Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meurs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nuv. Hötorget), der sedan inrättningen bibehölls
till slutet af 1700-talet, samt fortfor att arbeta
inpå 1650-talet (han lefde ännu 1656, men var död
1659). Han göt utom kanoner (»stycken») ej så få
kyrkklockor, af hvilka några bevarats till vår tid.
2. Meyer, Johan, den föregåendes son, föddes
förmodligen i Tyskland. Han öfvertog helt ung k.
styckgjuteriet i Stockholm och erhöll 1666
bekräftelse å det 1655 meddelade k. privilegiet.
Äfven han var flitigt sysselsatt med
klockgjutning, och många af hans verk finnas ännu
öfver hela Sverige och Finland. Han afled
i Stockholm 1679. Hans enka gifte sig
1684 med Mikael Bader från Vilna, hvilken
s. å. öfvertog ledningen af styckgjuteriet, men dog
redan 1693.
3. Meyer, Gerhard, d. ä., den föregåendes son,
föddes 1666 och erhöll 1695 k. privilegium å
styckgjuteriet efter styffadern (se M.
2). Han utvecklade, liksom sina föregångare,
en betydande verksamhet i både kanon-
och klockgjutning, och många prof på
hans konst äro qvar nästan i alla delar
af landet. Han afled i Stockholm 1710, och
hans enka, Katarina Kammecker, uppehöll sedan
under många bekymmer gjuteriinrättningen, tills denna
kunde öfvertagas af hennes son Gerhard (d. y.).
4. Meyer, Gerhard, d. y., född i Stockholm
d. 1 Aug. 1704, erhöll redan 1720 k. stadfästelse
på att blifva kronans styckgjutare och lät inskrifva
sig som lärling i yrket. År 1724 anträdde han en
studieresa genom flere europeiska land och återkom
1727 samt mottog året derpå förvaltningen af k.
styckgjuteriet, som under hans tid nådde en högst
betydlig utveckling. Sitt första mästerprof
gjorde han genom förfärdigandet af en af Triewald
konstruerad eld- och luftmaskin för Dannemora
grufvor, hvilken fullkomligt lyckades. Han fortgick
sedan på förbättringarnas och uppfinningarnas
bana inom sitt yrke, konstruerade ett slags
små sprutor, som blefvo allmänt antagna,
fullkomnade konstgjuteriet i bly och brons, uppfann
en sjelfständig bronseringsmetod för kanoner,
hvilken tillämpades vid de stora verk
som han för detta ändamål inrättade vid Åker
och Stafsjö i Södermanland, samt inrättade
ett nytt slags fänghål af stål å metallkanoner
o. s. v. M. blef 1730 sprutmästare vid k.
slottet och i Stockholms stad samt 1747
direktör vid det kort förut inrättade Stockholms
stads brandförsäkringsverk. 1752 sålde han sitt
gjuteri till kronan för ett särdeles lindrigt
pris. 1756 erhöll han löfte om en belöning för
borrinrättningar vid jerngjuterierna, vidare 1766
öfverdirektörs titel och 1775 adelskap. –
M:s arbeten, utom de mekaniska, som ofvan nämnts,
voro dels, liksom hans förfäders, kyrkklockor,
af hvilka från hans gjuteri utgick en högst
betydlig mängd, dels och framförallt afgjutningar
af konstverk, i hvilken art han utvecklade en
liflig och mycket framstående verksamhet. Så göt
han i bly trofégrupperna å k. slottets södra fasad,
medaljongerna å den vestra, den allegoriska grupp,
som uppbär predikstolen i slottskapellet, vapen och
ornament å karolinska grafkoret m. m.
För att bevisa sin öfverlägsenhet öfver
en för k. slottsbyggnadens räkning inkallad fransk
gjutare lät han Bouchardon modellera Karl XII:s
bröstbild, hvilken han sedan göt i brons, egenhändigt
ciselerade och som gåfva öfverlemnade till konungen,
ett arbete, som vann det mest smickrande erkännande
och sedan efterföljdes af bröstbilder af konungarna
Fredrik och Adolf Fredrik, genierna, som uppbära
slottslyktorna, m. fl. verk efter samme konstnärs
modeller. M. var ock den, som utförde gjutningen af
Gustaf Vasas bildstod (1770) och Gustaf II Adolfs
ryttarestod (1779; båda i Stockholm och efter
modeller af Larchevesque). Vid den senare djerfdes
M. gjuta plinten i samma stycke med stoden. Af det
arbete, som sedan måste nedläggas på öfverarbetningen
och ciseleringen, framgår, att vågstycket ej i allo
lyckades. M. blef slutligen en af vår konstutvecklings
mest framstående befordrare genom den gåfva han
1775 gjorde Målare- och bildhuggare-akademien af
det forna sparreska, sedan bielkeska huset vid
Röda bodarna, hvilket ännu, påbygdt och utvidgadt,
är konstakademiens säte. Han kallades med anledning
deraf till akademiens hedersledamot, och öfver honom
slogs en präktig medalj. 1740 hade han blifvit
ledamot af Vetenskapsakademien. M. afled efter
flerårig sjuklighet i Stockholm d. 11 Nov. 1784. –
Hans äldste son, Gerhard M., efterträdde honom 1772
som k. styckgjutare och afled 1797. Med dennes död
upphörde den meyerska slägtens genom mer än ett
och ett halft århundrade innehafda styrelse af
k. styckgjuteriet.
–rn.
Meyer [ma’jer], Johann Heinrich
(vanligen kallad Göthe-Meyer eller Kunst-Meyer),
tysk målare och konstskriftställare, f. i Schweiz
1760 (59?), studerade under J. K. Füssli i Zürich
och tillbragte åren 1784–88 i Italien, der han 1786
gjorde Göthes bekantskap. 1787 vistades han i Neapel,
der han sammanträffade med Tischbein. Herder och
andra framstående landsmän. 1792 kallades han af
Göthe till Weimar, der han anställdes som lärare
i teckningsakademien. Efter att under 1806 års
krigsoroligheter hafva förlorat en portfölj med sina
bästa skisser gaf han sina studier en ny riktning
och började vinnlägga sig om den gamla konstens
historia. 1807 blef han direktör för konstakademien i
Weimar och stod under sitt följande lif vid Göthes
sida i allt hvad konst beträffade. Han dog i Jena
1832. M. kopierade »Aldobrandiniska bröllopet»
och Rafaels »Madonna della sedia» samt utgaf
Geschichte der bildenden künste bei den griechen
(3 del., 1824–36) m. m.
Meyer [ma’jer]. 1. Joseph M., tysk bokförläggare och
skapare af industriella företag, f. i Gotha 1796, var
1816–19 köpman i London, grundade 1826 i sin
fädernestad en förlagsbokhandel, »Bibliographisches
institut», och of nerflyttade 1828 med denna till
Hildburghausen. Ur hans storartade förlagsverksamhet
utgingo bl. a. en mängd olika bibelupplagor,
ett bibliotek af äldre tyska klassiker, ett
folkbibliotek för naturkunnighet, ett historiskt
bibliotek, åtskilliga kartverk och konstgallerier,
det frisinnade illustrerade arbetet Universum (46 bd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
