Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medicin, betyder såväl läkemedel som läkekonst - Medicinalfond l. medicinalstat kallas det statsanslag, hvaröfver Medicinalstyrelsen för sina många olikartade utgifter förfogar - Medicinalförråd, arméns. Se Förråd - Medicinalordningarna. Se Medicinalstyrelsen - Medicinalråd, ledamot af Medicinalstyrelsen - Medicinalstat. Se Medicinalfond - Medicinalstyrelsen, det ämbetsverk, som i Sverige står i spetsen för medicinalväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kölliker (f. 1817), R. Virchow (f. 1821) m. fl. Genom
den s. k. fysiologiska skolan hafva diagnostiken, den
patologiska anatomien och i allmänhet sjukdomslärans
teoretiska delar utvecklats i hög grad, men terapien
deremot kommit bra nog till korta. Hela riktningen
befordrade mer ett expektativt och nihilistiskt
förfarande i praktiken för att icke störa sjukdomens
fysiologiska gång, och man riktade sin uppmärksamhet
mera på profylaxen, hygienen och dietetiken än på den
speciella terapien. Ehuru systemens tid är förbi,
uppställde dock Virchow 1858, med tillämpning
af Schwanns och Schleidens upptäckt af cellen
såsom grundelement i den organiska materien,
ett nytt slags solidarpatologiskt system, den
s. k. »cellularpatologien». Men Virchow har icke
inskränkt sig till en snillrik systematisering,
utan genom otaliga forskningar äfven samlat det
rikaste material till den patologiska anatomien
och den experimentella patologien. Af engelsmannen
Lister infördes på 1860-talet den antiseptiska
sårbehandlingsmetoden, måhända den hittills förnämsta
upptäckten på kirurgiens område. – Det skulle föra
oss för långt att lemna en öfversigt af de väldiga
framsteg, som hvarje särskild gren af medicinen
gjort under 1800-talet eller att upprada den massa
af vetenskapsmän, som fört medicinen framåt i de
olika civiliserade landen. Äfven Sverige och öfriga
skandinaviska land hafva lemnat rikliga bidrag till
denna utveckling. Här må endast erinras om namnen
Berzelius, Retzius, Hwasser, Huss och Panum.
Inom den medicinska forskningen pågår öfverallt
ett rastlöst sträfvande att oberoende af alla förut
fattade meningar och af något gifvet systems band på
den exakta naturforskningens väg samt med de moderna
naturvetenskapernas alla hjelpmedel i naturen studera
lifs- och sjukdomsfenomenen ej blott i teoretiskt
intresse, utan framförallt för att framgångsrikt
kunna bekämpa sjukdomarna. I synnerhet har man med
ifver och framgång studerat sjukdomsorsakerna samt
lagt an på deras bekämpande i tid och sjukdomarnas
förekommande (profylaxen). Då man sålunda funnit,
att de flesta sjukdomar dels uppkomma genom felaktig
eller bristande helsovård, dels äro af parasitär
natur, eller uppkomna genom inverkan af olika slags
mikroskopiska organismer eller mikrober, kan man säga,
att vår tids medicin karakteriseras genom den stora
betydelse man skänker åt den hygieniska vetenskapen
samt åt bakteriologien l. läran om bakterier såsom
sjukdomsorsaker. Den främste och för närvarande
mest populäre forskaren på det senare området är
fransmannen L. Pasteur (f. 1822), som redan för
flere decennier sedan visade, att all jäsning och
förruttnelse bero på en mikroskopisk svamp, som vidare
jämte andra forskare funnit mikrober eller bakterier
vara orsak till en mängd infektionssjukdomar (såsom
mjeltbrand, septikemi, typhus recurrens, difteri,
pnevmoni, rabies och de flesta utslagssjukdomar),
och som slutligen genom ympning med bakterie-vätska,
i synnerhet mot rabies, icke blott lemnat ett nytt
bevis för dessa sjukdomars
bakteriella natur, utan äfven skapat ett
af de säkraste medel till dessa sjukdomars
botande. Bland de många forskare, som f. n. egna
sig åt bakteriologiska studier må för öfrigt
omnämnas endast tysken R. Koch (f. 1843),
koleramikrobens förtjenstfulle och ifrige förfäktare.
F. B.
Medicinalfond l. medicinalstat kallas det statsanslag,
hvaröfver Medicinalstyrelsen för sina många olikartade
utgifter förfogar. Den första medicinalstaten
fastställdes genom k. br. d. 21 Juli 1773. Den
var då icke så betydlig, men har småningom växt,
så att år 1883 utgjorde de ordinarie anslagen
till löner m. m. vid Medicinalstyrelsen 83,550
kr. samt voro anvisade 229,441 kr. till Ȍtskilliga
behof och föremål», såsom 100,000 kr. (hvilket ej
blef tillräckligt) till farsoters och smittsamma
sjukdomars botande, 15,000 kr. till förekommande och
hämmande af smittsamma sjukdomar bland husdjuren,
23,850 kr. till barnbördshuset i Stockholm, 15,000
kr. till medikolegala besigtningar, 19,800 kr. till
fältläkarekåren, 17,750 kr. till Farmacevtiska
institutet, 15,000 kr. till idiothemmen m. m. Dertill
kommer det särskilda statsanslaget till hospitalens
underhåll, stort 600,000 kr. F. B.
Medicinälförråd, arméns. Se Förråd.
Medicinalordningarna. Se Medicinalstyrelsen.
Medicinalråd, ledamot af Medicinalstyrelsen (se
d. o.), en titel, som infördes 1813, då Collegium
medicum förvandlades till Sundhetskollegium.
F. B.
Medicinalstat. Se Medicinalfond.
Medicinalstyrelsen, det ämbetsverk, som i Sverige
står i spetsen för medicinalväsendet. Det härstammar
ursprungligen från en skråförening af läkare i
Stockholm, som först under namnet Collegium medicorum
(sedermera C. medicum) redan d. 16 Maj 1663 fick
vissa privilegier, hvilka bekräftades och utvidgades
i synnerhet genom de s. k. medicinalordningarna
af d. 30 Okt. 1688. Om detta kollegiums befogenhet
och sammansättning se Collegium medicorum. Först
genom k. br. d. 27 Jan. 1813 förvandlades kollegiet
till ett verkligt administrativt ämbetsverk under
namn af Sundhetskollegium och bestod till en början
af en preses, en vicepreses, 2 medicinalråd och 6
assessorer, hvarjämte de öfverläkare och professorer,
som då egde säte och stämma i Collegium medicum,
skulle sitta qvar under sin lifstid. Enligt sin d. 6
Dec. 1815 utfärdade instruktion fick Sundhetskollegium
öfverinseendet och styrelsen öfver allt det, som
angår sundhetstillståndet samt läkarevården och
sjukskötseln såväl hos rikets innebyggare i allmänhet
som vid krigsmakten till lands och sjös, i freds- och
krigstid. Redan 1821 indrogos två assessorsämbeten
och 1841 alla de öfrige assessorernas jämte vice
ordförandens, hvaremot s. å. medicinalrådens antal
ökades till 4. Sundhetskollegium fick en betydligt
vidsträcktare verksamhet än Collegium medicum. Bland
annat tillades skyldigheten att afgifva utlåtanden
i rättsmedicinska mål, att hafva öfverinseende öfver
veterinärväsendet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
