Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maastricht, hufvudstad i nederländska prov. Limburg - Mab ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sluttning belägna citadellet. M. är tämligen regelbundet
bygdt och har åtskilliga märkliga gamla byggnader,
såsom rådhuset (fullb. 1683) midt på torget,
med stadsbiblioteket och åtskilliga värdefulla
målningar, den gotiska domkyrkan (M. var förr
biskopssäte), S:t Servaas (enligt en berättelse
ombygd på Karl den stores tid), med en af W. Geefs
arbetad staty af Karl den store, samt Vårfrukyrkan
(Lieve-Vrouwe-kerk), möjligen grundlagd i 6:te årh.,
med ett vackert kor från 11:te årh. Staden har
omkr. 30,000 innev. Vigtigaste industrigrenarna
äro tillverkning af lergods och glas, af gevär,
tapeter m. m. Ofvannämnda Pietersberg är synnerligen
märkvärdigt genom sina från urminnes tid bearbetade
ofantliga stenbrott med en labyrint af underjordiska
gångar. Stenbrotten äro delade mellan Belgien och
Nederländerna. – M. (romarnas Trajectum superius, i
medeltiden Trajectum ad Mosam) hörde under frankiska
väldet till Austrasien och styrdes sedan gemensamt af
hertigarna af Brabant och biskoparna af Liége. Under
nederländska befrielsekriget intogs M. 1579 efter 4
månaders belägring, hvarvid hela staden sköflades. Af
senare belägringar äro följande de märkligaste, hvilka
alla slutade med stadens eröfring: 1632 af prins
Fredrik Henrik af Oranien samt 1673, 1676, 1701,
1748 och 1794 af fransmännen. Under revolutionen
1830 var M. nästan den enda stad i södra delen af
Nederländerna, i hvilken den nederländska besättningen
höll stånd mot belgerna.
Mab (mä’b; Forn-iriska Medb; jfr Iriska literaturen,
sp. 781 och 782), ett namn på elfvornas drottning,
hvilket förekommer hos engelska skalder i slutet af
1500-talet. I Shakspeares »Romeo och Julia» skildrar
Mercutio drottning Mab (»elfvors jordegumma») såsom
en liten, späd, luftig varelse, som åker i en vagn,
gjord af ett nötskal, med seldon af spindelväf
och månsken, samt bringar de sofvande menniskorna
drömmar. »Queen Mab» är titeln på en filosofisk
ungdomsdikt af Shelley.
Maba Forst., bot., ett slägte af resliga träd, hörande
till nat. fam. Ebenaceae Vent., kl. Polygamia
L. Kärnveden ar svart, hård och tung. M. ebenus
Spreng. (se Diospyros) lemnar s. k. molukkiskt
ebenholz, som äfven användes mot reumatism, liksom
den hartsrika guajak-veden (pockenholz). Malajerna
förfärdiga bägare af detta slags ebenholz och mena,
att en dryck, som får stå i en sådan bägare,
eger förmåga att verka såsom motgift mot allahanda
förgiftningar. Frukterna äro äggformiga, guldgula
bär, hvilka hafva ett ätbart, mjöligt och slemhaltigt
kött. Ungefär samma egenskaper utmärka ett par andra
arter, M. buxifolia Pers. och M. major Forst. Den
sistnämnda arten tillhör Australiens mindre öar.
O. T. S.
Mabein (Arab., mellanrum), egentligen den mellan
harem och mottagningsrummen, selamlik, liggande delen
af ett turkiskt hus, till hvilken äfven främlingar
kunna erhålla tillträde; i allmänhet motsvarande hvad
vi kalla »det inre», de inre rummen af ett hus.
M.-i-umajûn (kejserliga M.), de blott för sultanens högre
hoftjenstemän tillgängliga gemaken i hans palats;
i öfverflyttad bem. »det turkiska hofvet».
Mabille [-bi’l], trädgård i Paris med en praktfull
offentlig danslokal, länge den mest besökta och
beryktade i sitt slag. Den undanröjdes vid en
gatureglering i början af 1880-talet.
Mabillon [-bijå’ng], Jean, fransk historieskrifvare,
f. 1632, d. 1707, inträdde 1654 i den afdelning
af benediktinorden, som bar namnet »Den helige
Maurus’ kongregation», och förflyttades 1664 till
det förnämsta af denna kongregations kloster,
S:t Germain-des-Prés i Paris, bekant för sitt på
handskrifter rika bibliotek. Han blef nu oaflåtligt
verksam dels för bearbetandet af de i klostret
befintliga källorna till sin ordens historia, dels för
samlandet af nya. Hans arbeten vittna om glänsande
lärdom och skarpsinnig kritik. De förnämsta af dessa
äro Acta sanctorum ordinis S. Benedicti (9 bd,
1668–1701), som omfatta tiden till år 1100, samt Annales
ordinis S. Benedicti (1703–39, 6 bd, af hvilka de 4
första utgåfvos af M.). Derjämte gaf en lärd jesuits
förnekande af de äldsta klosterprivilegiernas äkthet
honom anledning att i det klassiska arbetet De re
diplomatica (1681, med suppl. 1704) framställa de
vetenskapliga grunderna för bedömandet af historiska
urkunders äkthet. Under resor till Burgund, Tyskland
och Italien samlade han en mängd för franska historien
vigtiga böcker och handskrifter. I Museum italicum
(1687–89. 2 bd) och i Vetera analecta (1675–85,
4 bd) har han delvis framlagt resultaten af sina
dervid gjorda forskningar. Af hans öfriga skrifter
förtjena särskildt framhållas hans arbete om den
gallikanska liturgien, De liturgia gallicana
(1685, 3 bd). M:s vidlyftiga brefvexling jämte
några smärre skrifter har utgifvits i »Ouvrages
posthumes de Mabillon et de Ruinart» (1724) och
i det af Valery ombesörjda »Correspondance inédite
de Mabillon et de Montfaucon avec l’Italie» (1846).
K. H.
Mably [-bli], Gabriel Borinot de, abbé, fransk
skriftställare, f. 1709, d. 1785, äldre broder till
filosofen Condillac, egnade större delen af sitt lif
åt literär verksamhet. Hans äldsta arbete, Paralléle
des romains et des français (1740), är ett försvar för
envåldsmakten samt ett förhärligande af industrien,
handeln och lyxen. I sitt ryktbaraste verk, Entretiens
de Phocion sur le rapport de la morale et de la
politique (1763), prisar han deremot den spartanska
enkelheten och samhällsordningen, och i Doutes
proposés aux philosophes économistes sur l’ordre
naturel et essentiel des sociétés politiques (1768)
samt De la législation ou principes des lois (1776)
tager han steget fullt ut, proklamerar egendomsrättens
afskadande och hyllar beslutsamt deraf framkallade
följdsatser. Men dessemellan författade M. flere
på sin tid värderade historiska undersökningar i
Montesquieus anda. På särskilda initiativ från Polen
och Nord-Amerikas Förenta staters kongress skref han
Du gouvernement de la Pologne (1781) och Observations
sur le gouvernement et les lois des États-Unis
d’Amérique (1784). M:s samlade skrifter utgåfvos på
1790-talet flere gånger.
Mabuse [-bys], Jean de. Se Gossaert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
