Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oberbajern, än i en tysk mässa af Holtzmann,
än i ett franskt oratorium »Esther» af Grison
o. s. v. Numera torde få anses konstateradt,
att både melodien och orden äro af Rouget de
Lisle, hvilket dock icke utesluter möjligheten
af tillfälliga reminiscenser hos båda. Sången är
öfversatt på svenska af bl. a. C. V. A. Strandberg.
A. L.
Marser (Lat. marsi) 1. Italiskt folk af
umbrisk-sabellisk stam, bebodde den af Apenninerna
omslutna högslätten omkring Fucino-sjön (Lago
di Celano) i mellersta Italien. Deras hufvudort
var Marruvium (nu San Benedetto). Jämte sina
stamförvandter, de närboende pelignerna,
marrucinerna, vestinerna m. fl., voro de ofta,
i förening med samniterna. i krig med Rom,
tills de 304 f. Kr. ingingo förhund med denna
stat. 91–88 f. Kr. togo de en väsentlig andel
i bundsförvandtkriget, som derför äfven blifvit
kalladt det »marsiska kriget». – 2. Folk i nordvestra
Germanien emellan Lippe och Ruhr, deltogo i kampen
mot Varus (9 e. Kr.), men tillintetgjordes nästan
fullständigt af Germanicus (14 och 16 e. Kr.) och
försvinna derefter ur historien.
Marsfältet. 1. (Lat. Campus Martius.) En åt krigsguden
Mars invigd och till vapenöfningar bestämd plats
i Rom (se d. o.). – 2. (Fr. Champ de Mars.) En
öppen plats i sydvestra delen af Paris, mellan
École militaire och Seine, bildande en regelbunden
parallellogram, 1,000 m. i längd, 500 m. i bredd. På
Champ de Mars firades den stora förbrödringsfesten
d. 14 Juli 1790. Det har sedan dess varit skådeplatsen
äfven för andra stora nationella högtider, revyer
m. m. samt användts såsom exercisfält. 1867 och
1878 höllos der internationella utställningar. –
3. »Marsfält» är jämväl ett namn, hvarmed man
betecknat de stora härstämmor, som de merovingiska
konungarna höllo och som vanligen inföllo i Mars
månad. Jfr benämningen Majfält.
Marsh [marsj]. 1. George Perkins M., nord-amerikansk
diplomat, filolog, f. 1801, d. uti Italien 1882,
representerade Nord-Amerikas Förenta stater 1849–53
vid turkiska och 1861–82 vid italienska hofvet. Han
utgaf bl. a. Compendious grammar of the old northern
and icelandic language (1838; en öfversättning
af Rasks isländska grammatik) och Man and nature
(1864), ett kulturhistoriskt arbete, som väckte ett
visst uppseende och 1874 utkom i omarbetadt skick
under titeln The earth as modified by human action. –
2. Othniel Charles M., nord-amerikansk paleontolog,
f. 1831, blef, efter studier vid nord-amerikanska
och tyska lärosäten, 1866 professor i paleontologi
vid Yale college och anställde från 1868 i Rocky
mountains-regionen utomordentligt framgångsrika
zoopaleontologiska forskningar, hvilkas resultat han
offentliggjort hufvudsakligen i »American journal of
science and arts».
Marshall [marsjäll], William Calder, engelsk
bildhuggare, f. i Edinburgh 1813, studerade i London
och Italien samt bosatte sig 1839 i London, der han
1852 blef ledamot af målareakademien. Han har
företrädesvis skulpterat idealfigurer och
porträtt-statyer, de förra berömda för sin gratie,
t. ex. Kärlekens första hviskning (1845), Hvilande
danserska (1846), Zefyr och Aurora (1849), Kristna
martyrer (1871), Den förlorade sonen (1877). Af
statyer har han för parlamentsbyggnaden utfört ett
par framstående lorder, vidare Robert Peel i brons
för Manchester, Jenner i Kensington-trädgården,
spinnmaskinens uppfinnare, Crompton, i Bolton och
hertigen af Wellington i Paulskyrkan (London).
Marshall [ma’rsjall], James, tysk målare, f. i
Amsterdam 1838, kom tidigt till Weimar, der han fick
studera måleri i Prellers atelier och främst egnade
sig åt porträttmålning. Sedan 1856 studerade han i
Antwerpen under de Keyser. Efter ett besök i Paris
återvände han till Weimar, der han intogs af Genellis
klassiska kompositioner och hufvudsakligen lade an
på formens utbildande i mytologiska och allegoriska
scener, såsom ett Bacchuståg, utfördt dels i
kolteckning, dels i olja, med storartadt landskap, Den
poetiska rättvisan, i frisform, samt en stor plafond
(efter utkast af Semper), bägge i Dresdens hofteater.
Marshall-öarna [märsjäll], förr Mulgraves-öarna,
ögrupp i Mikronesien ö. om Karolinerna, mellan 4°
20’ och 14° 45’ n. br. samt emellan 161° och 174°
ö. lgd fr. Greenw., består af två nästan parallella,
i riktning n. n. v.–s. s. ö. löpande kedjor af
atoller, den vestra kallad Ralik, den östra
Ratak. Den förra består af 18, den senare af 15 atoller,
med en sammanlagd areal af 411 qvkm. Den största är
Jaluit (se d. o.). Öarna höja sig vanligen knappt
0,3 m. och ingenstädes mer än 3 m. öfver hafsytan. De
äro vattenfattiga och föga fruktbara; vegetationen
är torftig. Endast förekomsten af kokospalmen,
pandanen och brödfruktträdet samt, på några öar,
arrowroten gör dem beboeliga. Innevånarna, hvilkas
antal uppskattas till 6,000 på Ratak och 4,000
på Ralik, äro mikronesier, småväxta och svaga samt
minskas i antal år från år. Öarna ställdes 1885 under
tyskt protektorat. Ön Jaluit, som haft tysk konsul
sedan 1879, har en god hamn, hvilken 1883 besöktes
af 67 fartyg.
Marshman [marsj-], Joshua, engelsk baptistmissionär,
orientalist, f. 1768, utskickades 1799 af engelska
baptistmissionssällskapet till Serampur i Bengalen och
verkade der till sin död, 1837. M. biträdde derunder
W. Carey vid utarbetandet af en sanskrit-grammatik
och en bengalisk-engelsk ordbok, öfversatte till
kinesiskan Genesis, evangelierna och Paulus’ bref till
romarna och korintierna samt utgaf bl. a. The works of
Confucius (1811; originaltext och öfversättning), en
Clavis sinica (1814) och Elements of chinese grammar.
Marsiska profvet [marsj-], det af den engelske
kemisten James Marsh (f. 1790, d. 1846) uppfunna
arsenikprofvet. Se Arsenik.
Marsigli [-si’lji], Luigi Ferdinando, grefve,
italiensk krigare, lärd, f. 1658 i Bologna,
d. derstädes 1730, tjenade på 1680-talet kejsar
Leopold mot turkarna och blef derunder tillfångatagen,
vardt senare (1703) afskedad ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
