Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Liljencrantz, Johan, friherre, politiker, son
af den föregåendes sonson, grefve Gustaf Fredrik
L. (f. 1801, d. 1869, landshöfding i Stockholms län
1849–67), föddes i Stockholm d. 11 Aug. 1835. Han var
officer vid Svea lifgarde (kapten 1863), adjutant
hos konung Karl XV (han ansågs såsom en af dennes
förnämsta "gunstlingar") och tjenstgörande kammarherre
hos drottning Lovisa. Derjämte gjorde han sig tidigt
bemärkt såsom talare på riddarhuset och var en af
representationsreformens varmaste anhängare. 1866
inträffade en brytning emellan konungen och L.,
som hade till följd att denne tog afsked ur såväl
militär- som hoftjensten. S. å. utsågs han till en af
Stockholms stads representanter i Andra kammaren för
perioden 1867–69 och spelade der en ganska framstående
rol som oppositionsman. Han omvaldes 1869, men afled
redan d. 12 Febr. 1870 i Stockholm.
Liljensparre, Nils Henrik Aschan, ämbetsman, föddes
i Norrköping d. 22 Juli 1738. Han studerade i Upsala
juridik, besökte derefter några tyska universitet
och började 1762 tjenstgöra i Svea hofrätt. Efter
att 1765 hafva blifvit notarie i Slottskansliet,
erhöll han 1772 fullmakt såsom sekreterare derstädes
och trädde 1781 i utöfning af denna syssla. Redan
förut, 1776, hade han utnämnts till polismästare i
Stockholm och skötte denna syssla med sådant nit och
sådan skicklighet, att han anses hafva varit Sveriges
förnämste polisman. Han tvekade aldrig att utföra
konungens uppdrag, äfven om de ej alltid voro fullt
lagliga. Derigenom ådrog han sig mångas fiendskap, men
vann Gustafs ynnest och förtroende i hög grad. 1784
erhöll han lagmanstitel, 1786 adlades han och antog
dervid namnet L. (före adlandet hette han Sivers). Det
lyckades honom att upptäcka gerningsmannen till mordet
på Gustaf III, och han efterspanade ifrigt de hemliga
anläggningar, som stodo i sammanhang med illdådet. Men
då han märkte, att detta icke behagade den nya
styrelsen, som leddes af hertig Karl, ändrade han
hållning och visade sig i stället fientlig mot Gustaf
III:s förtrogne, särskildt mot G. M. Armfelt, som då
var öfverståthållare. Han råkade snart i tvister med
denne, enär Armfelt ville inskränka L:s sjelftagna
myndighet och ogillade det spioneringsväsende,
som han organiserat i Stockholm. L. bidrog derefter
genom utspridande af falska rykten att göra Armfelt
misstänkt hos hertigen. Sjelf blef han d. 16 Juli
1792 underståthållare och skötte efter Armfelts
aflägsnande äfven öfverståthållareämbetet två
månader under hösten s. å. Men ehuru L. gjorde allt
för att behaga förmyndarestyrelsen, blef han dock
i Jan. 1793 afsatt och skickades till Pommern för
att ordna polisväsendet derstädes. 1799 insattes
han som kronofullmäktig i Generaltulldirektionen och
1803 i Generaltullarrendesocieteten. Der visade han
sig despotisk och orättvis samt införde ett formligt
skräckvälde, hvilket gjorde, att han mycket fruktades
af de underordnade. Han nedlade sin befattning 1811
och dog i Stockholm d. 5 Jan. 1814.
J. Fr. N.
Liljenstedt. Se Lillienstedt.
Liljenstrand, Axel Vilhelm, finsk universitetslärare,
född i Kangasala d. 3 Febr. 1821, blef student i
Helsingfors 1836, filos. kand. 1842, juris kandidat
1847 och juris licentiat 1850, utnämndes 1854 till
docent i nationalekonomi och ekonomisk rätt samt blef
1857 professor i samma ämnen, sedan han utgifvit en
disputation Om skifte af jord. L. har verkat såsom
medlem i flere af regeringen tillsatta komitéer,
bl. a. för utarbetande af ny sjölag och skogslag. Utom
tidningsartiklar och smärre afhandlingar har han
utgifvit Frågan om ny skogslag för Finland (1878) samt
Finlands jordnaturer och äldre skatteväsende jemte
ett blad ur dess kulturhistoria (1879). L. erhöll
1871 kansliråds titel och tog 1877 afsked från sin
professors tjenst.
M. G. S.
Liljeroth. Se Lillieroot.
Liljestjerna. Se Lilliestierna.
Liljestråle, Joakim Vilhelm, ämbetsman, vitterlekare,
född på Ekenäs biskopsgård vid Karlstad d. 22 Juni
1721, son af superintendenten Ingemund Broms, blef
student i Upsala 1734, inskrefs 1744 i Svea hofrätt,
befordrades der till v. advokatfiskal 1756, adlades
s. å. jämte sina sju syskon och bar sedan namnet
L. Han var 1757–73 advokatfiskal i Kammarkollegium,
utsågs 1760 till sekreterare i justitiedeputationen,
fick 1762 lagmans titel och bekläddes 1772 med
justitiekanslersämbetet, från hvilket han dock
genom intriger från högre ort tvangs taga afsked
1779. L. öfvervar riksdagarna 1769–70, 1778, 1786 och
1789, vid sistnämnda riksdag uppträdde han med fasthet
mot konungens envåldssyften, häktades till följd deraf
jämte Fersen, Karl De Geer m. fl. och lösgafs först
vid riksdagens slut. Död d. 31 Jan. 1807 på Lastad,
nära Strengnäs. Han var ledamot af sällskapet
Utile-dulci, Vitterhets-, Vetenskaps- äfvensom
Vitterhets- historie- och antiqvitetsakademierna. –
Tonen och formen i L:s vittra alster stämpla, dem
såsom afläggare af dalinska skolan. Detta hindrar ej,
att han på ett par ställen i sina skrifter uttalar
högre och sannare åsigter om poesiens väsende, än
gustavianerna teoretiskt förmådde höja sig till. Hans
yngre samtida, särskildt vid Gustaf III:s hof, gjorde
honom emellertid till skottafla för sitt gyckel,
mest på grund af den pedantiska omständligheten i
hans långsläpiga lärodikt Fidei-commiss till min
son Ingemund (1772; 2:dra uppl. 1797), som ibland
ynkliga plattheter stundom innehåller väl tänkta
och sagda saker. Han utgaf jämväl Försök till nya
kyrkopsalmer (1798) och flere högtidstal (bl. a. ett
rimmadt åminnelsetal öfver Dalin, 1780), meddelade
smärre poem i "Samlaren" och "Vitterhetsnöjen" samt
öfversatte arbeten af Pope, Thomas a Kempis m. fl.
Liljeström. Se Lillieström.
Liljevalch [-valk], Karl Fredrik, grosshandlare,
"Norrlands välgörare", föddes d. 10 Juli 1796 i Lund,
der fadern var handlande. Vid 16 års ålder blef L.
kontorist i Stockholm, upprättade der tidigt egen
grosshandelsaffär med specerivaror, men öfvergick snart
till idkandet af en omfattande träindustri, sedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
