Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loppfrö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en hertig eller markis samt for äldste sonen af en
earl; titel för vissa, verldsliga och andliga, höga
ämbetsmän; benämning på Gud och Guds son (The lord’s
day, Herrans dag, Söndagen, The lord’s prayer, Herrans
bön, The lord’s supper, Herrans nattvard, Our lord,
Vår herre, Kristus). – Lord-lieutenant [lefte’nnönt],
titel för vicekonungen af Irland och för den högste
ämbetsmannen i hvarje grefskap (county). –
Lord-mayor [mär], titel för den högste kommunala ämbetsmannen
i London City, York och Dublin. Se vidare London,
sp. 74. – Lord-mayor’s day [dä], lord-mayors-dagen,
den dag, d. 9 Nov., då London Citys nyvalde lord-mayor
med pomp och ståt insättes i sitt ämbete. – Lordship
[-sjip], lordskap, en lords värdighet; det gods,
hvarvid denna är fäst. Såsom tilltalsord till en lord
begagnas my lord l. your lordship. – Lords spiritual
[spi’ritjuel], »andliga lorder», de ärkebiskopar och
biskopar, som hafvra säte i öfverhuset. (Mots.:
lords temporal, »verldsliga lorder».)
Lordos (Grek. lördosis), svankrygg. Se
Ryggradskrökningar.
Lorelei l. Lurlei (af Medelhögt. lei, leie, klippa,
sten), en för sitt eko berömd klippa, som stiger upp
ur floden Rhen 132 m. högt på högra stranden, mellan
S:t Goar och Oberwesel. En jernvägstunnel går genom
klippan. Sagan vet att förtälja om sjöjungfrun L.,
som håller till uppe på klippan samt med sin trolska,
berusande sång drager till sig sjöfarande och fiskare,
så att de råka in i strömhvirflarna vid klippans fot,
stranda och omkomma. Denna sägens urgamla härkomst
förfäktas af några, medan man allmännare anser den
vara hopdiktad af ny-romantikerna (första gången
af K. Brentano i en ballad, omkr. 1800). Målare
och skalder hafva ofta tagit den till ämne. Heines
sköna sång om L. har med Silchers musik blifvit en
folkvisa. Att L. tidigt sysselsatt folkfantasien
framgår af ett ställe hos medeltidsskalden Marner:
»der nibelungen hort liegt in dem Lurlenberge».
Lorentz, Anders, målare, egnade sig vid midten af
1600-talet åt »konterfejareyrket», tog 1662 tjenst
hos Klas Tott i Paris, kom snart derefter till
Stockholm och blef mästare i målareämbetet. För
Tott utförde han bl. a. flere porträtt, var äfven
sysselsatt för hofvets räkning och synes varit allmänt
ansedd. Flere taflor af hans hand (Maria med barnet,
Nattvarden, Syndafallet m. fl.) förvarades fordom
i Kungsholms och Johannes’ kyrkor i Stockholm. Ett
prydligt epitafium öfver honom med hustru och barn
fanns uppsatt i Klara kyrka derstädes, men förgicks
förmodligen i den stora branden 1751. L. afled 1692.
-rn.
Lorentzen, Kristian August, dansk målare, född
i Sönderborg på Als d. 10 Aug. 1749, genomgick
konstakademien i Köpenhamn och företog derefter,
med understöd af enskilda personer, en treårig
utländsk studieresa. 1782 blef han agré och 1784
medlem af akademien samt 1803 professor vid hennes
modellskola. L. var en förtjenstfull och mycket
anlitad porträttmålare samt fick derjämte tidigare
än de fleste ögat öppet för återgifvandet af nordisk
natur och historia. Till hans mest bekanta arbeten höra
Slaget på redden (grav. af J. F. Clemens) och hans
Holbergs-galleri, en bild till hvarje af Holbergs
skådespel (likaledes grav. af Clemens, till en
praktupplaga af »Den danske skueplads»). L. dog d. 8
Maj 1828. Ph. W.
Lorenz, Ludvig Valentin, dansk fysiker, född i
Helsingör d. 18 Jan. 1829, blef 1846 student och 1852
polyteknisk kandidat. 1866 utnämndes han till lärare
vid militärhögskolan i Köpenhamn, blef s. å. medlem af
Videnskabernes selskab, erhöll 1876 professors titel
och promoverades vid Upsala universitets jubelfest
1877 till filosofie hedersdoktor. 1882 var han medlem
af den internationella elektriska kommissionen
i Paris. L. har utgifvit Forelæsninger over
naturlæren (1870), Læren om lyset (1876), Læren
om varmen (1877), och en Kortfattet naturlære til
skolebrug (4:de uppl. 1882) samt dessutom i ett stort
antal specialafhandlingar (offentliggjorda dels i
Videnskabernes selskabs skrifter, dels i Poggendorffs
annaler) behandlat frågor rörande optiken och
elektriciteten. Om den teoretiska fysikens utveckling
har han derigenom inlagt stora förtjenster. Särskildt
har han (1869–75) verkställt ypperliga undersökningar
om kroppars brytningsförhållande och dispersion,
om ljusets reflexion och dermed sammanhängande
fenomen samt uppställt en ny teori om sambandet
emellan brytningsförhållandet och de molekulära
krafterna. Vidare har han uppvisat ljusvibrationernas
identitet med de elektriska strömmarna och genom en
vidlyftig serie af försök ådagalagt, att förhållandet
emellan metallers förmåga att leda värme och
elektricitet är proportionelt med temperaturen,
räknad från den absoluta nollpunkten. Slutligen
må nämnas, att L., närmare än förut skett, bestämt
värdet af qvicksilfrets ledningsmotstånd och funnit
detta vara 2 proc. mindre än »British associations»
komité hade uträknat. E. Ebg.
Lorenz, Ottokar, österrikisk historiker, f. 1832,
sedan 1862 professor i historia vid universitetet
i Wien, har bl. a. skrifvit Deutsche geschichte
im 13:ten und 14:ten jahrhunderte (1863–67),
Deutschlands geschichtsquellen seit der mitte des
13:ten jahrhundertes (1871; 2:dra uppl. 1876) samt,
tillsammans med W. Scherer, Geschichte des Elsass
(1871; 2:dra uppl. 1872) och Papstwahl und kaiserthum
(1874).
Lorenzen. 1. Peder Hjort L., sönderjylländsk
patriot, född i Haderslev d. 24 Jan. 1791, af gammal
dansk bondeslägt, erhöll tysk uppfostran och blef 1816
köpman i Haderslev samt valdes 1835 till slesvigsk
ständerdeputerad. Påverkad af U. Lornsens uppträdande
1830, tog L. redan 1831–32 del i den politiska
diskussionen i tidningarna. Till en början stod han
på den tyska sidan, ty han hyste ett varmt intresse
för politisk frihet och trodde, att denna kunde
vinnas endast från söder, då konungariket Danmark
genom »kongeloven» var bundet vid enväldet. Dock
kämpade han mot hertigen af Augustenborg för flere
demokratiska förslag och understödde 1836–38 Nis
Lorenzens framställning om danskt domstolsspråk
i norra Slesvig. Till en del genom Orla Lehmanns
inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
