Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löneregleringsnämnd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bilder och dekorationer »i ett behagligt manér». Han
målade der äfven plafonder, såsom i Schimmelmannska
palatset, i Ellermannska huset, i »Waisenhauskirche»
och flerestädes. I Sverige finnas, veterligen,
intet alster af hans dekorationskonst och
blott några ytterst få porträtt. L. afled
i Hamburg i sitt 79:de år. omkr. 1809.
-rn.
Löneregleringsnämnd, nämnd eller komité
för afgifvande af förslag till reglering af ämbetsmäns
eller ämbetsverks löner. En sådan nämnd har fått
särskild betydelse för ordnandet af presterskapets
aflöning, hvilken, från att hafva varit underkastad
årliga vexlingar, blifvit definitivt ordnad för
en längre tid. Genom k. förordn. angående allmänt
ordnande af presterskapets inkomster d. 11 Juli 1862
påbjöds, att ordnandet af presterskapets aflöning
inom hvarje stift skulle verkställas länsvis af
en nämnd af 3 ledamöter, hvilka förordnades på tre
år. Nämndens ordförande förordnades af K. M:t, på
förslag af landshöfding och biskop, och till nämnden
egde domkapitlet och länets hushållningssällskap,
i hvars ställe genom k. förordn. d. 11 Sept.
1863 sattes landstinget, att inom eller utom
sig utse en ledamot, hvarjämte för det pastorat,
som skulle regleras, kyrkoherden och församlingen
skulle hvardera utse en ledamot. Denna nämnd hade
sig ålagdt att upprätta förslag till lönereglering
för en tid af femtio år, hvilket förslag jämte
utlåtande af K. M:ts befallningshafvande och
domkapitlet skulle öfverlemnas till K. M:ts pröfning
och fastställelse. På detta sätt har nu öfverallt
i Sverige presterskapets aflöning blifvit bestämd.
H. L. R.
Löningshemman. Se Beställningshemman.
Lönn, Acer L., bot., är ett slägte af i allmänhet
resliga träd, med ståtliga kronor och vackert
bladverk, hvars ganska talrika arter äro utbredda
hufvudsakligen i de tempererade delarna af norra
halfklotet, med många representanter i synnerhet
i Nord-Amerika. Europa har icke fullt 10 arter,
och såsom vilda i Sverige anses endast två,
nämligen A. platanoides L. och den sällsynt i
Skåne träffade A. campestre L. Slägtet är typen
för en egen familj, Acerineae Juss., och hör till
kl. Polygamia L. Lönnarnas blad äro motsatta, vanligen
långskaftade, med ganska stora, ofta 5-flikiga
(eller parbladigt delade), skifvor. Blommorna
sitta i qvastar eller klasar samt äro mångbyggare,
med djupt 5-klufvet blomfoder och 4–5 kronblad,
hvilka jämte de 8–10 ståndarna sitta fästa på en
köttig skifva å blomfodrets botten. I hanblommorna
hafva ståndarna långa, knappbärande strängar; i
honblommorna äro de två pistillerna, hvilkas stift
äro långa och delvis hopvuxna, omgifna af knapplösa,
korta ståndaresträngar. De samkönade blommorna hafva
äfven korta, men knappbärande ståndaresträngar och
de båda stiften tämligen långa. Fruktgömmena utväxa
under mognaden till s. k. vingfrukter. Af de svenska
arterna är den vackra allmänna lönnen, A. platanoides
L., ofta planterad i parker och alléer. Jämte denna
odlas upp till mellersta Sverige många utländska
arter i talrika
varieteter, af hvilka följande må nämnas:
A. saccharinum L., den nord-amerikanska
sockerlönnen, hvilken såsom äldre är fullt härdig
ännu vid Stockholm. Den innehåller i sin saft nära
3 proc. rörsocker, hvilket till hushållsbehof
tillgodogöres i stor skala i Nord-Amerika, der
denna lönn mycket odlas. Ännu sockerrikare är
A. virginianum Mill. A. pseudoplatanus L.,
sykomorlönnen, från södra Europa, blir ända till
20 m. hög. Den är såsom ung ibland ömtålig för
vinterkölden vid Stockholm. A. rubrum L., med
sina rödskimrande blad, täflar med de purpurfärgade
varieteterna af andra lönnarter. Mest egendomlig är
A. negundo L. (Negundo fraxinifolia Nutt.), hvars
blad till formen likna askens. Många brokbladiga
och »trasbladiga», under odlingen uppkomna afarter
odlas ofta i våra trädgårdars buskgrupper. Af veden,
som antager vacker polityr, förfärdigas möbler och
finare snickeriarbeten. Bark och frukter hafva förr
användts i medicinen. O. T. S.
Lönnberga, socken i Kalmar län, Aspelands härad. 9,237
har, 1,332 innev. (1884). Intill år 1886 hade
socknen en del inom Jönköpings län, Södra Vedbo
härad. L. utgör ett konsistorielt pastorat af 3:dje
kl., Linköpings stift, Aspelands kontrakt.
Lönnrot, Elias, skriftställare, den nyare
finsk-språkiga literaturens grundläggare, föddes i
Sammatti kapell af Karis-Lojo socken d. 9 April
1802. Fadern, som bodde på Paikkari torp, var
sockenskräddare. L:s studiebana var länge en kamp
mot oaflätliga ekonomiska svårigheter, och det
var endast genom välvilliga personers understöd,
som han kunde fullfölja densamma, tills han 1822,
samtidigt med J. L. Runeberg och J. V. Snellman,
blef student i Åbo. Vid universitetet beredde han sig
sitt underhåll genom akademisk kondition, blef 1827
filosofie kandidat, inträdde i medicinska fakulteten,
blef medicine kandidat 1830 och med. licentiat
1832. Samtidigt blef han t. f. provinsialläkare
i Kajana och 1833 ordinarie innehafvare af samma
tjenst. Redan dessförinnan hade han fattats af en
varm kärlek till det finska språket och den finska
folkpoesien, som då började tilldraga sig den
yngre akademiska generationens uppmärksamhet. Hans
gradualdisputatlon, De Väinämöine priscorum
fennorum numine (1827), der tanken på Kalevalas
enhet redan antydes, och hans doktorsdisputation,
Om finnarnes magiska medicin (1832), rörde sig
på detta fält. Tillika hade han 1828–31 företagit
forskningsresor i Finlands centrala och östliga
nejder och såsom frukt af dessa utgifvit Kantele
taikka Suomen kansan sekä vanhoja että nykyisempiä
runoja (Kantele eller finska folkets såväl gamla
som nyare runor) i fyra häften, 1829–31. I Finska
literatursällskapets grundläggning, 1831, hade han
tagit verksam del (han var sedermera, 1854–63, detta
sällskaps ordförande). Såsom läkare i Kajana
fullföljde L. oaflåtligt dessa sträfvanden, hvilka nu
fingo en bestämdare riktning och en mera omfattande
karakter. Enligt sin föregångare Zachris Topelius
d. ä:s anvisningar begaf han sig gång efter annan
till det egentliga hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
