Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melanderhjelm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flyktiga behandling han tillät sig. M. dog d. 10
Jan. 1875. Ph. W.
2. Melbye [-by], Knud Frederik Vilhelm Hannibal,
dansk målare, den föregåendes broder, född i Helsingör
d. 14 Maj 1824, egnade sig till en början åt handel.
Men då brodern gjorde lycka såsom målare, slog han
sjelf in på samma väg, blef elev af brodern och
besökte konstakademien 1844–45. Han begynte
att utställa 1847, men reste derefter till
utlandet, hvarest han uppehöll sig, företrädesvis
i England, ända till år 1867, då han återvände
till Danmark. I utlandet förvärfvade M. ett
ansedt namn, och några af hans dukar utställdes
äfven i Köpenhamn, t. ex. Alicantes redd (målad för
Fredrik VII:s räkning, utst. 1863). 1871 blef
han medlem af konstakademien. Död i Roskilde
d. 6 Okt. 1882. M:s taflor utmärka sig genom
lätthet i anordningen, god teckning och målerisk
verkan, men äro mycket konventionella i färgen.
Ph. W.
3. Melbye [-by], Fritz Sigfred Georg, dansk
målare, de föregåendes broder, f. i Helsingör d.
24 Aug. 1826, egnade sig äfven åt marinmåleriet,
men uppehöll sig mest i utlandet, företrädesvis i
Amerika och Kina. Död i Shanghai d. 14 Dec.
1869. Endast några få taflor af M. utställdes
i Köpenhamn.
Melchior, Hans Böchmann, dansk skolman och
naturforskare, f. 1773, d. 1831, blef 1797 lärare
och 1820 »overlärer» (lektor) vid Herlufsholms
lärda skola samt fick samtidigt professors
titel. M. författade Historisk efterretning om den
frie adelige skole Herlufsholm (1822) och det för
sin tid särdeles förtjenstfulla, först efter hans död
utgifna arbetet Den danske stats og Norges pattedyr
(1834). E. Ebg.
Melchior, Moritz Gerson, dansk affärsman, född i
Köpenhamn d. 22 Juni 1816, öfvertog 1840 den affär,
som 1795 grundats af hans farfader samt hufvudsakligen
bestod i rederi och handel på Vestindien. Betydande
kommunala uppdrag anförtroddes honom; 1866–74 var
han landstingsman; 1857 deltog han i stiftandet
af Privatbanken, och från 1874 var han medlem af
styrelsen för Nordiska telegrafsällskapet. Död d. 19
Sept. 1884. M. åtnjöt stort anseende för redbarhet
samt var i hög grad välgörande och frikostig.
E. Ebg.
Melchisedek (»rättfärdighetens konung», 1
Moseb. 14: 18–20; »fridens konung», Ebr. 7: 2), konung
i Salem (= Jerusalem) och Guds, den allrahögstes,
prest, mötte den från segern öfver Kedor Laomer och
hans bundsförvandter återvändande Abraham, välsignade
honom och mottog af honom tionde af allt bytet. På en
gång konung och prest förebildar han den konungslige
öfverstepresten Kristus. M:s af ett hemlighetsfullt
dunkel omgifna personlighet har varit föremål för en
mångfald af utläggningar. Philo såg i honom en afbild
af »logos», Origenes en ängel, Luther (med anslutning
till ett flertal rabbiner och Hieronymus) den enligt
bibelns kronologi ännu på Abrahams tid qvarlefvande
Sem. De s. k. melchisedekiterna, en gnostisk sekt,
höllo honom för en inkarnation af en himmelsk kraft.
G. R-l.
Melchthal, Grosses och Kleines, tvänne alpdalar i
schweiziska kantonen Obwalden, den förra genomfluten
af Grosse Melchaa från Melchsee (1,880 m.) och
sträckande sig från Graustock, på gränsen emellan
Obwalden, Nidwalden och Bern, till Ranfttobel, 4
km. n. om Sarnen, den senare belägen v. om den förra
och genomfluten af Kleine Melchaa. I Grosses M. skall
enligt sagan Arnold an der Halden, kallad Arnold
von M., en af Edsförbundets stiftare, hafva lefvat.
Meldahl, Ferdinand, dansk arkitekt, född d. 16
Mars 1827, genomgick konstakademien och vann
alla dennas medaljer (den stora guldmedaljen
1853), hvarefter han med understöd af akademien
vistades utrikes åren 1854–56. Efter hemkomsten
fick han i uppdrag att uppföra Blindinstitutet
vid Köpenhamn (1858), och s. å. blef han medlem
af konstakademien. Bland öfriga byggnader, till
hvilka M. utfört ritningarna, må nämnas Rådhuset
i Fredericia (1859) och Navigationsskolan i
Köpenhamn (1865). Derjämte är hans namn fäst vid
återuppförandet af Frederiksborgs slott (det yttre
färdigt 1865) och fullbordandet af Frederikskirken
(»Marmorkyrkan») i Köpenhamn. Äfven såsom lärare
har M. utvecklat en kraftig verksamhet. 1864 blef
han professor vid akademiens byggnadsskola, sedan
han året förut blifvit ordförande i skolrådet. 1867
utnämndes han till etatsråd, och sedan 1873 är han
konstakademiens direktör. Dessutom har han såsom
byggnadsinspektör samt medlem af åtskilliga komitéer
och styrelser tagit verksam del i behandlingen af
en mängd frågor, som stå i närmare eller fjarmare
förhållande till byggnadskonsten. M. är, sedan
1874, ledamot af Akademien för de fria konsterna.
Ph. W.
Meldercreutz, Jonas, matematiker, son af domprosten
i Upsala Lars Molin och för faderns förtjenster,
jämte sina syskon, adlad 1719, föddes i Upsala d. 22
Apr. 1715, åtföljde 1736 de franske astronomerna
vid deras gradmätning i Lappland, blef löjtnant
vid fortifikationen 1742 och kapten 1746 samt
utnämndes till professor i matematik i Upsala 1751,
från hvilken befattning han 1772 erhöll afsked med
bibehållande af lönen. Han sysselsatte sig sedan
med skötande af sina många egendomar, af hvilka en
(Meldersteins bruk, se nästa art.) var belägen
i Norrbottenso län och ett par i Finland. Död i
Frebbenby på Åland d. 21 Maj 1785. Han var sedan 1739
ledamot af Vetenskapsakademien. – Resultaten af M:s
vetenskapliga författareverksamhet äro nedlagda dels
i några uppsatser i Vetenskapsakademiens handlingar,
dels i 16 disputationer, för hvilka han presiderat. De
förra utgöras af bl. a. ett par små uppsatser om
mätning af afstånd genom ljudsignaler och om formen
på öppningen hos en sprungen mina. Disputationerna
behandla flere olika matematiska frågor. Bland dem må
nämnas Descriptio curvarum geometricarum per puncta
data (1754) och De summatione seriei reciprocae e
quadratis numerorum naturalium (1755), hvilka, utan
att innehålla något originelt, likväl vittna om,
att M. (förutsatt att han verkligen var författaren)
tagit kännedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
