Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metrik, läran om versmåtten - Metrisk. 1. Som hänför sig till versmått - Metrisk. 2. Som hänför sig till metersystemet - Metrisk centner, en vigt af 100 kg - Matritis, med., inflammation i lifmodern - Metrodoros. 1. Åtskilliga grekiska filosofer - Metrodoros. 2. En grekisk epigramdiktare - Metrologi kallas kännedomen om de hos olika folk och under olika tider brukliga mått-, vigt- och myntsystem - Metromani. Se Nymfomani - Metronom, ett instrument, som mäter tidsintervall - Metronomoi kallades i det forna AAthen de af staten anställde justeringsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de gamles egen uppfattning af rytmens lagar,
dels den nära sammanhörigheten emellan metrisk
och musikalisk rytm. I detta hänseende måste ett
försteg tillerkännas A. Böckh, som i »Versmaasse
des Pindaros» (1809) och uti inledningen till
»Pindari Carmina» (1811) lemnat vigtiga bidrag till
utvecklandet af den metriska teorien. En fullständig,
just från nämnda synpunkt utgående omhvälfning har i
senare tider (från 1854) åvägabragts genom Rossbach
och Westphals stora och epokgörande verk »Metrik
der griechen» (3:dje uppl. 1885), hvilket i det hela
bildar utgångspunkten för de under senare årtionden
med rätt stor lifaktighet bedrifna studierna inom
den klassiska metriken. Bland arbeten, hvilka under
nyare tid framträdt på detta område, må nämnas
W. von Christ: »Metrik der griechen und römer»
(1874; 2:dra uppl. 1879) och A. M. Alexanderson:
»Grekisk metrik» (1877). – Vid sidan af det flitiga
studium, som egnats grekernas och romarnas verskonst,
har genomforskandet af de former och lagar, hvilka
äro egendomliga för de nyare språkens versbyggnad,
tillvunnit sig ett berättigadt intresse. Vigtiga
bidrag till det tyska språkets verslära hafva lemnats
af J. H. Voss: »Zeitmessung der deutschen sprache»
(1802; 2:dra uppl. 1831), Apel: »Metrik» (1814–16),
Minckwitz: »Lehrbuch der deutschen verskunst oder
prosodie und metrik» (6:te uppl. 1878), R. Westphal:
»Theorie der neuhochdeutschen metrik» (2:dra
uppl. 1877). Den franska metriken är med grundlighet
behandlad af L. Quicherat: »Traité de versification
française» (2:dra uppl. 1849, 50), och A. Tobler: »Vom
französischen versbau alter und neuer zeit» (2:dra
uppl 1883). – I företalet till sin öfversättning
af »Aeneiden» (1804) uppställde Adlerbeth en teori
för den svenska metriken. En fullständig och på
vetenskaplig grund hvilande framställning af den
svenska versbyggnadens lagar finnes dock ännu icke,
men väl eger man betydande förarbeten till en
sådan af R. v. Kraemer: »Svensk metrik» (I, 1874)
och »Om enstafviga ords rytmiska värde i svenskan»
(1882). Nyare bidrag till upplysning om de nordiska
språkens metrik träffas dessutom i större eller
mindre afhandlingar af F. W. Häggström (1867),
R. Törnebladh (1869), J. A. Aurén (1875 o. 80),
A. Kock (1878–85), A. Lindgren (1880) samt i E. von
der Reckes »Principerne for den danske verskunst»
(1881) och i tvänne uppsatser af dansken C. Rosenberg
i »Nordisk tidskrift» 1883.
A. M. A.
Metrisk (af Grek. metron, mått). 1. Som hänför
sig till versmått, affattad i bunden stil,
ordnad efter metrikens lagar. – 2. Som hänför
sig till metersystemet, fotad på metern såsom
mått-enhet. – Metrisk centner (Fr. quintal métrique),
en vigt af 100 kg.
Metritis (af Grek. metra, lifmoder), med.,
inflammation i lifmodern.
Metrodoros (Lat. Metrodorus). 1. Åtskilliga grekiska
filosofer, bland dessa en från Skepsis i Mysien,
hvilken lefde omkr. år 100 f. Kr. och tillhörde den
akademiska skolan. Han är bekant äfven såsom retor
och statsman samt användes i
diplomatiska värf af konung Mithradates Eupator. –
2. En grekisk epigramdiktare, hvilken äfven författade
arbeten i geografi och astronomi. Han lefde sannolikt
under Konstantin den stores regering (förra hälften
af 4:de årh.). A. M. A.
Metrologi (af Grek. metron, mått, och logos,
vetenskap) kallas kännedomen om de hos olika folk
och under olika tider brukliga mått-, vigt- och
myntsystemen. I synnerhet de forne grekernas
och romarnas mått-, vigt- och myntsystem hafva
varit föremål för omfattande och skarpsinniga
undersökningar. Såsom epokgörande verk inom denna
gren af den klassiska fornkunskapen må nämnas
A. Böckh: »Metrologische untersuchungen über
gewichte, münzfüsse und maasse des alterthums
in ihrem zusammenhange» (1838), och Th. Mommsen:
»Geschichte des römischen münzwesens» (1860). En
sammanfattande och öfversigtlig framställning
af den metrologiska vetenskapens resultat gifver
F. Hultsch: »Griechische und römische metrologie»
(2:dra uppl. 1882). A. M. A.
Metromani (af Grek. metra, lifmoder, och mania,
lidelse). Se Nymfomani.
Metronom (af Grek. metron, mått, och nomos, lag),
ett instrument, som mäter tidsintervall och utgöres af
en sammansatt pendel, hvars svängningstid efter behag
kan förlängas eller förkortas. För detta ändamål
sitter den axel, kring hvilken pendelstången
svänger, icke såsom vanligt i stångens öfre
ände, utan längre ned på stången. Pendelns öfre
del svänger följaktligen i motsatt led mot dess
nedre; och som dessa rörelser motverka hvarandra,
blir pendelns rörelse mycket långsammare än hos en
vanlig pendel af samma längd. För att kunna reglera
svängningstiden sitter på pendelstången ofvanför
axeln en flyttbar vigt. Ju högre denna vigt ställes,
dess mindre blifver svängningshastigheten. I Mälzels
metronom (uppfunnen 1816) underhålles pendelstångens
rörelse af ett urverk, anbringadt i apparatens
nedre del. Pendelstången är ofvanför axeln indelad
i grader, hvilka angifva antalet svängningar,
som pendeln gör i minuten, när vigten flyttas till
motsvarande gradstreck. Graderingen går vanligen
från 50 till 160. Ställes således vigten på 60,
slår pendeln sekunder. – I musiken begagnas Mälzels
metronom som taktmätare (vanligen betecknad M. M.) för
att, noggrannare än genom de allmänna benämningarna
»allegro», »andante» o. s. v., bestämma tempot i ett
musikstycke. Metronomens flyttbara vigt ställes då på
det gradtal, som i rubriken till stycket föreskrifves
för en viss notlängd, t. ex. halfnoten, hvarefter
tempot afpassas så, att denna not får en längd, lika
med tidsintervallen emellan tvänne pendelslag. Tecknet
M. M. [halvnot] = 100 i början af ett musikstycke betyder
alltså, att enl. M:s metronom skall halfnoten hafva
den hastighet, som pendeln angifver, då vigten ställes
på 100. R. R.
Metronomoi (af Grek. metron, mått, och nomos, lag)
kallades i det forna Athen de af staten anställde
justeringsmän, hvilka hade att öfvervaka de i handeln
begagnade måttens och vigternas lagenlighet. Dessa
ämbetsmäns antal uppgifves till dels 10, dels 15.
A. M. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
