Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martialisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modet. Hösten 1781 lemnade han England, blef
väderdrifven till Norge och kom först mot julen till
Stockholm. Han planerade då och påbörjade åtskilliga
gravyrverk, något som var nytt i Sverige. Så utkommo
Svenska vuer (2 stycken), Svenska galeriet (2 häften
med 12 porträtt och biografier, 1782–83) samt 8
porträtt af serafimerriddare. Företagen måste dock,
i brist på uppmuntran, snart upphöra. De följande åren
(1784–87) företog han färder genom olika delar af
fäderneslandet, under hvilka han tecknade en stor
mängd utsigter. Derjämte utförde han på beställning
ej få porträtt, i hvilka han mer och mer tillämpade
ett blandadt manér och slutligen öfvergick till
punktering samt allra sist till aqvatinta, hvilken han
med ovanlig smak och finhet behandlade. Med midten
af 1790-talet begynte han, i likhet med brodern,
etsa konturteckningar af Stockholmsutsigter m. m.,
dem han sedan med mycken skicklighet behandlade
som aqvareller och flitigt afsatte. Slutligen
började han, 1805, att utarbeta dessa och liknande
teckningar i aqvatinta, och hans stora verk Svenska
vuer, innefattande 46 olika utsigter, såg sålunda
småningom dagen. Detta praktverk (hvars plåtar nu
förvaras i Nationalmuseum) visar M. på höjden af hans
färdighet som tecknare och aqvatintagravör samt är
synnerligast märkligt för den mjukhet och omvexling
konstnären förstått förläna den eljest något entoniga
tekniken. Ett vackert prof på sin skicklighet hade
M. för öfrigt lemnat i några planscher, som han
utfört för Skjöldebrands stora praktverk »Voyage
pittoresque au Cap Nord.» (1801–02). Jämte sina vyer
medhann M. åtskilliga andra serier och enstaka blad,
såsom Svenska hof- och ordensdrägter (10 blad),
Svenska provinsdrägter, efter Hilleström (10 blad),
porträtt af Napoleon Bonaparte, Kronprinsen Karl
Johan, Karl Johan jämte Desideria, M. Lehnberg,
M. Wallenstråle, Myhrman m. fl. för att blott anföra
några få af de till nära 100 uppgående personbilderna
af hans hand. Af hans ej få bokillustrationer hafva
under M. 1 nämnts vignetterna till »Bacchi tempel»
(1783) m. fl. efter broderns teckningar. M. afled i
Stockholm d. 28 Sept. 1816. Han var ledamot af Målare-
och bildhuggare-akademien. -rn.
4. Martin, Elias Fredrik, målare, född
1804, af samma slägt som de föregående,
nedsatte sig som »artist och målaremästare»
i Nyköping, der han afled 1854. Han tecknade
och utförde på sten bl. a. en utsigt af Kalmar.
-rn.
Martin, Christoph Reinhard Dietrich, tysk rättslärd,
f. 1772, d. 1857, verkade vid Göttingens och
från 1805 vid Heidelbergs universitet samt var
slutligen, 1816–42, öfverappellationsrättsråd
och professor i Jena. Han var den måhända mest
framstående processrättsläraren i Tyskland under
1800-talets förra hälft och sökte bygga sin vetenskaps
utbildning på grundvalen af den historiskt gifna
lagstiftningen. Hans förnämsta arbeten äro Lehrbuch
des teutschen gemeinen bürgerlichen prozesses (1800;
13:de uppl. 1862) och Lehrbuch des teutschen gemeinen
criminalprozesses (1812; 5:te uppl., utg. och till
en del författad af J. D. H. Temme, 1857). – En son
af M. var den ansedde obstetrikern och gynekologen
Eduard Arnold M., f. 1809, d. 1875, professor och
klinikföreståndare först i Jena, senare, från 1858,
i Berlin samt författare af flere grundläggande
arbeten i sitt fack.
Martin [-tä’ng], Louis Aimé, fransk skriftställare,
f. 1782 i Lyon, d. 1847 såsom konservator vid S:te
Geneviève-biblioteket i Paris, åtnjöt i sin ungdom
Bernardin de Saint-Pierres vänskap och sökte bilda
sin stil efter dennes. M. skref flere böcker för
ungdom, bl. a. Lettres à Sophie sur la physique,
la chimie et l’histoire naturelle (2 bd, 1810;
flere uppl.) och vann Franska akademiens pris
för arbetet Éducation des familles (1834, 4:de
uppl. 1847; »Familjmödrars uppfostran», 1841,
4:de uppl. 1861). Vidare märkes af honom Plan
d’une bibliothèque universelle (1837). M. ombesörjde
förtjenstfulla uppl. af B. de Saint-Pierres, Racines,
Molières, La Fontaines m. fl. klassikers arbeten.
Martin, John, engelsk målare, f. 1789, d. 1854,
lärjunge af en i England bosatt italienare, utvecklade
sig dock efter sitt eget sinne med mycken både
uppfinningsförmåga och kompositionstalang, men med
osäker teckning och starkt brokig kolorit. Han vann
i London, dit han kom 1806, konstakademiens pris 1815
för sin bild Josua bjuder solen att stanna. Till hans
bästa verk räknas Babylons fall, Belsasars fest samt
Herculaneums och Pompejis undergång.
Martin [-tä’ng], Bon Louis Henri, fransk häfdatecknare,
född d. 20 Febr. 1810, började sin literära bana 1830
med romanen Wolfthurm, som snart efterföljdes af flere
andra historiska romaner. Men inom kort uppgjorde
han tillsammans med P. Lacroix (»Bibliophile Jacob»)
planen till en stor fransk historia, ett verk, som
han emellertid fick ensam utarbeta, och som blef
hans egentliga lifsgerning, Histoire de France (15
dlr, 1833–36). Ungefär samtidigt utarbetade han jämte
Lacroix Histoire de la ville de Soissons (1837–38),
som belönades med ett pris af 12,000 frcs. Knappt
var »Histoire de France» utkommen, förrän M. började
omarbeta henne efter en större plan. Denna nya
upplaga utgafs i 19 delar under åren 1837–54. En ny,
ytterligare omarbetad upplaga utgafs 1855–60 (i 17
delar). Detta arbete är numera en verklig prydnad
för den franska literaturen och utmärker sig genom
grundlig forskning, sanningskärlek, klarhet och god
stil. Många utmärkelser kommo också M. till del. Han
blef efter Februari-revolutionen (1848) lärare i
Nyare tidens historia vid Sorbonne, en plats, som
dock fråntogs honom efter Napoleons statskupp d. 2
Dec. 1851. Han mottog 1856 och 1869 storartade
belöningar af Franska akademien och kallades
slutligen att efterträda Thiers såsom hennes ledamot
(1878). Efter revolutionen d. 4 Sept. 1870 spelade
M. äfven en politisk rol. Under Paris’ belägring
var han mär i ett arrondissement i Paris, valdes
1871 till medlem af nationalförsamlingen, der han,
alltifrån sin ungdom en uppriktig republikan, slöt
sig till venstern, och blef 1876 senator. Han afled i
Paris d. 14 Dec. 1883 och begrofs på statens bekostnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
