Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magyariska literaturen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wohl. Folksägner samlades af Kazinczy, Erdélyi
o. a. Såsom fabeldiktare nämnas redan i 16:de
årh. Gábor Pesti och i nyare tid i synnerhet
Fáy. Romansen infördes egentligen af Kölcsey
och utbildades sedan af Vörösmarty, Petöfi, Sándor
Vachot o. a. Efter längre vacklande mellan lyrisk
och episk hållning erhöll balladen först af Arany en
på en gång tragisk och starkt nationel färg. Bland
den stora mängden ballader i nyare tid äro Lajos
Tolnai’s och de af Kriza undertiteln Vadrózsák
(Vilda rosor, 1863) utgifna székler-balladerna de
bästa. Folkvisor o. dyl. samlades af Pál Gyulai under
titeln Magyar népköltesi gyüjtemény (2 bd. 1872)
samt ordstäf af Erdélyi och Ballagi (2 bd, 1850). –
Dramatiska arbeten förekomma redan i 16:de årh.,
såsom det märkliga folkskådespelet Balassi Menyhárt,
men försvinna sedan till slutet af 18:de årh., då den
första magyariska teatern öppnades (1790). Skådespel
skrefvos då i otrolig mängd (250 på 5 år), men voro
antingen obetydliga eller ock öfversättningar från
Shakspeare, Kotzebue, Göthe m. fl. Den äkta inhemska
dramatiken börjar först med Károly Kisfaludy,
hvars skådespel ännu i dag ses med nöje. Det mest
populära sorgspelet är Bánk Bán (Banen Benedikt)
af József Katona (1792–1830). Bland dramatiska
författare märkas vidare Vörösmarty, Zsigmond Czakó,
Károly Obernyik m. fl. samt af nyare Gergely Csiky
(Ellenállhatatlan, Oemotståndlig, 1878) och Antal
Varady (Tamora, 1879). Af lustspelsdiktare må nämnas
K. Kisfaludy, Jozsef Gaal, Ignác Nagy och i synnerhet
Ede Szigligeti, hvars första namn var József Szathmáry
(1814–1878), den populäraste och produktivaste af
Ungerns dramaturger. Som betydande läsdrama förtjenar
nämnas Imre Madách’s Az ember tragediája (Menniskans
tragedi, 1861). – Romanen i vidsträcktare mening
anses hafva blifvit införd af Dugonics, som skref
sentimentalt chevalereska berättelser. Men han och
hans samtida Konyi öfverträffades vida af Jósika
och än mer af Eötvös. Särdeles omtyckta bland moderna
författare äro Béla, Pálffy, Károly Szatmáry och
framför andra den utomordentligt produktive Mór
Jókai. Äfven inom novellen finnas flere utmärkta
arbeten. Redan de första försöken af K. Kisfaludy,
Kölcsey o. a. anslå en naturlig och äkta folklig
ton, och fina tecknare af det ungerska lifvet äro Pái
Kovács, Lajos Kuthy, baron Zsigmond Kemény samt, bland
författarinnor, skådespelerskan Lilla Bulyovszky och,
särskildt inom den moderna byhistorien, psevdon. Vas
Gereben (József Radakovics). – En framstående plats
inom den moderna magyariska literaturen intages af
»kalendrar», »album» o. dyl. Början härmed gjordes
af K. Kisfaludy med Aurora (1822). Senare kommo
Ellenör (Kontrollör), Emlény (Förgät-mig-ej), Örangyal
(Skyddsängeln) o. a. – Som den nationella rörelsens
främste bärare har den magyariska tidningspressen
haft ett inflytande, som icke blott i politiskt,
utan äfven i literärt hänseende varit mer kraftigt
och djupgående än i något annat land.
Ehuru tidningar funnits sedan lång tid tillbaka,
var det först frihetshjelten och vältalaren Kossuth,
som, understödd af Eötvös, gaf pressen denna betydelse
genom sin tidning Pesti Hirlap (Pest-nyhetsbladet),
hvilken i ett klart och fängslande språk behandlade
alla nationens lifsfrågor och i hög grad bidrog
till den allvarliga prosastilens tukt och elegans. I
dess fotspår följde sedan en mängd andra tidningar,
såsom Budapesti hiradó (B. annonstidning), Pesti
napló (P.-journal1) m. fl., och äfven dess politiska
motståndare verkade literärt i samma riktning. Om
pressens utveckling vittna följande siffror: år 1830
funnos 10 magyariska tidningar, 1849: 80, 1850: 9,
och 1880: 368 jämte 197 tidningar och tidskrifter på
icke-magyariska språk.
Den teologiska literaturen har alltid varit
jämförelsevis obetydande, och den filosofiska
har hufvudsakligen gått i ledband af den tyska
spekulationen, hvarvid i synnerhet Wolf (hos Samuel
Köteles), Kant (hos János Imre) och Hegel (hos
Erdélyi, Péti o. a.) gjort sig gällande. Ett mer
sjelfständigt s. k. »harmonistiskt» system sökte
Hetényi och Szontágh grundlägga med Propylaeumok
a gyakorlati philosophiához (Prolegomena till den
praktiska filos., 1839), men bägge bortrycktes
i unga år. – Ett af den magyariska literaturens
bäst odlade fält är det historiska. Af allmänna
historiska arbeten förtjena nämnas János Hunfalvys
verldshistoria (3 bd 1850) och Szelágyis öfver nyare
tiden (1851), men vigtigast äro arbetena öfver landets
egen historia. Som de främste författarna anses
Mihály Horváth, László Szalay (Magyarország története,
Ungerns historia, 2:dra uppl., 5 bd, 1861–1866), och
grefve József Teleki (Hunyadiák kora, Hunyadernas
tid, 12 bd, 1852–63). Andra speciella bidrag till
Ungerns historia lemnade Pál Jászay (1809–1852),
Imre Palugyay (1818–1866), György Fejér m. fl. Ett
»historiskt bibliotek», Történeti könyvtár, utgafs af
Bajza i 6 bd (1843–1845). Deremot är kyrkohistorien
ett jämförelsevis föga odladt fält. – Den inhemska
fornforskningen bedrifves med stor framgång och eger
sina organ dels i Akademiens tidskrifter, dels ock
i Ráths och Rómers Györi történelmi és régészeti
füzetek. – Inom geografien består det mest betydande
i reseskildringar af Reguly från Ural och Sibirien,
László Podmaniczky från Ryssland och Skandinavien,
P. Hunfalvys från Östersjöprovinserna, Vámbéry
från Central-Asien och grefve Béla Széchenyi från
Kina och Tibet. – Ungerns statistik har behandlats
af Fényes, Imre Palugyay, Csaplovics o. a., på
tyska och franska af József Körösi (se d. o.). –
Inom juridik och klassisk filologi finnas ännu ej
några betydande sjelfständiga arbeten, men för den
senare vetenskapsgrenen synes den af Török Ponori
sedan 1877 utgifna Egyetemes philologiai közlöny
(Allmänt filologiskt organ) öppna utsigt till en
lefvande framtid. Äfven det vetenskapliga studiet af
de moderna europeiska språken höjer sig icke öfver
en anständig medelmåtta, ehuruväl antalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
