Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magistratspredikan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
magnesia ett passande motgift, i det att antingen
olösliga föreningar bildas eller ock oskadliga,
endast purgerande salter. Äfven mot förgiftningar
med arsenik, sublimat, qvicksilfveroxid och
kopparsalter är magnesia med fördel använd, och i
svenska farmakopén äro upptagna 2 magnesia-preparat:
Oxidum magnesicum leve (lindrigt bränd magnesia) och
Hydras ferrico-magnesicus l. Antidotum arsenici. Man
blandar lätt bränd magnesia, 1–3 delar, med
20–50 delar ljumt vatten, hvarigenom man erhåller en
mjölklik vätska, som drickes ymnigt och ofta. Såsom
afförande medel passar magnesia, då man vill undvika
starkare retning i tarmkanalen, och för barn nyttjas
i detta hänseende mycket ofta, ja alltför ofta,
det bekanta »barnpulvret» (Pulvis magnesiae cum
rheo), hvilket länge haft burskap i de svenska
farmakopéerna. Dessa innehålla för öfrigt äfven
andra pulverblandningar, i hvilka magnesia ingår,
t. ex. Pulv. magn. aromaticus (P. m. compositus),
»Roséns ammpulver», och P. magn. tartaricus,
ett slags lindrigt afförande fräspulver. Utvärtes
begagnas magnesia stundom att pudra på vätskande
utslag hos barn, t. ex. intertrigo bakom öronen,
ekzem o. d., hvarjämte magnesia ofta nog ingår i
sammansättningar af s. k. tandpulver. – Om magnesia,
vare sig vanlig eller engelsk bränd magnesia
(Oxidum magnesicum ponderosum), alltför länge
dagligen begagnas till afföring, kan det hända, att
småningom bildas fasta, hårda konkrement (af magnesia,
sammanhållen af organiska ämnen) i tarmkanalen,
hvilka kunna förorsaka mycket allvarsamma olägenheter.
1. P. T. C. 2. O. T. S.
Magnesiaglimmer l. biotit, miner., benämnes en
grupp glimmer-mineral (se Glimmer), innefattande
arterna phlogopit, meroxen, anomit m. fl. De
kristallisera alla i det monoklina systemet,
men i former, som komma det hexagonala systemets
mycket nära. Liksom alla glimmermineral hafva de
en utomordentligt utvecklad klyfbarhet parallelt
med basiska planet, och de kunna i denna riktning
spjelkas nästan huru tunt som hälst. De äro silikat af
magnesia, kali och lerjord, motsvarande en isomorf
blandning af föreningarna K2 O . Al2 O3 . 2Si O2
och 2Mg O . Si O2. – Magnesiaglimrarna höra till de
allmännaste mineral och ingå i form af kristaller,
blad eller fjäll såsom väsentlig beståndsdel i flere
af de vanligaste bergarterna, t. ex. granit, gneis,
glimmerskiffer, hvilkas skiktning eller klyfbarhet
betingas af detta minerals närvaro. Äfven i de
massformiga bergarterna eller såväl äldre som
yngre eruptiv, t. ex. syenit, diorit, trakyt
och andesit, ingår magnesiaglimmer. Ofta träffas
magnesiaglimrar såsom psevdomorfos efter andra
mineral, t. ex. granat, skapolit, kordierit,
hornblende och augit. – I de sedimentära bergarterna
sand, sandsten, lera, lerskiffer o. s. v. träffas ej
magnesiaglimrar, men väl deras omvandlingsprodukter.
Hj. Sj.
Magnesit (se Magnesia), miner., ett mineral,
som tillhör karbonatens grupp och är sammansatt
efter formeln Mg O . CO2 l. Mg CO3. Den isomorfa
inblandningen af karbonat af
kalcium, mangan eller jern kan dock ofta
iakttagas. Den kristalliserar i romboedrar liksom
kalkspaten och med nästan samma romboedvinklar som
detta mineral. Magnesiten skiljes derifrån lättast
genom sin större motståndskraft mot syrors inverkan,
i det att den endast löses vid uppvärmning. Den
kan framställas med konst, genom att man låter
lösningar af magnesia-sulfat och natriumkarbonat
inverka på hvarandra en längre tid i slutet kärl
under en temperatur af 160° C. Magnesit förekommer
dels såsom kristaller, inväxta i magnesiahaltiga
silikatbergarter, t. ex. i serpentin vid Snarum i
Norge och i talkskiffer i Alperna, dels som tät,
hvit magnesit, hvilken stundom uppstår såsom
sprickfyllnad vid bildningen af serpentin af
olivinfels. Mineralet nyttjas till framställning af
kolsyra vid tillverkningen af artificiella kolsyrade
vatten. Hj. Sj.
Magnesium, kem., den metalliska radikalen i magnesia
(se d. o.). Sedan Davy lärt känna magnesians natur af
oxid, föreslog han för dess metalliska radikal namnet
magnium, under det brunstenens metall erhöll namnet
magnesium. I st. f. det senare namnet använde man ofta
förkortningen mangan, hvarefter det blef brukligt
att kalla magnesians metall magnesium. Metallen
framställdes först af Bussy, 1828, genom upphettning
af klormagnesium med kalium. Sedermera förbättrades
metoden för metallens framställande af Caron
och Deville samt af Wöhler. För framställande
af metallen inkastar man i en till glödgning
upphettad degel smält klormagnesium-klornatrium
och natriummetall samt koksalt eller flusspat. Den
erhållna metallen omsmältes under ett lager af koksalt
och klorkalium. Magnesium är en silfverhvit metall
af medelmåttig hårdhet. Den är i brottet grofbladig,
liksom sin närmaste slägting, zinken. Dess egentliga
vigt är 1,75. Den kan hamras och dragas till tråd. I
torr luft förändras den icke, men i fuktig luft
anlöper den och öfverdrages med oxidhinna. Vid
rödglödgningstemperatur blir metallen degig,
ej tunnflytande; vid hvitglödgningshetta kan
den destilleras. Upphettar man metallen i luften
till rödglödgning, antändes den och brinner under
utbredande af ett bländande, hvitt ljus, hvilket
liksom solljuset är rikt på kemiskt verksamma
ljusstrålar. En tråd af 0,297 mm. diameter ger
vid förbränning i luft lika mycket ljus som 75
stearinljus (10 pr kg.) eller vid förbränning i
ren syrgas så mycket ljus som 120 stearinljus. Man
använder derför magnesium till signalapparater
och fotografering samt har för ändamålet konstruerat
särskilda lampor. – Magnesium löses lätt i utspädda
syror och t. o. m. antändes, om det kastas på
saltsyra. I kemiskt hänseende hör magnesium
till de tvåatomiga metallerna. Dess atomvigt,
som tecknas Mg, är 24. Med syre ger det blott en
oxid, magnesia (bitterjord, talkjord). Kloriden,
Mg Cl2, är en hvit, kristallinisk, i vatten
lättlöslig massa. Till svafvel har magnesium
endast obetydlig frändskap. Svafvelmagnesium, Mg S,
har dock anträffats i en meteorsten (från Busti).
P. T. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
