstras, vanligast till ett
antal af 8 i särskilda säckar (jfr
Ascomycetes). Mellan sporsäckarna finnas sidoställda,
tättsittande trådar, parafyser. Sporerna hafva hos olika arter
och slägten mycket olika former, vexlande
mellan en- och mångcelliga. Sporbädden, hymeniet,
ligger hos "gymnokarpa" lafvar på
sporgömmets fria yta (jfr Hymenomycetes), och
sporgömmet, apoteciet, är vanligast cirkelrundt
och skålformigt, men bildar hos vissa lafvar
oregelbundna streck, som kunna likna skriftecken,
såsom hos slägtena Opegrapha, Graphis m. fl. Hos
"angiokarpa" lafvar deremot likna
fruktorganen (sporgömmena) kärnsvamparnas
peritecier (se Kärnsvampar). Hymeniet är
inneslutet i lafbålen och står i förbindelse med det
yttre endast genom en trång mynning. Jämte nämnda
organ finnas hos lafvarna s. k. spermogonier
l. sädesgömmen, små i bålen insänkta gömmen, i
hvilka genom afsnöring bildas oräkneliga småceller
af cylinderform och utan rörelseförmåga, kallade
spermatier, sädesceller, hvilka utkastas genom gömmets
mynning och förenas (kopuleras) med de på sista
tiden i lafbålen upptäckta honorganen, karpogonier,
hvilka nå upp öfver bålens yta med ett klibbigt
befruktningshår (nästan såsom hos rödalgerna),
till hvilket spermatierna utan egen medverkan kunna
föras af regn och dagg. Efter denna kopulering
(befruktning) utbildas af celler i karpogoniets nedre
del slutligen sporsäckar, men parafyserna utvecklas
utanför karpogoniet af hyfgrenar. – Man kan indela
lafvarna i följande större grupper: 1. Buskformiga,
gymnokarpa lafvar med skilda lager, t. ex. renlafven
(Cladonia rangiferina), orseille-lafvarna (Roccella),
skägglafven (Usnea barbata), islands-lafven (Cetraria
islandica) m. fl. 2. Bladformiga, gymnokarpa lafvar
med lagerdelning, t. ex. sköldlafvarna (Peltigera),
vägglafven (Parmelia parietina), stenlafven
(P. saxatilis) och lunglafven (Sticta pulmonacea)
m. fl. 3. Skorplika, gymnokarpa lagerdelta lafvar,
t. ex. mannalafren (Lecanora esculenta), skriftlafven
(Graphis) m. fl. 4. Angiokarpa, lagerdelta lafvar. De
flesta sådana äro skorpformiga, fastsittande på stenar
och bark, Verrucaria m. fl. Busklika och bladlika
former finnas äfven. 5. Icke lagerdelta lafvar,
t. ex. gelélafvarna (Collemaceae) m. fl. – Lafvar
finnas i alla luftstreck från eqvatorn till den eviga
isen, från hafsstranden upp till de högsta nakna
bergstoppar. De höra till växtverldens förposter,
som bidraga till nakna klippors förvittring och
derigenom småningom bereda möjlighet för högre
växters uppträdande. Lafvarna spela en ingalunda
ringa rol i naturens hushållning och hafva äfven
stor ekonomisk betydelse i flere hänseenden för
menniskan. Renlafven möjliggör renens förekomst i
höga norden och derigenom de nomadiserande lapparnas
uppehälle. Lafvar kunna tjena som näringsmedel och
som material för bränvinstillverkning. Många äro rika
på praktfulla färgämnen, bland hvilka lackmusfärgen
är allmänt bekant. O. T. S.
Lichenin (af Lat. lichen, laf). Se Lafstärkelse.
Lichfield [li’tjfild], stad i engelska grefskapet
Stafford, vid ett litet tillflöde till Trent. 8,360
innev. (1881). Staden är säte för en biskop (sedan
669), har en präktig katedral (från början af 13:de
årh.) och en mycket gammal "grammar school". På
torget står en staty af Dr S. Johnson framför det hus,
der han föddes.
Lichnowski, tysk familj, med besittningar i såväl
österrikiska som preussiska Schlesien, innehar sedan
1773 preussisk och sedan 1846 österrikisk furstlig
värdighet. – 1. Eduard Maria L., furst L., f. 1789,
d. 1845, författade, enligt uppgift på uppmaning
af statsministern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
