Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lugano-sjön, belägen dels i Lombardiet, dels i schweiziska kantonen Ticino - Lugansk, stad i ryska guvernem. Jekaterinoslav - Luganskij, Kosak, psevdonym för den ryske skriftställaren V. I. Dahl - Lugdunum. Se Laon, Leiden och Lyon - Luggude. 1. Härad i Malmöhus län - Luggude. 2. Kontrakt i Lunds stift - Lugnås, socken i Skaraborgs län - Lugo. 1. Provins i spanska landskapet Galicien - Lugo. 2. Hufvudstad i nämnda provins, nära floden Miño - Lugo. 3. Stad uti italienska prov. Ravenna - Lugos, köping och hufvudort i ungerska komitatet Krasso-Szörény - Lugubre, Ital., musikt., dystert - Luik l. Luyk, nederländska namnet på Liége - Luini, Bernardino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har en mycket oregelbunden form, som blifvit liknad
vid formen af en skära, en metkrok o. d. Den ligger
emellan de yttre alpgrenarna, som skilja Ticinos bädd
från Addas, 271 m. öfver hafvet, är 33 km. lång från
Porlezza till Ponte Tresa, 1/2–3 km. bred och ända
till 279 m. djup samt betäcker en yta af 50 qvkm. Den
står ej i samband med någon större dal, men näres af
ett antal bäckar, som utgå i olika riktningar från
korta dälder i de omgifvande bergen, och har sitt
aflopp genom Tresa till Lago Maggiore. Sjön täflar
i naturskönhet med sina grannar Lago di Como och
Lago Maggiore.
Lugansk, stad i ryska guvernem. Jekaterinoslav vid
floden Lugan, 16 km. ofvanför hennes förening med
Donets. L. ligger i ett vidsträckt stenkolsdistrikt
och uppväxte omkring ett 1795 anlagdt stort jernverk,
som till en början arbetade för Svartahafs-flottans
behof, men numera tillverkar landtbruksmaskiner,
ångmaskiner o. d. Staden har omkr. 11,000 innev.
Luganskij, Kosak, psevdonym för den ryske
skriftställaren V. I. Dahl.
Lugdunum. Se Laon, Leiden och Lyon.
Luggude. 1. Härad i Malmöhus län, utgör Luggude härads
fögderi och Luggude domsaga. Areal 63,399 har. 45,298
innev. (1884). Häradet omfattar socknarna Välluf,
Råhus, Helsingborgs landsförsamling, Bårslöf,
Fjärestad, Frillestad, Ekby, Häslunda, Risekatslösa,
Kropp, Mörarp, Allerum, Flenninge, Höganäs, Väsby,
Viken, Brunnby, Farhult, Jonstorp, Välinge, Kattarp,
Bjuf samt länsdelarna af Broby, Ströfvelstorp, Norra
Vram och delar af Kågeröd, Halmstad, Sireköpinge,
Ottarp och Qvistofta. – 2. Kontrakt i Lunds stift,
består af de 15 pastoraten Allerum och Flenninge,
Väsby och Viken, Höganäs, Brunnby, Farhult och
Jonstorp, Välinge och Kattarp, Kropp och Mörarp,
Helsingborgs stad med garnisonsförsamlingen och
landsförsamlingen, Välluf och Råhus, Frillestad
och Ekby, Häslunda och Risekatslösa, Bårslöf och
Fjärestad, Kågeröd och Stenestad, Halmstad och
Sireköpinge, Ottarp. Areal 66,685 har. 56,495
innev. (1884).
Lugnås, socken i Skaraborgs län, Kinne härad. Areal
5,484 har. 1,436 innev. (1884). Annex till Björsäter,
Skara stift, Kinna kontrakt. Inom socknen ligger
isoleradt det för geologer och paleontologer
välbekanta Lugnåsberget, ett af Vestergötlands
s. k. öfvergångsberg, men som skiljer sig från
de öfriga derigenom att det ofvanpå urberget,
gneisen, har endast de tvänne understa lagren
af öfvergångsbildningen, nämligen alunskiffer
och en hård, qvartsrik sandsten, s. k. kambrisk
sandsten. Närmast under denna är gneisen mycket
vittrad, så att en stor del af fältspatsindividerna
(plagioklasen) ar förvandlad till kaolin, ett
hvitt, mjöligt ämne, som ar mycket lösare än
de alldeles oangripna, hårda qvartskornen och
ortoklaskornen. Denna vittrade gneis brytes och
bearbetas under namn af Lugnås qvarnsten till
qvarnstenar, hvartill den särdeles väl egnar sig
på grund af ofvannämnda skilnad i mineralkornens
hårdhet. Emedan den vittrade gneisen
finnes endast på sådana ställen, der sandstenen
ännu är i behåll och öfvertäcker densamma, måste man
bryta igenom den senare för att komma åt den förra.
E. E.
Lugo. 1. Provins i spanska landskapet Galicien,
begränsad af prov. Oviedo, Leon, Orense, Pontevedra
och Coruña samt Atlantiska hafvet. Areal 9,808
qvkm. Omkr. 422,000 innev. – 2. Hufvudstad i nämnda
provins, nära floden Miño och vid jernvägen till
Coruña. 18,009 innev. (1877). Biskopssäte. Gotisk
katedral från 12:te årh. Staden kallades Lucus
Augusti af romarna, hvilka redan kände de ryktbara
svafvelkällorna 1,5 km. s. om staden. – 3. Stad
uti italienska prov. Ravenna, vid jernvägen till
Ravenna. Omkr. 10,000 innev.
Lugos [lu’gosj], köping och hufvudort i ungerska
komitatet Krassó-Szörény, ligger vid jernvägen
emellan Temesvár och Orsova vid Donau samt består
af tvänne hufvuddelar: Német-L. (tyska L.) och
Román-L. (romanska L.), belägna på hvar sin sida af
floden Temes. Innevånarnas antal var 1880 11,287,
deraf 3,476 (mest tyskar) i Német-L. och 7,811
(valaker, jämte några slavoner och magyarer) i
Román-L. Grekisk-katolsk biskop. Den omgifvande
trakten är bergig och skogbevuxen samt producerar
mycket vindrufvor och plommon. L. var fordom en
stark fästning.
Lugubre, Ital., musikt., dystert.
Luik l. Luyk [löjk], nederländska namnet på Liége.
Luini, Bernardino, italiensk målare af lombardiska
skolan, f. i Luino vid Lago Maggiore mellan
1475–80, var en af Lionardo da Vincis förnämsta
efterföljare. Sedan han under den första tiden gått
sin egen väg, lärde han 1510 känna Lionardos arbeten
och sällade sig troget till honom. Under sin sista
lefnadstid arbetade han mera sjelfständigt vidare på
den vunna grunden, men han bibehöll dervid alltid det
han vunnit från mästaren, hvilket också var sådant,
som bäst egnade sig för hans naturel. Och detta var
hufvudsakligast lusten för den ädla, själfulla,
ungdomliga skönheten, återgifven i hufvudet och
ansigtsuttrycket. Deremot tillegnade han sig ej
något af mästarens kompositionsförmåga eller af hans
sorgfälligt studerade draperingskonst. Den sista
underrättelse man eger om honom daterar sig från
1533. – L., som, oaktadt den antydda begränsningen
i hans begåfning, hör till renaissancens mest
tilltalande mästare och af den nyare tiden blifvit
uppskattad till sitt fulla värde, utförde både
fresker och taflor. Af de fresker, som höra till
hans första tid, märkes en del framställningar ur
legenden och mytologien, utförda för Casa la Pelucca
vid Monza, numera utsågade ur väggen och förvarade
i Brera, i arkeologiska museum m. fl. ställen i
Milano. Berömdast bland dessa är S. Katarinas lik,
buret af änglar (i Brera), en af den tidens och
skolans skönaste skapelser. En annan af dessa bilder,
Vulkan, smidande Amors vapen, finnes i Louvre, der
äfven förvaras sex fresker från Casa Litta i Milano
med ämnen ur Kristi historia. – Med 1520-talet börjar
L:s sjelfständiga verksamhet, såsom man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
