Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mission (Lat. missio), sändning, beskickning; uppdrag; kall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsände 1857 ytterligare doktor A. Blomstrand
och pastor Rydén, efter hvilkens död, 1866,
Svenska missionssällskapet 1867 utsände pastor
Sandegren. Lunds missionssällskap hade nämligen 1855
öfverlemnat sin kassa (60,000 kr.) åt det förra med
vilkor att detta skulle underhålla dess missionärer
i Indien. Dess institut flyttades till Stockholm
och 1859 till Upsala samt fick en annan uppgift (se
Fjellstedtska skolan). Blomstrand, som ända till
sin hemresa, 1884, var en af de tre medlemmarna i
kyrkorådet i Trankebar och utöfvade en omfattande
literär verksamhet samt lärarebefattning vid det
teologiska seminariet, förestod församlingen på
stationen Manikramain (400 medlemmar). Ouchterlony
förestod omkr. 20 år församlingen i Tandsjur och
derjämte en 5-klassig gosskola (hans fru, d. 1883,
ledde en flickskola) samt förestår f. n. (1887)
stationen Koimbatur. Sandegren har nu under sin
vård det nordliga Madura-distriktet med omkr. 690
kristna (hela distriktet räknar omkr. 1,400 i 40
församlingar). 1885 erhöllo missionärerna en hjelp i
pastor Hörberg. Numera ledes missionen bland tamulerna
af svenska kyrkan (se nedan).
Den 1856 bildade Evangeliska fosterlandsstiftelsen
satte 1861 äfven hednamissionen på sitt program och
öppnade hösten 1862 i Stockholm ett missionsinstitut,
som 1863 flyttades till Johannelund (sed. o.). Detta
har föreståtts af W. Rudin (1862-69), K. V. Almqvist
(1869–75) och J. Neander (1876). Stiftelsens
mission afsåg Gallalandet i Öst-Afrika. Med Masaua
(se d. o.) vid Röda hafvet som utgångspunkt hoppades
man uppför Blå Nilen hinna fram till målet. Genom
flere omständigheter blefvo dock de först utsände
missionärerna tvungna att stanna bland sjangalla i
Kunama n. v. om Abessinien. Mottagna med vänlighet
af infödingarna, hade de redan vunnit ej ringa
förtroende och inflytande, särskildt genom missionär
Carlssons banbrytande verksamhet, då den politiska
villervallan 1870 tvang dem att lemna landet efter 4
års arbete. Sju af missionärerna hade då dött, två
för mördarehand. I Masaua, Hamasen i nordligaste
Abessinien och Geleb i Mensalandet (straxt
n. om Abessinien) fortsattes arbetet med synbar
framgång. Särskildt i Ailet vid de dervarande varma
källorna utöfvade missionären Lager en med läkarevård
förenad missionsverksamhet af stor betydelse, ända
till dess han led en martyrs död, 1876. Missionärerna
utdrefvos s. å. från Hamasen och 1879 äfven från Geleb
af den fientlige abessinske konungen Johannes. Under
tiden hade i Masaua upprättats 1871 en skola, som
förestods af pastor B. P. Lundahl (d. 1885). Den
flyttades 1879 till det närbelägna Mkullu. Genom
den stora bibel- och skriftspridning, som utgår
från Mkullu, och igenom resande köpmän, som besöka
stationen, sträcka missionärerna sitt inflytande
in i hjertat af Abessinien, der tusenden läsa de
förbjudna böckerna, ja in i Gallalandet. På några
gallaköpmäns bön sändes 1877 tre infödda missionärer
till Gallalandet, till Djimma, hvilka fortfarande
trots många trångmål stå der som
en framskjuten förpost. Två gånger hafva expeditioner
företagits för att komma dem till hjelp, den första
1881 under missionären Arrhenius (d. i Kartum 1882)
öfver Sanakin–Berber–Kartum–Famaka. den andra 1884
under Påhlmans och Bergmans ledning från kusten
öfver Sjoa, men båda nödgades återvända. Sedan
1877 missionerar Evangeliska fosterlandsstiftelsen
äfven uti Indien, nämligen i Centralprovinserna
med Sagar, Narsingpur, Chindwara och Betul såsom
hufvudstationer och i syfte att nå gonderna, en af
Indiens urstammar. På de tre förstnämnda stationerna
upprätthållas skolor både för flickor och gossar;
i Sagar är äfven ett barnhem påbörjadt. Stor
skriftspridning eger rum. F. n. (1887) arbeta uti
Indien 10 manliga och 6 qvinliga missionärer. Äfven
en zenana-mission har Fosterlandsstiftelsen beslutit
börja bland Indiens qvinnor. Tre zenanamissionärer äro
antagna, men förberedas ännu för sitt kall. Missionens
angelägenheter handhafvas både i Afrika och
Indien af en konferens, bestående af de europeiske
arbetarna. Alla vigtigare ärenden hänskjutas till
missionsstyrelsen i hemlandet. Dess representanter i
landsorten äro de s. k. provinsombuden (f. n. 340,
af hvilka 187 prestmän). Hjelpföreningarna,
som anslutit sig till stiftelsen, utgöra
118. Deputerade från dem jämte provinsombuden
bilda årsmöteskonferensen, som väljer styrelsen,
och inför hvilken denna är ansvarig. Gåfvomedeln
till hednamissionen uppgingo 1885 till 135,671
kr. Missionens organ är »Missionstidning», som
redigeras af missionsföreståndaren och utgår i
16,000 ex.
I enlighet med 1873 års kyrkomötes beslut
ordnades Svenska kyrkans missionsverksamhet genom
kungl. cirk. 1874. I den af 6 personer bestående
styrelsen, som valjes af kyrkomötet, är ärkebiskopen
sjelfskrifven ordförande. På styrelsens hemställan om
samslutning öfverlemnade Svenska missionssällskapet
1876 sina missionärer i Indien på samma vilkor
det mottagit dem af Lunds missionssällskap, men
Evangeliska fosterlandsstiftelsen har gifvit ett
afböjande svar. Svenska kyrkans missions arbetsfält
är, utom Indien, sulufolket, bland hvilket pastor
Witt 1876 började arbeta på norske missionsbiskopen
Schreuders station Entumeni. 1877 erhöll han
hjelp i pastor Fristedt och missionär Flygare,
och 1878 upprättades vid Buffalofloden stationen
Oskarsberg. Det påbörjade arbetet afbröts genom
kriget mellan England och sulukungen Ketschvajo
(Cetewayo), men upptogs åter 1880 och utgår sedan
1881 äfven från stationen Amoibie, 8 km. från
Oskarsberg. Verksamheten på stationen Aangelegen
upphörde deremot med missionären Flygares död,
1883. I hans ställe kom pastor Ljungqvist,
som nyligen upptagit stationen Appelbosch. Den
politiska osäkerheten försvårar i hög grad arbetet. –
Missionsstyrelsen har hittills utsändt endast
akademiskt bildade missionärer. 1884 antogs till
»ombud och sekreterare» docenten Tottie, som 1886
företog en inspektionsresa till missionsanstalterna
i Sululandet. Han redigerar äfven »Svenska kyrkans
missionstidning», hvilken f. n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
