Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Madrigal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans förnämsta arbeten på detta område. Senare egnade
M. äfven Livius en kritisk behandling, i de ypperliga
Emendationes livianae (1800; 2:dra uppl. 1877) och den
derpå grundade upplagan af Livius (1861–66; tills. med
L. Ussing). Dessutom bistod han beredvilligt yngre
forskare i deras kritiska arbeten och lemnade vigtiga
bidrag till textens förbättrande i den nya upplagan af
Saxo Grammaticus (1839). Frukterna af sina kritiska
studier beträffande andra forntidsförfattare, både
grekiska och latinska, nedlade han i sina Adversaria
critica (bd 1–2, 1871–73; bd 3, 1884). Vid sidan
deraf utöfvade M. en omfattande verksamhet såsom
universitetslärare samt behandlade i denna egenskap
på ett klart och väckande sätt fornstudiets
olika sidor, den rent literära och arkeologiska
såväl som den grammatiska, jämte språkvetenskap
i allmänhet. Alla Danmarks yngre filologer äro,
måhända i högre grad än önskligt, hans lärjungar. En
serie smärre latinska afhandlingar äro samlade i
hans Opuscula academica (2 b. 1834–42). Bland hans
öfriga arbeten må nämnas Om kjönnet i sproget (1835),
Om sprogets væsen, udvikling og liv (1842) och Om
de grammatiske betegnelser (1856–57), hvartill kommer
ett af hans allra förnämsta verk, Latinsk sproglære
(1841; 6:te uppl. 1878), som gifver en skarpare
och noggrannare framställning af de grammatiska
fenomenen än någon föregående språklära, och som
äfven i utlandet väckt stor uppmärksamhet. Den är
öfversatt på tyska, franska, engelska, italienska,
holländska, portugisiska, nygrekiska och ryska. Äfven
Græsk ordföjningslære (1846; 2:dra uppl. 1857)
fick stor användning samt öfversattes på tyska,
franska, engelska och holländska. Till M:s mest
betydande verk hör slutligen Den romerske stats
forfatning og forvaltning (1881–82), öfversatt på
tyska och franska. – Men äfven i det politiska lifvet
har M. intagit en framstående plats. Sitt inträde der
gjorde han år 1848, då han inlade en djerf protest mot
den orättvisa, som den bebådade helstatsförfattningen
(d. 28 Jan.) skulle tillfoga det danska folket genom
att i ständerförsamlingen likställa Slesvig-Holstein
med konungariket, oaktadt det senares betydligt större
folkmängd (som 3 till 2). I Okt. s. å. invaldes M. i
den grundlagstiftande riksförsamlingen samt blef i
Nov. kyrko- och undervisnings-minister. Såsom sådan
tog han en vigtig del i grundlagens utarbetande,
men sökte förgäfves att i regeringen vinna gehör
åt tanken på Slesvigs delning såsom en åtgärd af
rättvisa mot de tyske slesvigarna. 1850 genomförde
han en ny ordning för de lärda skolorna. Till
folkskoleväsendets omdaning hann M. icke att göra
mera än ett utkast. I Dec. 1851 måste han nämligen
afgå från sin ministerpost, men qvarstod såsom medlem
af folketinget till år 1853 och var dess ordförande
1852–53. Han röstade mot arfföljdslagen, sedan
han utan framgång försökt att mäkla mellan de olika
åsigterna. 1853 inträdde han i landstinget, hvarest
han, med ett kort af brott, 1854–55, hade säte till
år 1874 och spelade en mycket vigtig rol. I Aug. 1854
undanbad M. sig en kunglig utnämning till medlem af riksrådet,
men lät välja sig dertill 1856. Till år 1863 var han
dess af konungen utnämnde president, ett värf, som han
utförde med stor duglighet och opartiskhet. Derjämte
var han ledamot af riksrådslandstinget 1864–66
samt af de båda stora kyrko-komitéerna 1859 och
1868. Äfven deltog M. vid flere tillfällen med vigtiga
flygskrifter i den offentliga diskussionen. Så
t. ex. 1859, då han uppträdde mot den holsteinska
ständerförsamlingens, af grefve Sponneck
understödda, begäran om en ny helstatsförfattning med
»kurie-omröstning» (lika röst för hvarje landskap
utan hänsyn till storleken), hvarigenom konungariket
Danmark skulle lidit en ännu större orättvisa än den,
som var detsamma tilltänkt 1848. Efter förlusten
af Sönderjylland (1864) utvecklade M. med stor
bestämdhet i Den nationale politik og det danske
monarki, att orsaken till Danmarks olycka låg deri
att man icke tidigt nog och allvarligt nog aktat på
den nationella synpunkten. Kort derefter afrådde han
kraftigt från hvarje tanke på en personalunion emellan
konungariket och ett tyskt Slesvig-Holstein. 1876
tog M. med värme till ordet för anläggandet af
fästningsverk, och 1882 häfdade han med styrka mot
sina gamla partivänner folketingets rätt att afslå
bevillningar och landstingets vanmakt gent emot ett
sådant afslag (den s. k. »nejteorien»), hvarjämte han
1885 nedlade sin protest mot uppsättande af värfvade
kårer och anläggning af fästningsverk utan laglig
grund. – M. blef 1852 etats- och 1856 konferensråd
samt vid Köpenhamns universitets jubelfest 1879 (han
var då universitetets rektor) riddare af Elefantorden,
hvilket medför rang af geheime konferensråd. Vid samma
tillfälle blef han juris hedersdoktor. 1874 restes
i hans födelseort ett minnesmärke till hans ära.
E. Ebg.
Maecenas, Cajus Cilnius, romersk statsman,
beskyddare af konst och vitterhet, härstammade från
en förnäm etruskisk slägt och tillhörde i Rom
riddareståndet. Födelseåret är icke med säkerhet
kändt. Hans offentliga verksamhet började efter
Caesars död (44 f. Kr.), då Octavianus (Augustus)
uppträdde på den politiska skådebanan. Han var
och förblef alltjämt Augustus’ trogne vän och
medhjelpare, hvilkens skickliga biträde särskildt
anlitades till underhandling och medling, under det
att Agrippa ledde de krigiska företagen. M. synes
särskildt hafva utöfvat inflytande på Augustus’
handlingssätt i fråga om öfvertagandet af principatet,
och historieskrifvaren Dio Cassius låter honom till
förmån för monarkien hålla ett tal, hvari grunderna
för ändringen i statsskicket utvecklas. M. hjelpte
Augustus att försona sig med Antonius år 43 f. Kr.,
förmedlade giftermålet emellan denne och Octavia,
Augustus’ syster, samt lyckades att åstadkomma de båda
maktegandes gemensamma uppträdande mot S. Pompejus,
år 37. Både under fälttåget mot denne och kriget med
Antonius användes M. att vaka öfver ordningen i Rom,
dock utan att bekläda något statsämbete; ett sådant
öfvertog han hvarken då eller senare. M:s inverkan
på Augustus var i det hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
