Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macies ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Holland gick M. till sitt värf. Det för
underhafvandenas såväl ekonomi som moraliska
sjelfkänsla förderfliga hofverisystemet afskaffades,
godsets egor, hvilka på M:s tid utgjordes af 51 1/4
mtl, med en sammanlagd jordrymd af 3,400 har,
underkastades enskifte, och jordens häfdande
medelst vexelbruk föreskrefs. Från 1783 till 1786
enskiftades sålunda 36 1/2 mtl, hvaraf bildades
73 arrendegårdar. Arrendena skulle betalas
icke i säd – uteslutande sädesproduktion borde
motarbetas –, än mindre i dagsverken och körslor,
utan i penningafgift, hvilken dock till en början
sattes mycket låg. Trots sina egna landbönders
samt de skånske jorddrottarnas allmänna misstro
till företagets framgång fullföljde M. sin plan med
oförtröttad energi, ehuru till en början under stora
uppoffringar. Äfven sjelfva säteriet (omkr. 7 mtl)
skiftades, hvarvid sex utgårdar upprättades. Det nya
systemet visade efter hand de bästa verkningar: i mån
af arrendatorernas stigande välmåga kunde arrendena
höjas till skälig storlek, hvarefter de bortlemnades
på längre tid, t. o. m. på arrendators lifstid. Och
då år 1785 endast 700 menniskor funnits å godset,
hvilka med möda kunde lifnära sig, hyste det 25
år senare inemot dubbelt så många personer, alla
i goda omständigheter. Äfven åt sina underhafvandes
intellektuella och moraliska uppfostran egnade M. stor
omsorg. Så t. ex. lät han inhemta närmare kännedom om
schweizaren Pestalozzis uppfostringsprinciper samt
tillämpa dem i två folkskolor, som han anlade och
underhöll. M:s förbättringar i landthushållningen
vunno omsider efterföljd på flere håll och hade
sin andel i tillkomsten af de straxt i början af
1800-talet utfärdade allmänna författningarna
om enskiften. Han rönte ock slutligen flere
bevis på erkännande för sin gagnande verksamhet;
bl. a. blef han ledamot af Vetenskapsakademien
(1812) och hedersledamot af Landtbruksakademien
(s. å.). M. afled å Svaneholm d. 14 Febr. 1816. Han
var den siste af sin ätt. En skrift, som M. författat
och påbjudit till efterrättelse å sin egendom,
Lärobok i landtbruket för Skurups socken, utgafs
från trycket 1844 (2:dra uppl. 1845). – M:s broder
frih. Gustaf M., f. 1744, d. 1804, öfverste i armén
och kammarherre hos hertig Karl af Södermanland,
delade M:s politiska tänkesätt och var den förste,
som följde föredömet af hans landthushållning.
Macleod [mäcklaud], Henry Dunning, skotsk
nationalekonom, f. 1821 i Edinburgh, studerade
juridik, upptogs 1849 såsom advokat i Inner
temple (jfr Inns of court), slog sig derefter
på nationalekonomiska studier och utgaf 1856 The
theory and practice of banking (4:de uppl. 1883),
i hvilket arbete han bekämpade Sir Robert Peels
banklagstiftning och uppställde flere fundamentala
satser beträffande kredit- och bankväsendet. Han
har sedan skrifvit Elements of political economy
(1858), Dictionary of political economy (I,
1863), Principles of economic philosophy (1876)
m. m. M. vill fora hela nationalekonomiens system
tillbaka till läran om bytet. Sin definition på värde
grundar han uteslutande på förhållandet emellan
tillgång och efterfrågan. Han drifver med stor
skärpa och kraft den satsen, att krediten är en
sjelfständig del af förmögenheten, är verkligt kapital
och väsentligen likartad med reda penningar, en åsigt,
i hvilken Laws villfarelse går igen.
Maclurea, paleont., fossilt molluskslägte (benämndt
efter den om Amerikas geologi förtjente geologen
W. Maclure, f. 1763, d. 1840), som vanligen räknas
till bukfotingarna (gastropoderna), med plattadt,
skiflikt skal och mycket tjockt lock med venster
vriden spira samt 2 tappformiga muskelfästen. Arter
af detta slägte äro funna i Europas samt Nord-Amerikas
kamriska och undersiluriska bildningar. B. L-n.
Mac Mahon [mack maå’ng], Marie Edine Patrice Maurice
de, hertig af Magenta, marskalk af Frankrike,
Franska republikens president, tillhör en irländsk
familj, som mot slutet af 17:de årh. slog sig ned
i Frankrike. Han föddes d. 13 Juni (Juli?) 1808 på
Sully i dep. Saône-et-Loire i ett rikt och förnämt
hem – hans fader var pär af Frankrike och konung
Karl X:s personligo vän –, genomgick krigsskolan
i S:t Cyr och utnämndes 1830 till officer vid
4:de husarregementet. Efter att haf va deltagit i
expeditionen till Algeriet s. å. bevistade han såsom
general Achards adjutant Antwerpens belägring
och befordrades 1833 till kapten. 1835 återvände
han till Algeriet, der han vid Constantines
belägring 1837 ådagalade lysande tapperhet och
svårt sårades. Hans bedrifter förde honom raskt
framåt, så att han redan 1845 blef öfverste, 1848
brigadgeneral och 1852 divisionsgeneral. I spetsen
för 1:sta infanteridivisionen af 2:dra armékåren
(marskalk Bosquets kår) afgick han 1855 till Krim
och satte der genom stormningen af Malakov (d. 8
Sept. 1855), nyckeln till Sevastopol, kronan på sina
bedrifter. »Jag är der, jag blir der» (»J’y suis, j’y
reste»), skref han från det stormade Malakov-tornet,
då öfverbefälhafvaren lät meddela honom, att ryssarna
gjort förberedelser att spränga det i luften. Hans
bravur belöntes med bl. a. senatorsvärdighet
(1856). 1857 deltog han under marskalk Randon i
det svåra fälttåget mot kabylerna och blef 1858
befälhafvare för hela den i Algeriet förlagda
krigsstyrkan både till lands och till sjös. 1859
togs hans verksamhet i anspråk på ett nytt område,
i Italien. I spetsen för 2:dra armékåren gick han d. 2
Juni vid Turbigo öfver Ticino och anföll österrikarna
d. 4 norrifrån, medan återstoden af armén ryckte fram
från vester längs stora vägen mot Magenta. Ställningen
var farlig, men M. samlade sina krafter, under
det att österrikarna splittrade sina, och afgjorde
slaget genom anfallet mot sjelfva staden Magenta
(se d. o.). På slagfältet utnämndes han till marskalk
och hertig. I drabbningen vid Solferino, s. å., hade
han sin plats i centern och stormade med sin kår byn
Cavriana. 1861 representerade den nye hertigen kejsar
Napoleon vid preussiske konungen Vilhelms kröning,
hvarvid han utvecklade en utomordentlig ståt. Han
utnämndes 1862 till befälhafvare för 3:dje armékåren
(i Lille) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
