Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medien kallades i forntiden nordvestra delen af det nuvarande Iran - Medier. 1. Fonet. Se Mediæ - Medier. 2. Svensk plur. af Medium (se d. o.) - Medieval l. mediæval, en boktryckarestil - Medigo, Josef Salomo Elieser del - Medikalgymnastik, sjukgymnastik - Medikament. Se Läkemedel - Medikamentsförråd. Se Apoteksprivilegium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ispahan), i Atropatene: Gazaka, Sanina och Praaspa
l. Vera. – M:s äldre historia, hvilken förut
varit insvept i ett ogenomträngligt dunkel, har i
senare tider fått en öfverraskande belysning genom
upptäckten och tolkningen af de assyrisk-babylonska
och persiska kilskrifterna (se Kilskrift). Dessa
urkunder ådagalägga, att M. såväl som kringliggande
land i urminnes tid bebotts af folk, hvilkas
språk tillhöra den stora turanska eller altaiska
gruppen. (Sjelfva namnet Mada är ett turanskt ord,
som betyder land.) En österifrån invandrande arisk
stam synes dock redan mycket tidigt hafva dels
förjagat, dels underkufvat dessa folk. I M. var
striden långvarigare än på andra håll, och äfven
sedan de nye inkräktarna kommit till väldet, qvarstod
urbefolkningen såsom ett betydelsefullt element,
hvilket bäst synes deraf att bland de tre språk, på
hvilka de fornpersiske (achemenidiske) konungarnas
kilskrifter äro författade, ett är turanskt. De täta
anfall, för hvilka M. var utsatt från de assyriske
herskarnas sida, synas äfven hafva verkat en
sammanslutning emellan de skilda folkelementen
och dermed bidragit till att stärka den mediska
nationaliteten. Mederna bekände sig till Zoroasters
lära; en vigtig ställning bland dem intogo
magerna (se d. o.). I en urkund af Tiglatpileser I
(omkr. 1130 f. Kr.) omtalas för första gången ett
assyriskt fälttåg mot M. och Armenien. Salmanasar V
(859–823), Bin-nirar (809–781) och Tiglatpileser II
(747–727) berömma sig alla af att hafva besegrat
M. och lagt det under det assyriska väldet. Sargon
(723–704) säger sig visserligen hafva kufvat en ny
medisk uppresning under Dajauku (Deioces), men fann
sig emellertid föranlåten att anlägga fästningsverk
till skydd för Assyrien mot mediska anfall. Att M:s
underkufvande genom de nämnde konungarna ingalunda
varit fullständigt, bevisas för öfrigt deraf att
Assarhaddon (681–667) uttryckligen förklarar,
att ingen bland hans företrädare lyckats betvinga
detta folk. Kort före denna tid börjar Herodotos’
berättelse om M., och kilskrifterna synas i hufvudsak
bekräfta hans skildring af det mediska rikets allmänna
tillstånd. Detta var vid den tiden ännu deladt i en
mängd af hvarandra oberoende små samhällen, hvilka
Herodotos enligt grekiskt åskådningssätt betecknar
såsom »fristater». Men sannolikt voro de snarare små
furstendömen, i hvilka herskarens makt var tämligen
starkt inskränkt genom en mäktig aristokrati, således
med samma slags författning, som ännu under de äldre
achemenidernas tid återfinnes i Persien. Deioces, en
bland dessa småfurstar (eller »domare»), skall enligt
Herodotos hafva begagnat det stora anseende, som
han lyckats vinna, till att under sin spira förena
hela M., hvarefter han grundade den nya hufvudstaden
Ekbatana. Äfven säges han för att höja sitt anseende
hafva infört ett ytterst strängt hofceremoniel,
hvarigenom monarken gjordes nästan otillgänglig
för undersåtarna. Berättelsen om Deioces såsom den
mediska monarkiens grundläggare stämmer emellertid
icke rätt väl öfverens med kilskrifternas uppgifter
hvilka endast veta att omtala en
under hans ledning företagen medisk resning, som
kufvades af Sargon (715). Deioces’ son Fraortes
gjorde ett nytt försök att afskudda det assyriska
oket, men blef besegrad och dödad af Assur-bani-pal
(635). Han efterträddes af sin son, den kraftfulle
Huvachsatara l. Uvakshatra (Cyaxares). I början af
sin regering hade denne att bekämpa ett nytt infall
af skytiska stammar, hvilka för en tid (Herodotos
uppgifver hela 40 år) sägas hafva gjort sig till
herrar i landet. Genom flere segerrika fälttåg
utvidgade han sedan betydligt sitt rikes område och
lyckades slutligen i förbund med Nabopolassar,
den assyriske ståthållaren i Babylon, att besegra
Assyrien och i grund förstöra dess hufvudstad, Ninive
(606). Under honom nådde det mediska väldet sin högsta
blomstring och sträckte sig öfver hela Iran, Elam,
Assyrien och Armenien. Men redan Cyaxares’ son och
efterträdare Astyages (omkr. 595–559), en grym och
vällustig herskare, störtades från tronen af sin
egen dotterson Cyrus (se d. o.), hvars fader Kambyses
under medisk öfverhöghet hade varit lydfurste öfver
Persis. Dermed ombyttes förhållandet emellan de båda
landen, och M. blef en del af det stora persiska
riket. Men mederna intogo fortfarande en ansedd
ställning vid sidan af perserna, och hos de grekiske
författarna benämnas perserna sjelfve ofta meder. Af
Alexander den store eröfrades M. år 330 f. Kr. och
blef sedermera ett lydland inom det vid delningen
af Alexanders välde uppkomna Seleucidiska riket,
hvarifrån det under Demetrios Soter eröfrades af
arsaciden Mithridates i Partien (midten af 2:dra
årh. f. Kr.). M. gjorde dock upprepade försök att
återvinna sin sjelfständighet och hade för någon tid
en egen konung, Artavasdes, mot hvilken den romerske
triumviren Antonius förde krig i senare hälften af
1:sta årh. f. Kr. Från denna tid försvinner namnet
M. ur historien. A. M. A.
Medier. 1. Fonet. Se Mediae. – 2. Svensk plur. af
Medium (se d. o.).
Medieval l. mediaeval (egentl. »medeltida», af
Lat. medium aevum, medeltiden), en boktryckarestil,
som ursprungligen är formad efter stilen i
handskrifter från medeltiden och ännu, högeligen
förfinad, ofta nyttjas i dyrbarare arbeten, både
såsom antiqva och kursiv. Under 1700-talet var
medievalstilen högst allmänt i bruk. Den utmärkes
bl. a. af sina tydliga siffror, hvilka räcka nedanom
raden.
Medigo, Josef Salomo Elieser del, judisk läkare,
matematiker, filosof, resande och rabbin,
f. 1591 i Kandia, d. 1657 i Prag, studerade i
Padua och anträdde sedermera resor till Egypten,
Turkiet, Valakiet, Polen, Litaven, Ryssland,
Tyskland, Danmark, Holland o. s. v. Hans i
tryck utkomna verk äro till största delen
af matematiskt och naturhistoriskt innehåll.
L. L.
Medikalgymnastik, sjukgymnastik.
Medikament (Lat. medicamentum). Se Läkemedel.
Medikamentsförråd. Se Apoteksprivilegium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
