Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifräddningsbåt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lamoral. 1808 utnämndes han till österrikisk
fältmarskalk, men fick intet kommando såsom sådan. Död
under kongressen i Wien 1814. Han gjorde flitigt
bruk af pennan och utgaf bl. a. en samling af sina
skrifter under titel Mélanges militaires, littéraires
etc. (34 bd, 1795–1811). – 2. Eugène Lamoral, furste
af L., den föregåendes sonson, f. 1804, d. 1880,
var vid Belgiens skilsmässa från Holland (1831)
af ett parti påtänkt till konung, men undandrog sig
kandidaturen. 1842–48 var han belgiskt sändebud i
Frankrike, 1848–49 vid de italienska hofven. Från
1851 var L. medlem af belgiska senaten.
Lignell, Anders, prest, författare, född d. 11
Febr. 1787 i Edsleskogs socken i Dalsland, blef
student i Lund 1807; prest 1809, komminister i
Dalskog, Örs pastorat, af Karlstads stift, 1811,
kollega i Karlstad 1816, kyrkoherde i Kila, Tveta
och Svanskog, Karlstads stift, 1824 och prost öfver
Gillbergs kontrakt 1826. Han tjenstgjorde flere år som
sekreterare vid Värmländska hushållningssällskapet och
var riksdagsman vid 1834 års riksdag, då han väckte
motion om en förbättrad nationalrepresentation,
samt vid 1844 års riksdag. Sistnämnda år var han
äfven bankrevisor. L. blef teol. doktor 1860. Död
d. 13 April 1863. – Bland L:s många skrifter må
nämnas 3:dje häftet af Bidrag till svenska kyrkans och
riksdagarnas historia ur presteståndets archiv (1835)
och Beskrifning öfver grefskapet Dal (2 del., 1851–52;
prisbelönt af Vitterhets hist. och ant. akad.).
Lignit (af Lat. lignum, ved). Se Brunkol.
Lignum. Se Ved.
Ligny [linji]. 1. (L. en Barrois.) Stad
i franska depart. Meuse, vid Ornain. 4,287
innev. (1881). Bomullsindustri. – 2. By i belgiska
prov. Namur, 5 km. n. n. ö. om Fleurus, har gifvit
namn åt det blodiga slaget d. 16 Juni 1815. Den 15
Juni ryckte Napoleon I vid Charleroi öfver gränsen
och vände sig med sina hufvudkrafter mot de mellan
Fleurus och Liége i qvarter förlagda preussarna, under
det marskalk Ney med en mindre styrka gick raka vägen
mot Bruxelles för att hindra engelsk-nederländska
arméns samling. Den 16 fick Blücher tillsamman tre
af sina fyra kårer, med hvilka han tog ställning vid
L., med Ligny-bäcken framför venstra flygeln. Kl. 2
e. m. gick Napoleon till anfall mot preussarnas
högra flygel, under det han endast sysselsatte den
venstra. Sedan preussarna förbrukat sina bästa krafter
i småstrider, föll han med samlad makt öfver deras
midt vid L. och tillfogade dem ett fullständigt
nederlag. Hans afsigt att skilja preussarna från
engelsmännen misslyckades dock genom Blüchers
omkastning af förbindelselinie och återtåg mot Wavre.
2. C. O. N.
Ligorio, Pirro, italiensk arkitekt från Neapel, kom
tidigt till Rom, der han följde Bramantes riktning
och 1555–59 i vatikanska trädgården för påfven Paul
IV:s räkning utförde Villa Pia, ett enkelt, men
ståtligt anlagdt och rikt dekoreradt trädgårdshus med
förhallar, paviljong, springbrunnar och torn, ett af
de sirligaste exempel på huru renaissancen uppfattade
antikens villa-arkitektur. 1568 slog han sig ned i
Ferrara, der han dog 1580. Såsom arkeolog har han
förvärfvat sig dåligt rykte för oärlighet.
Ligula, bot. Se Bladsnärp.
Liguori, Alfonso Maria de, katolskt helgon, född i
Neapel d. 26 Sept. 1696, prestvigdes 1726 och vann
stort rykte såsom predikant samt sysselsatte sig
med landtbefolkningens undervisning. 1732 stiftade
han, "på grund af gudomlig uppenbarelse", i Villa
Scala, nära Benevent, "Den helige återlösarens
förening" (Congregazione del san redentore),
som 1749 fick påflig stadfästelse. Dess medlemmar
(liguorianer l. redemptorister) förbundo sig att
tjena den katolska kyrkan och arbeta för folkets
undervisning. 1762 utnämndes L. till biskop
af S. Agata de’ Goti i provinsen Principato
ulteriore (nuv. Avellino). Gammal och sjuklig
samt utmattad af fasta och späkning, erhöll han
på begäran afsked 1775 och drog sig tillbaka till
den af honom stiftade kongregationen i staden
Nocera de Pagani (prov. Salerno), hvarest han
afled d. 1 Aug. 1787. 1816 blef han beatificerad,
1839 kanoniserad och 1871 upptagen bland "doctores
ecclesiae" (kyrkans lärare), det sistnämnda särskildt
derför att han afgjordt uttalat sig för Marias
obefläckade aflelse och påfvens ofelbarhet. Hans
åminnelsedag är d. 2 Aug. Bland L:s skrifter,
som utgifvits i flere upplagor och till största
delen öfversatts på tyska, må nämnas: Theologia
moralis (1755), Storia delle eresie (1773) och Homo
apostolicus (1782). Hans lefnad är tecknad af Jeancard
i "Vie du béat Alphonso L." (1829).
Ligurerna (Lat. ligures) voro ett forntida folk,
som i äldsta tider synes hafva varit mera utbredt,
men historiskt uppträder omkring sjöalperna till Po
och Apenninerna. De underkufvades af romarna efter det
andra puniska kriget (218–201 f. Kr.). Men till följd
af landets bergiga beskaffenhet och folkets krigiska
sinnelag försiggick eröfringen endast långsamt och
småningom, så att t. o. m. i början af kejsaretiden
strider mot dem förekommo. Då Augustus indelade
Italien i 11 regioner, blef det förra Ligurien den
9:de, begränsad i v. af Varus, i n. af Po, i ö. af
Trebia och Macra. Under Konstantin deremot fick
den 11:te regionen (emellan Alperna, Po och Adda)
namnet Ligurien. De gamle ligurerna bodde mest i små
byar och bergfästen. I landet funnos flere kolonier
från Massilia. Bland kustorterna må nämnas Nicaea
(Nizza), Herculis Monoeci portus (Monaco), Genua,
Albium Intemelium (Ventimiglia). Inne i landet märkas
Pollentia, Asta (Asti), Dertona (Tortona) m. fl.
R. Tdh.
Ligurien (Liguria), i forntiden det af ligurerna
bebodda området i norra Italien (se Ligurerna). I det
nuvarande konungariket Italien bildar Liguria det
minsta af detta rikes 16 compartimenti (landskap),
begränsadt i n. af Piemont, Lombardiet och Emilia,
i ö. af Toscana, i s. af den del af Medelhafvet,
hvilken benämnes Liguriska hafvet, och i v. af
Frankrike. Det indelas i 2 prov., Genova och Porto
Maurizio, samt har en areal af 5,407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
