Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludwig, Karl Friedrich Wilhelm - Ludwig, Alfred - Ludvig Albertsön - Ludvig den fromme. Se Ludvig, romerska kejsare, 1 - Ludvig den helige. Se Ludvig, franska konungar, 9 - Ludvig Filip, fransmännens konung. Se Ludvig, franska konungar, 19 - Ludvig Filip Albert, grefve af Paris - Ludwigsburg, Würtembergs andra residensstad, hufvudstad i Neckarkretsen - Ludvig Sforza (Lodovico il moro), hertig af Milano. Se Sforza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än 142, och detta antal har sedan dess betydligt
ökats. L. är på sitt laboratorium outtröttligt
verksam. Ständigt färdig att bistå med råd och
dåd, håller han i sin hand trådarna till alla de
många, delvis mycket olikartade arbeten, som der
utföras, men är derjämte mån om att icke genom sitt
personliga inflytande hindra sina elever från att
sjelfständigt utveckla egna tankar och åskådningar.
R. T-dt.
Ludwig, Alfred, österrikisk sanskritforskare,
f. i Wien 1832. sedan 1860 professor vid Prags
universitet, har utgifvit bl. a. Agglutination oder
adaption (1873), Die philosophischen und religiösen
anschauungen des Veda (1876) och en öfversättning
af Rigveda med kommentar (5 bd, 1875–83).
Ludvig Albertsön, dansk marsk under Erik Menveds och
Kristofer II:s tid, af tyska familjen Gleichen och
pä mödernet befryndad med den absalonska slägten,
var en af hufvudmännen för det adelsparti, som år
1326 fördref konung Kristofer ur Danmark och uppsatte
hertig Valdemar af Sönderjylland på tronen. Till
belöning fick han af den nye konungen ärftlig
förläning af Ribe, Koldings, Alminds och Jellinge
sysslor i Jylland, med mynträtt, tull och alla öfriga
kungliga rättigheter. Död 1328.
Ludvig den fromme. Se Ludvig, romerska kejsare, 1.
Ludvig den helige. Se Ludvig, franska konungar, 9.
Ludvig Filip, fransmännens konung. Se Ludvig, franska
konungar, 19.
Ludvig Filip Albert, grefve af Paris, fransk
tronpretendent, son af konung Ludvig Filips äldste
son, hertig Ferdinand af Orléans (död d. 13 Juli
1842) och Helena af Mecklenburg, föddes i Paris
d. 24 Aug. 1838. Hans uppfostran leddes af den
utmärkte vetenskapsmannen Adolphe Regnier. Genom sin
faders olyckliga död blef han vid fyra års ålder
arftagare till Frankrikes tron. Då hans farfader
d. 24 Febr. 1848 till följd af revolutionen afsade
sig kronan, sökte enke-hertiginnan af Orléans
förmå deputeradekammaren att utropa hennes son
till konung. Hon understöddes af Dupin och Odilon
Barrot. Men denna plan strandade på de radikales
och republikanernas motstånd, och grefven af Paris
måste vid tio års ålder jämte hela sin slägt gå
i landsflykt. Han fullbordade sin uppfostran
dels i Eisenach, der hans moder bosatte sig,
dels i England samt företog vidsträckta resor i
Europa och Orienten. Han utgaf 1861 en samling
reseskildringar från Orienten, under titeln Damas
et le Liban. S. å. reste han till Amerika, der
han d. 28 Sept. 1861 tog tjenst i nordstaternas
armé såsom generalstabskapten och adjutant åt
general Mac-Clellan samt deltog 1862 i belägringen af
York-Town och slagen vid Williamsburg, Fair-Oaks och
Gaines-Mill. Men då oenighet hotade uppstå mellan
Förenta staterna och Frankrike med anledning af
mejikanska frågan, lemnade L. F. nordstaternas armé
och återvände till England. Under de följande åren
skref han under signaturerna »Eugène Forcade» och
»X» åtskilliga artiklar i »Revue des deux mondes»,
och 1869 utkom hans förträffliga arbete om de engelska
yrkesföreningarna (Les Associations ouvrières
en Angleterre), som upplefvat flere upplagor och
äfven öfversatts till andra språk. Efter Frankrikes
krigsförklaring mot Preussen 1870 anhöll L. F. att
få tjena i franska armén, men denna begäran afslogs
af Lagstiftande kåren vid sammanträdet d. 11
Aug. 1870. Sedan Frankrikö blifvit republik och
landsförvisningslagarna mot familjen Orléans blifvit
upphäfda, återvände L. F. till Frankrike och har
sedan dess bott dels på sitt slott Eu i Normandie,
dels i Paris. Den 5 Aug. 1873 aflade han ett besök
hos grefven af Chambord på slottet Frohsdorff, en
händelse af stor politisk vigt, emedan den betecknar
en försoning, »fusion», emellan den äldre, genom
juli-revolutionen 1830 störtade grenen af huset
Bourbon och familjen Orléans. 1873 utgaf L. F. en
skrift om arbetarefrågan i England (Situation des
ouvriers en Angleterre) och 1874–75 en historia
om nordamerikanska inbördeskriget (Histoire de la
guerre civile en Amérique, 4 bd). Efter grefvens
af Chambord död, d. 24 Aug. 1883, blef L. F. af
det stora flertalet legitimister erkänd såsom
franska konungafamiljens chef och är sedan dess det
rojalistiska partiets pretendent till Frankrikes
tron, men har hittills klokt afhållit sig från
hvarje försök att bemäktiga sig kronan. Likväl
hafva hans utsigter vuxit betydligt genom utgången
af valen till deputeradekammaren d. 4 och 18
Okt. 1885. Grefven af Paris förmälde sig d. 30
Maj 1864 med sin kusin, hertigens af Montpensier
dotter, Maria Isabella (född d. 21 Sept. 1848), och
har med henne 2 söner, Ludvig Filip Robert (född
d. 6 Febr. 1869), och Ferdinand Frans (född d. 9
Sept. 1884), samt 4 döttrar. – Grefven af Paris är
vetenskapligt bildad, utmärkt nationalekonom och
historieskrifvare samt hyser i många af tidens
vigtigaste frågor mycket liberala tänkesätt.
E. W.
Ludwigsburg, Würtembergs andra residensstad,
hufvudstad i Neckarkretsen, ligger i en naturskön,
kuperad trakt 14 km. n. om Stuttgart, 2 km. från
Neckar. L. anlades i början af 1700-talet af hertig
Eberhard Ludvig, för att blifva en medtäflare
till Stuttgart, och tillväxte under hertig Karls
tid, hvilken residerade der 1764–85. Tillkommen
såsom bihang till ett kungligt palats, bär staden
intrycket af något konstgjordt, och dess raka gator
och stora öppna platser hafva ett tråkigt och ödsligt
utseende. Dess vigtigaste intresse ligger deri att
den är rikets förnämsta vapenplats. Staden har i
denna egenskap stora baracker, ett kanongjuteri
och en arsenal. Kungliga palatset, ett af de
största och vackraste i Tyskland, är omgifvet af
en vacker park samt innehåller ett porträttgalleri
och de würtembergska regenternas grafhvalf. Staden
är säte för en generalsuperintendent och har
åtskilliga industriella anläggningar (orgel- och
pianoforte-fabriker m. m.). 1880 hade den 16,100
innev., af hvilka 1/4 tillhörde garnisonen. I närheten
ligga lustslotten Monrepos, Favorite och Solitude.
Ludvig Sforza (Lodovico il moro), hertig af
Milano. Se Sforza.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
