Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mahabaleshwar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Wörterbuch der deutsch. u. ungar.
sprachen», I,. II (1857).
H. A.
Mahabaleshwar, sundhetsstation i kejsaredömet Indien,
presidentskapet Bombaj, distriktet Satara, ligger i
Vestra Ghats på 1,370 m. höjd. Omkr. 3,000 innev. På
grund af den stora regnmängden (6 m.) är platsen
nästan obeboelig under regnperioden. Om våren och
stundom om hösten draga sig guvernören och de högste
ämbetsmännen i Bombaj undan till M.
Mahabharata, stort fornindiskt epos. Se Indiens
språk och literatur, sp. 554 och 566.
Mahabhashya, d. v. s. »den stora kommentaren»
(till Paninis indiska grammatik), författad af
Patañjali någon tid emellan år 140 f. Kr. och 60
e. Kr., är egentligen ett förklarande försvar för
Panini mot Kâtjâjanas anmärkningar. Den är af stor
vigt såväl för kritiken af Paninis text som genom
de historiska upplysningar den innehåller. Den är
utgifven (i litografi) i Benares 1872 (5 häften)
och (i fotolitogr.) genom Goldstücker på indiska
regeringens bekostnad i London 1874 (3 delar), kritisk
uppl. af Kielhorn (Bombaj, 1878 o. f.). Inledningen är
öfversatt af doc. O. A. Danielsson (i »Zeitschr. der
deutsch. morgenl. ges.», XXXVII). Lll.
Mahädeva, Ind. mytol., »stor-guden», ett namn på
guden Siva (se d. o.).
Mahanadi (Eng. Mahanuddi), »den stora floden»,
flod i Indien, upprinner i en vild bergstrakt i
södra delen af Centralprovinserna och faller ut
i Bengaliska viken genom ett stort delta nedanför
staden Cattack. Dess längd utgör omkr. 830 km. och
flodområde omkr. 113,400 qvkm. Den har ett snabbt lopp
och förer vid högvattenstånd en större vattenmassa
än någon annan flod uti Indien (ända till 51,000
kbm. i sekunden). Under den torra årstiden nedgår
vattenmängden till 320 hl. i sekunden. Genom ett
vidsträckt kanalsystem sprides vattenmassan öfver
stora landsträckor n. och s. om deltat.
Maharatter. Se Maratter.
Máhdi (uttal. med hörbart h; Arab., part. pass. af
háda, »vägleda», således »vägledd», näml. af Gud)
var först namnet på den tredje abbasidiske kalifen,
Muhammed el-máhdi (775–785), sedan på den siste,
af sjiiterna såsom tolfte imam erkände ättlingen
af profetens måg Ali. Från denne Muhammed-el-máhdi
(d. 879) eller, enligt andra, redan från den tredje
imamen, Alis son Muhammed, som af den falske profeten
Muchtar uppsattes till motkalif mot Abd-el-málik
(se Kalif, sp. 54), utgår legenden om den förväntade
»mahdin», såsom verldens befriare (se härom Imam). Den
mest berömde af dem, hvilka uppträdt som el-máhdi
(»mahdin»), är Ubaid-allah el-mahdi, grundaren af
fatimidernas dynasti i Tunisien (besteg tronen
909). En senare ryktbar mahdi var Muhammed ibn
Abdallah ibn Tumrut, stiftaren af al-muahhidins,
»unitaristernas», sekt (1130). I våra dagar hafva tre
personer framträdt med anspråk på att vara den ende
rätte mahdin, nämligen: 1. en scheich i vilajetet Aidin
(omkring Smyrna), 2. den ryktbare ledaren af resningen
i egyptiska Sudan 1881–1885 (se
Muhammed Ahmed), 3. Es-scnusi, stiftaren af den efter
honom benämnda sekten i Tripolis, den för närvarande
mäktigaste af alla religiös-politiska sekter eller
partier inom Islam. H. A.
Mahé [mae]. 1. Fransk stad uti Indien,
presidentskapet Madras, distriktet Malabar, vid
mynningen af en liten flod, har en karmelitkyrka och
misssionsanstalt. 7,672 innev. (1879) på en areal
af 59 qvkm. – 2. Den största ön bland Seychellerna
(se d. o.).
Mahlmann, Siegfried August, tysk skald, f. 1771,
redigerade 1805–16 »Zeitung für die elegante welt»
och 1810–18 »Leipziger zeitung», hvars förpaktande
inbragte honom en betydlig förmögenhet. Död i
Leipzig 1826. M:s Gedichte (1825; 5:te uppl. 1875)
utmärkas af ledig och vacker språkbehandling, men
sakna djup. Många äro satta i musik. Hälst odlade
han sällskapsvisan och den religiösa sången. Hans
dramatiska burlesk Marionetten-theater (1806) och hans
Lustspiele (1810) äro ganska lyckade. M:s »Sämmtliche
schriften» utgåfvos i 8 bd 1839–40 (ny uppl. 1859).
Mahmud [utt. med hörbart h] den store, ghasnavidisk
sultan. Se Ghasnavider.
Mahmud [utt. med hörbart h], turkiska
sultaner. 1. M. I, f. 1696, son af Mústafa II,
fick en i andligt och kroppsligt afseende vanvårdad
uppfostran. Han blef 1730, vid sin farbroder Achmed
III:s afsättning, sultan, men var en svag regent,
utan personlig betydelse för det ottomanska riket. Död
1754. – 2. M. II, son af sultan Abdu-l-hamid I och
en fransk dam, föddes 1785 och efterträdde 1808 sin
äldre broder, den genom en palatsrevolution afsatte
Mústafa IV. Mahmuds första regeringshandling
var att låta aflifva sin broder och dennes barn,
hvarigenom han såsom den ende qvarlefrande af Osmans
ätt hoppades undgå sin broders liksom de fleste
andra sultanernas öde. Ehuru M. måste från
vesterländsk synpunkt anses som i hög grad despotisk och
grym, var han icke dess mindre en af de få verkligt
stora regenter Turkiet egt. Mer än någon af sina
företrädare hade han att kämpa mot de största
politiska svårigheter. Vid hans tillträde till
regeringen befann Turkiet sig i krig med England och
Ryssland. Med England afslöt M. fred (Jan. 1809). Men
underhandlingarna med Ryssland i Jassy strandade,
fientligheterna började å nyo, i April s. å., och
genom freden i Bukarest (1812) förlorade Turkiet
Besarabien. Våren 1828 förklarade Ryssland åter krig,
och freden i Adrianopel (Sept. 1829) medförde nya
förluster. Serberna reste sig först under Georg
Czerny, sedermera under Czernys rival Milosch,
hvilken dock slutligen måste underkasta sig. På samma
sätt sökte albaneserna under den ryktbare Ali, pascha
af Janina (se Ali), att göra sig oberoende, och först
efter stora ansträngningar lyckades M. besegra denne
farlige motståndare (1822). Redan året förut hade
grekerna börjat sin stora frihetskamp, och ehuru
de turkiske härarna nästan öfverallt krossade de
upproriskes motstånd, slutade dock den långvariga
striden, genom de europeiska makternas mellankomst,
med att största delen af Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
