Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lind ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin familj utvandrade han 1830 till staten
Illinois. Vid utbrottet af ett krig mot indianerna
uppsatte han 1832 ett kompani frivilliga och
tjenade då som kapten under ett fälttåg mot
indianerna. Efter sin återkomst öppnade han
en diversehandel i New Salem i Illinois, och
det lyckades honom genom trägna studier att
på egen hand förkofra sina kunskaper. Genom sin
rättskaffenshet, sitt glada lynne och sina
humoristiska infallen blef han snart populär och
invaldes redan 1834 af whigs i staten Illinois’
lagstiftande församling (han återvaldes åren 1836,
1838 och 1840). Då han icke hade någon framgång i
sina handelsaffärer, bosatte han sig 1837 i Illinois’
nuv. hufvudstad. Spririgfield, såsom advokat. Efter
att på detta yrke hafva förvärfvat anseende och
ekonomiskt oberoende, valdes han 1847 af Illinois
till ledamot af unionens kongress. Allmän politisk
ryktbarhet vann han likväl först 1858, då han af
det republikanska partiet i Illinois uppställdes
som kandidat till senaten. Under den valstrid,
som L. utkämpade mot det demokratiska partiets
kandidat, afgående senatorn Douglas, utvecklade
han en hög grad af qvickhet, vältalighet och mod,
som väckte allmän beundran inom det republikanska
partiet. Douglas förnekade unionens rättighet att
förbjuda slafveriet inom dess territorier. L. deremot
bevisade, att unionen egde en sådan rättighet, och
fördömde slafveriet. Visserligen segrade Douglas
och blef vald till senator, men L. hade vunnit det
republikanska partiets sympatier i så hög grad,
att han på det republikanska nationaikonventet i
Chicago i Maj 1860 utsågs till partiets kandidat
vid nästa presidentsval. Den 6 Nov. s. å. valdes
också L. till republikens president och tillträdde
ämbetet d. 4 Mars 1861. För sydstaterna blef L:s val
signalen till det stora uppror, som hotade att spränga
unionen. Då Syd-Karolinas trupper d. 13 April angrepo
det vid Charleston belägna fortet Sumter, utfärdade
L. d. 15 April 1861 sitt första upprop till unionens
medborgare att som frivilliga skynda till det af
sydstaterna hotade fosterlandets räddning. Under det
fruktansvärda fyraåriga inbördeskrig, som nu följde,
utvecklade L. de största statsmannaegenskaper. Trots
alla motgångar i början och trots de oerhörda
uppoffringar af menniskolif och penningar, som
det blodiga kriget kräfde, förstod L. att elda sina
anhängare till allt större ansträngningar. Kriget, som
i början fördes för att hindra sydstaternas försök att
utgå ur unionen, fick en ännu mer oförsonlig karakter,
då L. d. 1 Jan. 1863 utfärdade sin namnkunniga
"proclamation of emancipation", i hvilken han
förklarade samtliga slafvar i de upproriska staterna
fria. Med denna proklamation, som icke stödde sig
på någon erkändt laglig grund, togs det afgörande
steget till slafveriets fullständiga upphäfvande
i Förenta staterna, hvilket skedde genom ett af
kongressen d. 31 Jan. 1865 antaget amendement till
unionsförfattningen. I Nov. 1864 valdes L. för andra
gången till republikens president. Det långvariga
upproret nalkades då sitt slut. Den 4 April 1865
höll L., under negrernas entusiastiska jubel, sitt
högtidliga intåg i Richmond, som dagen förut fallit i unionstruppernas
händer. Den 9 April måste sydstaternas energiske
och tappre öfverbefälhafvare, general Lee,
kapitulera. Men endast några dagar efter dessa stolta
framgångar ändades L:s lif. Den 14 April 1865, då
han bevistade en representation på Ford’s teater i
Washington, tillfogade honom en fanatisk anhängare af
sydstaternas parti, skådespelaren Jay Wilkes Booth,
ett mördande sår medelst ett pistolskott, till följd
hvaraf L. afled d. 15 April på morgonen. Hans lik
fördes till Springfield, der det begrofs på statens
bekostnad. Utom general Washington har aldrig någon
amerikansk medborgare varit så älskad, beundrad
och saknad som L. Hans död var en nationalolycka,
emedan den vid en kritisk tidpunkt, straxt efter
sydstatsupprorets kufvande, beröfvade republiken
en styresman, som egde den största prestige. Den
ädlaste, mest oegennyttiga karakter var hos
L. förenad med stora statsmannaegenskaper. Han var
lugn och kallblodig, något långsam i att fatta
beslut, men orubblig, energisk och oförfärad
vid deras genomförande. Som folktalare var han
utmärkt för humoristisk qvickhet och mycket sundt
förstånd. Slafveriets upphäfvande i Förenta staterna
och unionens räddning undan den största fara, som
någonsin hotat henne, äro två storverk, som äro fästa
vid L:s namn. – Hans son, Robert Todd L., född 1843,
deltog i Grants stab i inbördeskriget, var en tid
advokat i Chicago, men har äfven egnat sig åt det
politiska lifvet. Han har varit Förenta staternas
krigsminister ("secretary of war") under presidenterna
Garfield och Arthur (Mars 1881–Mars 1885).
E. W.
Lind, Tilia Tourn., bot., ett slägte af vackra, resliga
träd, bildande typen för en egen nat. fam., Tiliaceae
Juss., och hörande till kl. Polyandria L. Bladen
äro rundadt hjertlika, med utdragen spets och sned
bas. Blommorna äro helt små, hvitgula, med fembladiga
kransar, regelbundna, sittande i ett litet qvastlikt
knippe, vid hvars skaft ett hinnaktigt, gröngult,
jämnbredt, i änden rundadt skärmblad är till
halfva längden eller deröfver fastvuxet. Af de fyra
eller fem europeiska arterna tillhöra tre Sverige,
och bland dessa är den "holländska parklinden",
T. platyphyllos Scop., sällsynt såsom vild, men
mycket ofta planterad. De torkade blomknippena med
sina vidvuxna skärmar, flores Tiliae, äro i Sverige
officinella och begagnas af allmänheten ibland i form
af "lindblomsté", som anses verka svettdrifvande
och derför vara gagneligt mot s. k. förkylningar.
O. T. S.
Lind, Peder Engel, dansk prest och författare, född i
Köpenhamn d. 8 April 1814, blef teol. kandidat 1837,
predikant vid "tugt-og forbedringshuset" i Köpenhamn
1844, kyrkoherde i Säby församling på Själland
1855 och biskop i Ålborg 1875. Innan L. blef prest,
utgaf han några berättelser, som förena djupt allvar
med varm kärlek till menniskoslägtet: Johan Gordon
(1836), Ungdomsaar (1840) och Kjærlighed og frelse
(1844). Senare skref han Kristendommens indflydelse
paa den sociale forfatning fra dens stiftelse til
Justinian (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
