Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mayer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortfor att utöfva sin konst. 1856 åter bosatt
i Stockholm, slog han sig snart på fotografens
yrke, som han der utöfvade till 1873, då han
lär hafva bosatt sig i Paris. Han afled i Neapel
d. 10 Jan. 1884. Ett porträtt af C. Wahlbom finnes
litografieradt af K. O. Cardon efter målning af
M. Af trycket utgaf han Handledning i fotografi
(1864). -rn.
Mazères [-sär], Édouard Joseph Ennemond, fransk
teaterförfattare, f. 1796, d. 1866, författade
dels ensam, dels såsom medarbetare ett större
antal lustspel, bland hvilka flere rönte stor
framgång. Sådana äro Le jeune mari (1836; »Den unge
gifte mannen», 1828), som ännu bibehåller sig på
repertoaren, La quarantaine (1827; »Quarantainen»,
s. å.) och Le charlatanisme (1828; »Charlataneriet»,
1846), de två sistnämnda i förening med E. Scribe. M:s
valda arbeten äro utgifna under titeln Comédies et
souvenirs (3 bd, 1858).
Mazérska qvartettsällskapet. Se Mazér 1.
Mazuranic [masjuranitj], kroatiska författare. 1)
Anton M., f. 1805 i Novi, 1835–1861 först
privatlärare, sedan gymnasielärare i Agram,
derefter direktor i Fiume, är en af de äldste
nykroatiske författarna och patrioterna, en af
kroatiska språkets och literaturens bästa kännare,
en af förkämparna i den »illyriska rörelsen». Han
har utgifvit en öfversigt af den fornkroatiska
literaturen (1855), en kroatisk grammatik (1859),
en illyrisk läsebok (1856, med biträde af Mesic
och Weber), ombesörjt upplagor af äldre författare
och lemnat bidrag till åtskilliga tidskrifter. – 2)
Ivan M., den förres broder, f. 1813, ej mindre ifrig
främjare af den illyriska idén än brodern, uppträdde
först i Gaj’s »Danica», ersatte (1844) i Gundulic’s
berömda hjeltedikt »Osman» de två förlorade sångerna
(14:de o. 15:de) och grundade derigenom sitt rykte
som den nyare kroatiska literaturens förnämste
skald. Hans hufvudverk är Smrt Smail-Age Cengica
(Smail-Aga Tjcegitjs död, 1846; öfvers. till tyska
1874, ryska, polska och tsjechiska). Det är utgifvet
både med latinsk (kroatisk) och kyrillisk (serbisk)
skrift och pryder sålunda båda literaturerna. I 1848
års tilldragelser deltog han bl. a. genom broschyren
Hrvati magjarom (Kroaterna till magyarerna; äfven
utg. på ungerska), deri han tillbakavisade de
ungerska anspråken. I statens tjenst steg M. till
generalprokurator (1850) och slutligen (1861) till
Kroatiens kansler. Lll.
Mazurka (Masurek), polsk nationaldans af ridderlig
karakter, måttlig hastighet och i trippeltakt, med
betoning af andra taktdelen, på hvilken ock melodien
vanligen slutar. Den äkta mazurkan dansas vanligen
af 4 eller 8 par. Figurer och danssteg äro mycket
omvexlande och improvisatoriska. Mazurkan var känd
så tidigt som i 16:de årh. Hon har sitt ursprung
i nationella sånger med dans och sitt namn efter
masurerna (se d. o.). Af Chopin upphöjdes hon till
rang af konstmusik. A. L.
Mazzara (M. del Vallo), befäst stad uti italienska
prov. Trapani, på vestra kusten af Sicilien, vid
jernvägen Palermo–Trapani. Omkr. 12,000 innev. Rymlig,
men illa skyddad hamn.
I närheten af denna stad landstego sarasenerna 827
och började Siciliens eröfring.
Mazzini, Giuseppe, italiensk fosterlandsvän,
politiker, f. 1805 i Genua, började redan som
ung student taga del i de politiska och literära
rörelserna uti Italien samt var en ytterst verksam
medlem bland »carbonari». Efter en resa till Toscana
för detta hemliga sällskaps räkning invecklades han
genom en annan sällskapsmedlems förräderi i en process
och inspärrades på fästningen Savona (1830). Han
blef visserligen frikänd, men nödgades af sardinske
konungen Karl Felix att gå i landsflykt. I Marseille
stiftade han 1831 sällskapet »La giovine Italia»
(Unga Italien), hvars mål var utländingarnas
fördrifvande och Italiens förvandling till
en demokratisk republik. Det utbredde sig från
Marseille till alla Italiens större städer och
vann stor anslutning hufvudsakligen bland den lägre
befolkningen. M. flyttade efter en tid till Genève,
men blef 1836 utvisad från Schweiz, sedan han i
Sardinien på grund af delaktighet i ett upprorsförsök
blifvit in contumaciam dömd till döden. Efter mycket
kringirrande slog M. sig ned i London, hvarest
han uppsatte tidningen »Il apostolo popolare»,
och hvarifrån han underhöll en liflig korrespondens
med de missnöjde uti Italien. 1847 uppmanade han
påfven att ställa sig i spetsen för den nationella
rörelsen, och vid upprorets utbrott i Milano följande
år begaf han sig dit samt uppsatte der tidningen
»L’Italia del popolo» och bildade klubben »Circolo
nazionale». Emellertid råkade den ultraradikale
agitatorn snart i strid med de mera moderate
bland fosterlandsvännerna, som icke ville verka för
republikens utropande. Han begaf sig då till Rom, der
republiken proklamerats, och valdes i Mars 1849 till
»triumvir». För republikens organisation och stadens
försvar mot fransmännen utvecklade han en energisk
verksamhet. Efter Roms fall (i Juli s. å.) flydde
han till Schweiz och derifrån till London, hvarest
han tillsammans med bl. a. Kossuth och Ledru-Rollin
stiftade den europeiska revolutionskomitén, hvars
mål var ingenting mindre än upprättandet af en allmän
europeisk republik. Oaflåtligt underblåste han de
revolutionära rörelserna uti Italien. Åtskilliga
misslyckade upprorsförsök voro frukter af hans
verksamhet och ådrogo honom en ny dödsdom. I det
krigiska enhetsarbetet 1859 och 1860 hade han ingen
del. En honom beviljad amnesti (1866) tillbakavisade
han, men återvände detta oaktadt 1870 till Italien
för att sätta en ny hemlig agitation i gång. Han
blef derför häktad, men frigafs inom kort. M. afled
i Pisa 1872. En honom egnad minnesvård aftäcktes
i Genua 1882. Ehuru egentligen blott en politisk
fantast, har M. likväl genom sina uppeldande
skrifter utöfvat ett vigtigt inflytande på
nationalandans utveckling uti Italien. Detta lands press
och parlament uttalade också sitt djupa beklagande
af hans död. M:s Scritti editi e inediti utkommo
1861–80 i 10 bd. Efter hans död utgåfvos Lettres de
Joseph M. à Daniel Stern (1873) och Correspondenza
inedita di G. M. (1875). Jfr Simoni: »M. Histoire
des conspirations
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
