Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lingula, zool., paleont., blötdjursslägte - Lingulella. Se Lingula - Lingval, hörande till tungan, tung- - Lingvaler, språkv. Se Kakuminaler - Lingvist, språkforskare, språkkännare - Lingvistik, språkvetenskap (i synnerhet vetenskapen om de moderna språken) - Linie, matem., en geometrisk storhet, som eger blott en enda dimension, nämligen längd - Linie, den minsta enheten i det gamla svenska längdmåttet - Linie, krigsv. - Liniebatteri, telegr., den stapel, som utsänder den elektriska strömmen genom telegraftråden från afsändnings- till mottagningsstationen - Linie-eld. Se Handgevärseld - Linien L., dagjämningslinien. Se Eqvator - Linien, i Tyskland m. fl. land benämningen den aktiva hären, i motsatsen till landtvärnet - Linien utan afvikning, fys. Se Deklination 3 - Linierbar yta, matem., kallas en yta, som kan tänkas uppkommen genom rörelse af en rät linie - Linieskepp, skeppsb., en numera föråldrad fartygsklass af opansrade träfartyg, hvilka förde sina kanoner dels i två eller flere täckta batterier, dels på back och skans på öfversta däck - Liniesystem, musikt., det schema af fem parallella linier, hvarpå noterna upptecknas - Liniment, med., en medikamentsform afsedd till ingnidning å huden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland de äldsta arterna är L. monilifera Lins. från
Västergötlands eophytonsandsten. B- L-n.
Lingulella. Se Lingula.
Lingval (af Lat. lingua, tunga), hörande till tungan,
tung-. – Lingvaler, språkv. Se Kakuminaler.
Lingvist (af Lat. lingua, tunga, språk),
språkforskare, språkkännare. – Lingvistik,
språkvetenskap (i synnerhet vetenskapen om de moderna
språken).
Linie (af Lat. linea, se d. o.). 1. Matem., en
geometrisk storhet, som eger blott en enda dimension,
nämligen längd. Linien kallas rät, om alla dess
punkter ligga i samma riktning, i förhållande till
endera af ändpunkterna, eljest krökt eller krokig. Med
dubbelkrökt linie förstås en sådan, hvars alla punkter
icke ligga i samma plan. Bruten linie är en sådan, som
är sammansatt af flere räta eller krökta linier. En
rät linie kallas ofta helt enkelt "linie", under
det man åt krökta linier gifver namnet "kurvor". –
2. Den minsta enheten i det gamla svenska längdmåttet,
enligt duodecimalsystemet = 1/12 tum = 1/144 fot = 2,06
mm. (verklinie), enligt decimalsystemet = 1/10 tum =
1/100 fot = 2,97 mm. (decimallinie). Jfr Fot.
– 3. Krigsv. a) Den formering, som
uppkommer, då en trupps olika afdelningar, hvar
för sig uppställda på ett eller flere led, ställas
bredvid hvarandra med större eller mindre
mellanrum. Om mellanrummen mellan de enskilde
männen i samma led icke är större, än som erfordras
för fri rörelse, kallas linien sluten linie eller
endast "linie"; äro mellanrummen större, benämnes hon
öppen linie. Linien är den enda slutna formering,
som tillåter samtidigt användande af alla vapen, till
följd hvaraf hon är den enda stridsformeringen vid
artilleriet och den vanliga vid kavalleriet, då
detta uppträder slutet. Infanteriet uppträder numera
i striden i spridd ordning, understödt af slutna
afdelningar. Men under 17:de och 18:de årh. var
linien den uteslutande förekommande formeringen,
till följd hvaraf 1700-talets hela stridssätt fick
benämningen lineartaktik (se Fotfolk).
– b) Befäst linie kallas en befästning af
stor utsträckning, afsedd att trygga besittningen
af någon större landsträcka eller en hel
riksgräns. Fordom utgjordes en sådan befäst linie
vanligen af en sammanhängande mur (t. ex. den
kinesiska muren) eller jordvall (Dannevirke), bruten
i ut- och ingående vinklar. Nutidens befästningskonst
använder mera sällan befästa linier; men der
de äro af nöden, utföras de medelst spridda
fästen eller fältverk af stark konstruktion,
hvilkas mellanrum utfyllas med svagare
jordverk eller endast stormhinder.
1. G. E. 3. C. O. N. O. A. B.
Liniebatteri, telegr., den stapel, som utsänder
den elektriska strömmen genom telegraftråden från
afsändnings- till mottagningsstationen. För att
depescher må kunna sändas i båda riktningarna,
måste ett liniebatteri finnas på hvardera stationen.
R. R.
Linie-eld. Se Handgevärseld.
Linien. 1. L., dagjämningslinien. Se Eqvator 1. –
2. I Tyskland m. fl. land benämning på den aktiva hären, i motsats tili
landtvärnet; på somliga ställen beteckning på den
öfriga delen af hären i motsats till gardestrupperna.
Linien utan afvikning, fys. Se Deklination 3.
Linierbar yta, matem., kallas en yta, som kan tänkas
uppkommen genom rörelse af en rät linie. Linierbara
ytor delas i developpabla och skefva, af hvilka de
förra kunna utvecklas i ett plan, hvilket deremot icke
är fallet med de senare. Exempel på det förra slaget
äro koniska och cylindriska ytor, på det senare åter
den hyperboliska paraboloiden. G. E.
Linieskepp, skeppsb., en numera föråldrad fartygsklass
af opansrade träfartyg, hvilka förde sina kanoner
dels i två eller flere täckta batterier, dels på
back och skans på öfversta däck. Linieskeppen voro
fregatt-tacklade, d. v. s. tremastade, med rår på
alla masterna, samt hade en bestyckning af från 66
till 100 kanoner och en besättningsstyrka af 700
till 900 man. Linieskeppens hufvudbestämmelse var i
allmänhet att i samlad styrka och i linie agera mot
en fientlig flotta. Vid början af 1840-talet hade
den svenska flottan, inberäknadt de då under byggnad
varande skeppen, 10 linieskepp. Det enda af alla
dessa, som nu finnes qvar, är linieskeppet Stockholm;
men detta har på senaste tid blifvit ändradt och
användes numera endast såsom skolfartyg på Karlskrona
redd. Detta skepp har en längd i vattenlinien af
omkr. 56 m., största bredd af omkr. 15 m. samt,
fullt utrustadt, ett djupgående af omkr. 7 m. På
senare tid, då detta skepp ännu var tjenstbart såsom
krigsfartyg, utgjordes dess bestyckning af 66 kanoner
(ursprungligen var det ämnadt att föra 84 kanoner);
besättningsstyrkan var 735 man, och fartyget var
försedt med en propellermaskin af omkr. 800 indicerade
hästkrafter. J. G. B.
Linjesystem, musikt., det schema af fem parallella
linier, hvarpå noterna upptecknas. Liniernas och
mellanrummens tonbetydelse bestämmes genom en
"klav". Som uppfinnare af liniesystemet för
notskriften gäller Hucbald (d., omkr. 932),
hvilken dock brukade flere än fem linier; dess
nuvarande användning främjades väsentligen
genom Guido från Arezzo. Den gregorianska
koralsången använder blott fyra. linier.
A. L.
Liniment (Lat. linimentum, af linire l. linere, smörja
in), med., en medikamentsform afsedd till ingnidning
å huden. Linimenten äro oftast beredda af hudretande
ämnen, såsom flyktiga oljor (terpentin, rosmarinolja,
kamfer e. d.), ammoniak, ättiksyra, tvål o. s. v.,
blandade vanligen med olja (olivolja, linolja,
rofolja) i sådan mängd, att blandningen blir mer eller
mindre tjockflytande såsom en emulsion. Liniment
i fast form vid vanlig värmegrad, men smältande i
handen finnas äfven, t. ex. Linimentum Opodeldoc. Det
gifves många s. k. magistralformler sedan äldre dagar
för olika slags liniment. Svenska farmakopén har
upptagit sex sådana formler, hvilka fortfarande äro
i allmänt bruk, näml. L. ammoniacatum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
