Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livingston ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afsked, hvarefter han bosatte sig å en egendom i sin
födelsesocken, der han afled d. 4 Dec. 1788. Hans namn
är uteslutande fäst vid en egendomlig, på alexandriner
författad dikt, af hvilken endast 1:sta delen utgafs:
Kyrkostötoschopia Saebyensis. Eller Eric Jonssons,
kyrkowäktares, bro-fogdes samt orgel-trampares
lefvernes beskrifning (1781). I denna har han
visserligen tagit Holbergs berömda "Peder Paars"
till mönster, såsom han sjelf också medgifver i
förordet. Men under L:s hand har planen att lemna ett
komiskt epos af det burleska slaget vuxit ut till
en ganska märklig samling skildringar af allmogens
lif, sedvänjor, fördomar, skrock och umgängeston,
behandlade med en trohet och en omständlighet, hvilka
röja den närmaste bekantskap med ämnet och göra det
förgätna arbetet till en guldgrufva ur etnografisk,
kulturhistorisk och språklig synpunkt. Det är ej
utan att hans detaljerande af alla småsaker, hans
noggranna beskrifningar och taflor hafva en viss
frändskap med den nyaste s. k. realismens skapelser.
–rn.
Livingston [-ston]. 1. Robert L., nord-amerikansk
statsman, f. 1746, d. 1813, tillhörde å kongressen
i Filadelfia det utskott, som uppsatte Nord-Amerikas
Förenta staters sjelfständighetsförklaring (1776),
och var sedermera "first chancellor" i staten New
York. 1801 sändes han såsom minister till Frankrike
och afslöt 1803 köpet af Louisiana. 1804 drog
L. sig tillbaka till privatlifvet, hvarefter han
tillbragte sina återstående dagar med att främja
hvarjehanda förbättringar i jordbruksnäringen. Under
sin ministertid associerade han sig med Fulton,
då denne sökte att i Paris framkalla en praktisk
användning af sin uppfinning af ångbåten. –
2. Edward L., nord-amerikansk jurist och statsman,
den föregåendes broder, f. 1764, d. 1836, satt
1794–98 i representanternas hus å kongressen, blef
1801 unionens "district attorney" för staten New
York och valdes tillika till borgmästare i staden New
York. 1804 flyttade han till Louisiana, skref der på
offentligt uppdrag en provisorisk processordning,
som var gällande 1805–25, samt utarbetade
1821–24 en strafflag jämte kriminalprocessordning,
hvilket verk blef mycket prisadt och fick ett icke
obetydligt inflytande på andra, äfven europeiska,
lands brottmålslagstiftning. L. var 1823–29 åter
å kongressen medlem af representanternas hus och
derefter senator, blef 1831 statssekreterare under
presidenten Jackson och var slutligen, 1833–35,
Förenta staternas sändebud i Frankrike.
Livingstone [-stön], David, skotsk missionär och
Afrikaresande, föddes d. 19 Mars 1813 i byn Blantyre
sära Glasgow. Vid 10 års ålder sattes han till arbete
i en bomullsfabrik, men beredde sig tillfälle till
läsning och studerade under vintermånaderna grekiska,
medicin och teologi i Glasgow samt beslöt blifva missionär.
1838 antogs han som kandidat af Londons missionssällskap,
fortsatte sina medicinska studier i London och Glasgow,
blef 1840 medicine doktor i Glasgow samt sändes af
ofvannämnda missionssällskap till Syd-Afrika. De
nio första åren af sin vistelse derstädes bodde han
som missionär bland vestbetsjuanerna vid Kuruman
samt på de af honom grundade stationerna Mabotsa
och Kolobeng, omkring Limpopos källor, der han 1844
gifte sig med sin äldre ämbetsbroder Moffats dotter
Mary. 1849 gjorde han med två engelska sportsmän,
Oswell och Murray, sin första större utflykt, på
hvilken han upptäckte sjön Ngami. Ännu vigtigare
voro hans resor åren 1851–52, hvilka ledde till
upptäckten af Tsjobe och öfre Sambesi. Sedan han
1852 beledsagat sin familj till Kapstaden och sändt
den till England, återvände han till Tsjobe och
sattes der af Makalolo-höfdingen Sekeletu i spetsen
för en expedition, med hvilken han skulle öppna en
handelsväg till kusten. Färden gick först mot n. och
n. v., längs Sambesis källflod Liba, till den lilla
Dilolo-sjön, öfver Kassabi och Koango till Loanda
vid Atlantiska hafvet, dit L. framkom d. 31 Maj
1854. Expeditionen återvände efter några månader på
nästan samma väg för att i östlig riktning söka en
lämpligare handelsväg till kusten. L. färdades nu
utför Sambesi och upptäckte på denna resa i Nov. 1855
Mosivatunjafallen, numera ryktbara under namnet
Victoriafallen, samt nådde Kilimane vid Indiska
oceanens kust d. 20 Maj 1856, den förste bland
alla forskningsresande, som korsat den afrikanska
kontinenten. Han återvände derefter till England samt
utarbetade der reseberättelsen Missionary travels
and researches in South Africa (1857; "En missionärs
resor och forskningar i Syd-Afrika", 1859–60). 1857
bröt L. sin förbindelse med missionssällskapet,
och i Febr. 1858 utnämndes han till engelsk konsul
i Kilimane och ledare af en expedition, som skulle
utforska östra och inre Afrika. Med sin broder
Charles och fem andra européer återvände L. i Mars
s. å. till Kilimane, undersökte nedre och mellersta
delen af Sambesi och dennes biflod Sjire samt följde
denna till dess utlopp ur Njassa, hvilken sjö han
upptäckte i Sept. 1859. L. återvände 1864 till
England, der han utgaf Narrative of an expedition
to the Zambesi and its tributaries (1865). 1866
företog han från Sansibar en expedition, som afsåg
slafhandelns undertryckande genom civilisationens
hjelp samt bestämmandet af vattenskilnaden emellan
Tanganjika och Njassa, hvilken sjö L. trodde vara
Nilens sydligaste källa. Han följde Rovumas lopp,
kringgick södra änden af Njassasjön och framträngde i
nordvestlig riktning mot Tanganjikasjön genom trakter,
som förut voro mycket litet kända. Han öfvergick
Tsjambesi, Kongos källflod, d. 28 Jan. 1867, nådde
Tanganjika d. 31 Mars, gick derifrån mot v. samt
nådde i April 1868 Moerosjön, sedan han några veckor
förut upptäckt Lualaba, nämnda sjös aflopp. I Maj kom
han till Kasembes stad, och d. 18 Juli upptäckte han
Bangveolosjön. Derifrån vände han sig mot n. och kom
i Mars 1869, hårdt medtagen af sjukdom, till Udjiji på
Tanganjikas östra strand, der han väntade bref och förråd.
Dessa hade dock under vägen stulits af araberna och
de slafvar man sändt dermed. Från Udjiji skref han ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
