Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löfstedt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om Öxarå sluttar mot tingsslätten.
Frågan är emellertid oafgjord.
C. R.
Lögdö, bruksförsamling i Vesternorrlands län,
Ljustorps tingslag, hade vid 1884 års slut 202
innev. L. tillhör Ljustorps pastorat, Hernösands
stift, Medelpads kontrakt.
Lögnfältet. Se Ludvig, romerska kejsare, 1, sp. 199.
Lögstör, dansk handelsplats vid Limfjorden, omkr. 42
km. s. v. om Aalborg. 1,388 innev. (1880). L. utgör
med kringliggande landsbygd ett eget birk
(lagskipningsområde) under Aalborgs amt.
E. Ebg.
Lögum kloster (T. Lügumkloster), köping i nordvestra
delen af preussiska prov. Schleswig-Holstein,
15 km. n. ö. om Tönder. 1,450 innev. (1880). De
förnämsta näringsfången äro landthandel, åkerbruk och
knyppling. Omkr. år 1170 grundlade cisterciensmunkar
ett kloster i L., med en högst märklig kyrka. Af
det gamla namnet bildades ett nytt, latinskt,
Locus Dei. 1548 indrogs klostret. Före 1866
bildade L. ett eget amt, förbundet med Tönders amt.
E. Ebg.
Löhe, Johann Konrad Wilhelm, tysk högkyrklig luthersk
teolog, f. 1808, studerade i Erlangen och blef 1837
pastor i Neuendettelsau (Bajern), hvarest han ända
till sin död, 1872, utöfvade en presterlig verksamhet,
som sträckte sig vidt öfver Bajerns gränser. Der
grundade han föreningar och anstalter för utsändandet
af lärare åt de tysk-lutherska församlingarna i
Nord-Amerika, för främjandet af den inre missionen och
för utbildandet af diakonissor samt utgaf derjämte
ett stort antal värdefulla skrifter af öfvervägande
pastoral-teologiskt och liturgiskt innehåll. Mest
betecknande för hans kyrkliga åskådning äro hans
Drei bücher von der kirche (1845; »Tre böcker om
kyrkan», 1846). Med afseende på såväl bekännelse som
författning, tukt och kult tillhör L. lutheranismens
yttersta höger. Hans uppfattning af kyrka, ämbete och
sakrament närmar sig det katolska lärobegreppet. Med
förhållandena inom den bajerska landskyrkan var L. i
mångt och mycket missbelåten, men skred dock ej
till formlig separation. P. F.
Löhman, Lars Vilhelm, skald, föddes i Stockholm
1803, blef 1821 student i Upsala, prestvigdes
1826 och utnämndes 1838 till komminister i Adolf
Fredriks församling i Stockholm, en befattning,
som han 1849 utbytte mot kyrkoherdebefattningen i
Spånga och Jerfälla (ärkestiftet). Han blef sedermera
kontraktsprost. Död i Spånga prestgård 1869. Genom
sina Dikter (1830) ådrog L. sig uppmärksamhet. De
äro rena och varmhjertade, utan att röja någon
mera framträdande sjelfständighet. Han utgaf
dessutom ett par öfversättningar af Hofackers
predikosamlingar. Efter hans död utkommo Dikter och
dagboksanteckningar (1872). -rn.
Löja, Aspius alburnus L., zool., är en liten
till karpfiskarnas familj hörande fiskart, närmast
beslägtad med aspen, från hvilkens yngel hon lättast
skiljes genom mindre munöppning, som ej sträcker
sig till ögat, medan den hos aspen räcker under
ögat. Löjan når en längd af 150–170 mm. samt har på
sidorna silfverglänsande färg, buksidan hvit och ryggsidan
brungrön. Fenorna äro ljusa, med något rödaktig
anstrykning. Löjan förekommer i en stor del af
Europa, dock ej söder om Alperna, samt i vestra
Asien. I Sverige är hon allmän öfver hela landet
och förekommer äfven i Östersjöns skärgård. Hon är
en liflig och sällskaplig fisk, som oftast träffas
samlad i stim. Leken, som inträffar i slutet af Maj
eller in i Juni månad, sker i flere repriser, emedan
äldre och yngre ej leka alldeles samtidigt. För fisket
är hon af betydelse hufvudsakligen såsom agn. För
bordet användes hon sällan. Af »silfverbeläggningen»
på löjans fjäll beredes den s. k. »essence d’Orient»,
som nyttjas vid förfärdigande af oäkta perlor. 20,000
fiskar anses åtgå för beredning af ett skålpund af
denna essence. R. L.
Löjtnant (Fr., T. o. Eng. lieutenant, Ital.
luogotenente l. vanl. endast tenente, R. parutsjik),
krigsv., benämning på de två lägsta officersgraderna
vid armén och flottan. Titeln förekommer redan under
senare delen af medeltiden. Ursprungligen betecknade
den (befälhafvarens) ställföreträdare (Lat. locum
tenens), hvaraf sammansättningarna generallöjtnant,
öfverstelöjtnant och kaptenlöjtnant, samt stundom
äfven den lägste befälhafvarens närmaste man i
befälet. Småningom öfvergick ordet att uteslutande
beteckna kompanichefens närmaste man, och ännu
längre fram utbyttes äfven benämningen fänrik
(eller kornett) för den lägsta officersgraden
mot löjtnant, hvarefter löjtnantsgraden delades i
tvänne, i Sverige, Frankrike, Ryssland och Italien
kallade »löjtnant» och »underlöjtnant», i Norge och
Tyskland »premierlöjtnant» och »sekundlöjtnant»,
i Österrike »öfverlöjtnant» och »löjtnant». – Om
den engelska titeln lord-lieutenant se under Lord.
C. O. N.
Löjtnantshjertan, bot. Se Dicentra.
Lök (Lat. bulbus), bot., är en egendomlig, under
jordytan befintlig stambildning, som närmast kan
jämföras med ett knopplikt skott, enär lökstammens
mellanleder icke kommit till utveckling, utan äro
sammanträngda till en kort och bred s. k. lökstock,
hvars undre yta är bar, och från hvilken ofta ganska
många rottågor utgå, bildande hvad man kallar
en sammansatt rot. Å lökstocken sitta stundom
några få, men i de flesta fall en mängd bladorgan,
hvilka här antingen utgöras endast af fullständiga
blads sliddelar eller ock mera undantagsvis,
såsom hos tulpanen, motsvara hela blad i förkrympt
tillstånd. Dessa lökblad kunna antingen hafva
formen af tjocka, köttiga, på aflagrad näring rika
fjäll eller ock, då näringen är förbrukad, blifva
tunna, ofta brunaktiga hinnor, hvarför man skiljer
emellan fjällig och hinnskälig lök. Antingen kan
tillväxten af lökstocken (axeln) vara obegränsad, då
blommorna blifva sidoställda, såsom hos snödroppen
och pingstliljan m. fl., eller ock begränsas axeln
af blomningen. En lök af sistnämnda slag dör bort
samt ersättes af nybildad lök, som utväxer såsom en
knopp, lökknopp, i vinkeln emellan ett lökblad och
lökstocken. En lök kan hafva ett- eller flerårig
utveckling. Om flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
