Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manna-asken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mannhardt, Johann Wilhelm Emanuel, tysk mytolog,
f. 1831 i Friedrichsstadt i Slesvig, studerade 1851–54
i Berlin och Tübingen samt var en kort tid docent vid
Berlins universitet och 1863–73 stadsbibliotekarie
i Danzig. Han hade i hela sitt lif att kämpa mot
sjukdom och afled 1880. – Redan i M:s barndom röjdes
hos honom ett mindre vanligt intresse för de folkliga
traditionerna i saga, sed och tro, och åt dessa
ämnen egnade ynglingen och mannen alla krafter. Efter
J. W. Wolf öfvertog han redaktionen af »Zeitschrift
für deutsche mythologie und sittenkunde» (bd 3
o. 4, Göttingen 1855–59). Hans första större verk,
Germanische mythen (jämförda med indiska; 1858) och
Götterwelt der deutschen und nordischen völker (1860),
äro i metod och kritik jämförelsevis svaga. Senare
koncentrerade han sina studier företrädesvis
på åkerbrukets mytologi och utgaf, stödd på ett
synnerligen omfattande material från germanskt,
romerskt och lituslaviskt område, Roggenwolf und
roggenhund (1865; 2:dra uppl. 1866), Die korndämonen
(1868) samt hufvudverket Wald- und feldkulte
(1. Trädkult hos germaner och deras grannar; 2. Antika
skogs- och åkerkulter, belysta genom nordeuropeisk
tradition; 1875–77). Ur hans efterlemnade samlingar
utgaf H. Patzig 1884 ett band Mythologische
forschungen. Om M:s personlighet vittna hans senare
utgifna Gedichte (1881; med lefnadsteckning).
Lll.
Mannhart, Johann, tysk urmakare, mekanisk uppfinnare,
f. 1798, d. 1878, utöfvade sin verksamhet i
München. Han levererade mer än 1,200 tornur till vidt
skilda trakter af jorden. Flere af honom uppfunna
ur-konstruktioner och maskiner af hvarjehanda slag
utmärka sig för stor enkelhet och sinnrikhet. Hans
uppfinning af den s. k. fria pendeln är att anse som
epokgörande inom urmakarekonsten.
Mannheim, Badens folkrikaste stad och andra
hufvudstad, tillika hufvudort i kretsen M. (465 qvkm.,
124,121 innev., 1880), ligger på högra stranden af
Rhen, i vinkeln emellan denna flod och Neckar. Det
är den mest regelbundna stad i Tyskland. Elfva
parallella gator skäras under räta vinklar af
tio andra, hvarigenom bildas 110 rektangulära,
nästan lika stora qvarter, betecknade icke med
namn, utan på amerikanskt sätt med bokstäfver och
siffror. Utom på södra sidan utmynna alla gatorna i
den staden omslutande ringdammen, hvilken omgifves
af en bulevard. Utanför denna ligga förstäderna
Schwetzinger-gärten i s. och Neckar-gärten i n. En
jernvägsbro öfver Rhen förenar M. med det på flodens
andra sida liggande Ludwigshofen. 1880 hade M. 53,465
innev., deraf 25,632 protestanter, 23,376 katoliker
och 4,031 judar. År 1885 var innevånarnas antal
61,370. Nästan hela sydvestra sidan upptages af
slottet, bygdt 1720–29 af kurfursten Karl Filip och
fordom residens för kurfurstarna af Pfalz. Det är en
af de största byggnader i sitt slag i Tyskland; det
har nämligen en frontlängd af 660 m. och betäcker
en yta af 6 har. Det innehåller en tafvel- och
kopparstickssamling samt
antiqviteter och en naturaliesamling. Bakom slottet
ligger en vacker park. Märkligast bland stadens 6
kyrkor är det forna jesuitkollegiets kyrka, hvars inre
är rikt smyckadt af marmor och freskomålningar. På
den öppna platsen framför teatern stå statyer af
Schiller, Iffland, skådespelare, och v. Dalberg,
intendent vid teatern på Schillers tid. M. är
förnämsta handelsplatsen vid öfre Rhen och står bland
städerna vid denna flod efter endast för Koblenz och
Köln. Största omsättningen göres i tobak, spanmål,
humle, petroleum, trä- och kolonialvaror. Stadens
nya hamn, som kostat nära 12 mill. kr., är den
största inhamn i Tyskland. Fem jernvägslinier mötas
i staden. Vigtigaste alstren af M:s industri äro
maskiner, gummivaror, socker, speglar, kemikalier,
tapeter och cigarrer. Staden är säte för Badens högsta
domstol och för centralkommissionen för flodfarten på
Rhen. Den har bl. a. ett astronomiskt observatorium,
2 gymnasier, en slöjdskola och en högre flickskola. -
På den nuv. stadens plats låg redan i 8:de årh. en
liten by M., tillhörig klostret Lorsch. Söder om denna
by låg, vid Rhen, slottet Eicholzheim, der påfven
Johannes XXIII en tid hölls fången, sedan han blifvit
afsatt på kyrkomötet i Konstanz. Det nya M:s historia
börjar med 17:de årh., då kurfursten Johan Fredrik IV
af Pfalz 1606 anlade en befäst stad der, i hvilken han
lät flyktingar från Nederländerna inflytta. Staden
intogs flere gånger under trettioåriga kriget och
förstördes fullständigt af fransmännen under Melac
1689. Först 10 år senare blef den återuppbyggd och
försedd med fästningsverk af Coehoorn. Kurfursten
Karl Filip flyttade 1720 sitt residens dit från
Heidelberg. 1795 intogs M. af fransmännen, men
återeröfrades redan s. å. af österrikarna. Enligt
riksdeputationshufvudbeslutet kom M. 1803 till Baden,
och dess fästningsverk slopades.
Manninen, Anders, finsk jordbruksförfattare, f. 1831
i S:t Michels socken i Finland, förskaffade sig på
egen hand ganska betydande elementarkunskaper och
studerade en kortare tid jordbruk vid Mustiala
landtbruksinstitut. När sedermera, såsom minne
af Alexander II:s kröning, jordbruksskolor börjat
inrättas i Finland, blef M. 1857 direktor för
en sådan i Tohmajärvi i östra Karelen och tre
år derefter å Leväis i närheten af Kuopio. Der
afled han 1866. M. efterlemnade ett vackert minne
i sina populära skrifter, förnämligast berörande
jordbruket. Bland dem må särskildt nämnas en
kort jordbrukslära i kateketisk form, utarbetad
förnämligast för jordbruks- och folkskolor, och Taito
ja toimi (Kunskap och omsorg), en handbok i ekonomi
i allmänhet. M:s »Tankar om nödåren i Finland»
vann Finska literatursällskapets pris 1860. Han
grundade derjämte tidningen »Tapio» i Kuopio,
hvars redaktion han förestod 1861–1866, och hvilken
intager ett framstående rum inom den då ännu fåtaliga
tidningsliteraturen på finska språket. O. G.
Manning [mä’nning], Henry Edward, kardinal, föddes
1808 af protestantiska föräldrar i England, blef 1830
prest och 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
