Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegazza ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sådana räknades hvarje ovanlig händelse i
mennisko-, djur- och naturverlden. De vanligaste,
bland de sökta tecknen, voro de, som man fann i
offerdjurs inelfvor (hieromanti), i menniskohandens
linier (chiromanti) eller i den omständigheten
huruvida ett i vatten kastadt föremål sjönk eller
flöt (hydromanti). Hos romarna stod den konstmässiga
mantiken i stort anseende, hvaremot oraklen nästan
saknades. Af de omedelbart gifna tecknen skildes
emellan hörbara (omina, såsom betydelsefulla ord,
namn af god klang etc.) och synbara (prodigia). Det
största värdet tillmättes de sökta tecknen. För att
medelst dessa utforska framtiden funnos fyra af staten
sanktionerade inrättningar: lottorakel, de sibyllinska
böckerna, fogelskådare (augures) och offerskådare
(haruspices). – Äfven hos germanerna stod mantiken
i flor och utöfvades i synnerhet af qvinnor. Som
medel användes bl. a. stafvar med runinskrift,
sorlet i vissa källor, hästars gnäggande och foglars
flygt. Den hedniska mantiken lefde å nyo upp i de
under medeltiden brukade ordalierna (se d. o.),
likasom den ännu öfvas i vår tids sysslande med
astrologi, kiromanti, drömtydning, borddans, spiritism
m. m. K. H.
Mantilj (Fr. mantille, Sp. mantilla), lång,
bred slöja, som utgör en del af spaniorskornas
nationaldrägt och vanligen bäres om hufvudet, korslagd
under hakan; ett slags mantel eller sjal, i allmänhet
af siden eller spetsar, som bars öfver axlarna och
förr i flere land, bl. a. Sverige, utgjorde en del
af den qvinliga sällskapsdrägten.
Mantineia (Lat. Mantinea) forngrekisk stad i
landskapet Arkadien på Peloponnesos, med ett sankt
och osundt läge invid floden Ofis. M. förstördes
af spartanerna under Agesilaos (385 f. Kr.), men
uppbyggdes å nyo på Epaminondas’ uppmaning efter
slaget vid Leuktra (371). Historiskt ryktbar är staden
genom den seger, som spartanerna under konung Agis I
der tillkämpade sig öfver argiverna (420 f. Kr.) och
ännu mer genom Epaminondas’ seger och hjeltedöd
(362; se Epaminondas) samt genom achaiska förbundets
seger, under Filopoimens ledning, öfver spartanerna,
207 f. Kr. A. M. A.
Mantis, zool., benämnes ett insektslägte
hörande till rätvingarnas ordning (Orthoptera)
och utgörande typen för en egen familj, Mantidae,
inom gruppen Gressoria, som icke har det sista
benparet anordnadt till hoppningsrörelser, såsom
hos de vanliga s. k. gräshopporna. Mantidae hafva
långsträckt kroppsform med fritt hufvud och långa
borstlika antenner. Det främsta benparet är utbildadt
till s. k. »roffötter», i det att de sågade skenbenen
kunna fällas in emot de tandade lårbenen och sålunda
ett rof, t. ex. en fluga eller annat mindre djur
med mjuk kropp, kan af dessa rofben gripas och
lätt fasthållas. De 2 bakre benparen hafva enkla
gångfötter med 5-ledade tarser. Vingarna äro nästan
bladlika. Hithörande arter lefva af rof och finnas
talrikast i varma land; endast mindre arter utbreda
sig upp till södra Europa, såsom M. religiosa L.,
bönsyrsan, som fått sitt namn deraf att fångstfötterna
hållas i en ställning, som
erinrar om armarnas korslagda ställning hos nunnor
och munkar under deras andaktsöfningar. Prothorax är
mycket förlängdt och knöligt uppsväldt. Bönsyrsan
ar ett flinkt rofdjur, som med största skicklighet
snappar till sig, trots sin fromma ställning,
flugor och andra smådjur, som komma i hennes närhet.
O. T. S.
Mantissa, matem., kallas det egentliga decimalbråket
i en logaritm. Så utgöres t. ex. i log 200,
hvilken, uttryckt under form af decimalbråk,
är approximativt 2,30103, mantissan af
decimalsiffrorna 30103. Jfr Logaritmtabeller.
G. E.
Manto, Grek. hjeltes., en dotter af den tebanske
siaren Teiresias och sjelf begåfvad med siareförmåga,
hvarpå äfven sjelfva namnet M. häntyder. Hon
var prestinna i den ismeniske Apollons tempel i
Thebe. Men efter stadens eröfring genom epigonerna
gjord till fånge, helgades hon åt den delfiske
Apollon, på hvars bud hon sedan jämte andra fångar
fördes öfver till Mindre Asien för att i närheten
af Kolofon grunda den klariske Apollons orakel. Der
förmäldes hon med Rhakios från Kreta och hade med
honom sonen Mopsos. A. M. A.
Mantova, det italienska namnet på staden och
provinsen Mantua.
Mantovano. Se Ghisi.
Mantua (Ital. Mantova). 1. Provins i Lombardiet
(Italien) med 2,359 qvkm. areal och 300,000 innev.,
vattnas af Mincio, Oglio och många kanaler. Vin-,
mullbärs-, ris- och brödsädsodling utgör provinsens
hufvudnäring. – 2. Hufvudstad i nämnda provins
med 29,974 innev. (1881), af hvilka öfver 3,000
judar. Staden ligger på en ö i Mincio, som der
grenar sig i flere armar och bildar en sjö, med de
tre delarna Lago superiore i n. v., L. di Mezzo i
n. ö. och L. inferiore i ö. I s. och s. ö. skyddas
M. af sumptrakter, hvilka genom väldiga slussar kunna
sättas under vatten. M. är en vapenplats af första
rangen, tillhörande den bekanta »fästningsfyrkanten»
(M.-Verona-Peschiera-Legnago). Utom af den gamla, med
bastioner försedda omfattningsmuren försvaras M. af
flere framskjutna verk: i v. af Pradella, i s. af
Miglioretto, som ligger utanför den starkt befästa ön
Il Te, i n. af det stora citadellet och i ö. af fortet
S. Giorgio. Slussverket skyddas af fort Pietole.
Stadens medelpunkt är den lifliga gatan Contrada di
Croce verde. N. ö. derom ligger Piazza d’Erbe med
vackra arkader och en Dante-stod. Derinvid ligger
L. B. Albertis mästerstycke, kyrkan S. Andrea, en af
renaissancens märkligaste byggnader (påbörjad 1472)
i strängt klassisk stil, med Mantegnas graf. Längre i
n. ö. ligger Piazza Sordella, med den gamla domkyrkan
S. Pietro, som 1543 ombyggdes af Giulio Romano. Der
midtemot ligger Corte Reale, det forna hertigliga
palatset, ett af de största i Europa (påbörjadt år
1302 af Guido Bonacolsi, »signore» af M., och från
1535 på det präktigaste utsmyckadt af Giulio Romano;
i synnerhet ryktbara äro balsalen, Galleria degli
Specchi, och Sala di Troja, med scener från Iliaden
af Giulio Romano). Snedt öfver den lilla Piazza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
