Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politisk-sociala företeelser för dagen. Bland hans
skrifter må nämnas Les soirées de la rue Saint-Lazare
(1849), innehållande betraktelser öfver de ekonomiska
lagarna och försvar för den privata eganderätten,
Cours d’économie politique (1855; 2:dra uppl. 1864),
Questions d’economie politique et de droit public
(1861), L’evolution économique au XIX:e siècle (1880)
och L’évolution politique au XIX:e siècle (1883).
Moline, stad i nord-amerikanska staten Illinois, vid
venstra stranden af Mississippi, ofvanom Rock Island
och midt emot Davenport. M. blef stad 1872, hade 1880
7,800 innev, och har nu (1887) med förstäderna öfver
12,000 innev. Staden har ett stort antal fabriker,
hvilka drifvas medelst vattenkraft, som fås derigenom
att en konstgjord damm på statens bekostnad anlagts
ut i floden.
Molinia Schrank, bot., ett slägte inom gräsens
familj (Gramineae Juss., kl. Triandria L.), som
numera begränsas endast till de gräs, som hafva
borstlösa småax med tydliga och i vippa ordnade skaft
samt småaxens skärmfjäll (de 2 nedersta fjällen)
betydligt kortare än sjelfva småaxet, som är utan
hårighet. Blomfjällen äro jämnt afsmalnande mot
spetsen. Stråets öfversta led är mycket lång och
når ända ned mot stråets bas, der dess första och
enda ledknut finnes, hvarför ock detta grässlägte
i en del floror benämnes Enodium Pers. (»knälöst»,
»knutlöst»). Till den svenska floran hör endast en
art, senegräset, M. coerulea (L.) Moench., som växer
på fuktiga gräsmarker och stränder samt lätt faller
i ögonen genom sin smala, glesa, ofta svartvioletta
vippa, hvaraf detta gräs ock fått namnen blåtåtel
och stålgräs. Det är af föga värde som fodergräs samt
har äfven, sannolikt dock med orätt, beskyllts för
att hafva giftiga egenskaper, i synnerhet för hästar.
O. T. S.
Molinister, anhängare af L. Molinas lära.
Mollinos, Miguel de, spansk mystiker och upphofsman
till den s. k. qvietismen (se d. o.), f. 1640,
blef prest och teol. doktor samt vistades sedan
1669 i Rom som biktfader åt en mängd förnäma
familjer. Hufvudsakligen till sina biktbarns
tjenst utgaf M. 1675 sin berömda Guida spirituale,
till hvilken sedermera fogades ett bihang Della
cottidiana communione. Närmast med anslutning
till sina föregångare i Spanien och möjligen äfven
med intryck från den spanska sekten allombrados
(se d. o.), framställde M. i nämnda arbete huru
menniskan skulle komma till sann frid med Gud. Dit
ledde 4 vägar: bön, lydnad med fullständig resignation
under Guds vilja, daglig kommunion samt dödande af
alla begär, t. o. m. af den kärlek, som ännu hade
något att önska eller bedja af Gud, ty målet vore
ren, oegennyttig kärlek till samt inre, omedelbar
åskådning af Gud. Skriften fann många beundrare, men
ock motståndare, i synnerhet bland jesuiterna, men en
af inqvisitionen nedsatt kommission hade intet att
anmärka. Då förmåddes Ludvig XIV i Frankrike af sin
biktfader, jesuiten La Chaise, att 1685 hos påfven
göra allvarliga föreställningar, hvilket hade M:s fängslande
till följd, hvarefter en undersökningskommission
ur M:s skrift och ur 20,000 i hans ego befintliga
bref sammandrog 68 villfarelser, som fördömdes
1687. Sedan påfven bekräftat domen, afsvor
M. hvad som lagts honom till last. Han dog 1697.
K. H.
Molique [målik], Wilhelm Bernhard, tysk violinist,
f. i Nürnberg 1803, undervisades af konsertmästaren
Rovelli i München, hvars plats han erhöll
1820. I Stuttgart verkade han 1826–49 såsom
hoffonsertmästare och i London 1849–66 såsom solo- och
qvartettspelare samt högt ansedd violinlärare. 1866
drog han sig tillbaka till Kannstatt, der han dog
1869. M:s spel gällde som ett mönster för stor,
skön ton och teknisk fulländning. Hans kompositioner
(konserter, qvartetter, fantasier, mässor, en symfoni,
oratoriet Abraham) röja förvandtskap med Spohr.
A. L.
Molise, provins uti Italien. Se Campobasso.
Molitaeus, Mattias Marci, teolog, superintendent,
f. på Åland vid midten af 1500-talet, studerade i Åbo,
Greifswald och Wittenberg, der han blef magister,
samt i Rostock, der han 1581 erhöll docentur. Vid
sin återkomst blef han rektor vid skolan i Strengnäs,
då han bl. a. föreläste om musik. 1589 kallades han
till hofpredikant hos hertig Karl och kort derefter
till hans biktfader samt 1592 till superintendent i
Mariestad. Han deltog i Upsala mötes beslut (1593)
samt var en af de tolf bisittare, som biträdde preses
vid öfverläggningarna och göromålen. Åren 1600–01
var han fjerde man i den af hertig Karl förordnade
bibelöfversättningskomitén, hvars arbete är kändt
under namnet »Observationes strengnenses». Som
superintendent var han synnerligt verksam och
afskaffade många qvarlefvor af katolicism, särskildt
i det aflägsna Värmland. Mariestads kyrka blef nästan
färdigbyggd genom hans nit. Han afled i denna stad
1603. -rn.
Molitor [målitår], Gabriel Jean Joseph, grefve,
marskalk af Frankrike, f. 1770, deltog i revolutionens
krig i Rhentrakterna och utnämndes 1798 till
brigadgeneral. 1799 kämpade han under Masséna i
Schweiz och utmärkte sig i synnerhet vid Glarus. Under
Rhenarméns derefter följande fälttåg slog han
vid Stockach (d. 3 Maj 1800) österrikarnas venstra
flygel, kringgick densamma följande dag vid Möskirch,
stormade denna ort och tog derefter staden Feldkirch,
för hvilken bedrift han blef divisionsgeneral. 1805
stod M. i spetsen för en division under Masséna
uti Italien och blef s. å. guvernör i Dalmatien,
hvarest han med framgång bekämpade ryssarna och
undsatte Ragusa. 1807 förde han under Brune befälet
mot svenskarna i Pommern, stormade Stralsund och var
den förste fransman, som inträngde i staden. Napoleon
belönade denna manöver med generalguvernörskapet
öfver Pommern, grefvevärdighet och en dotation på
30,000 francs. 1809 utmärkte M. sig i Napoleons nya
krig mot Österrike i slagen vid Eckmühl, Aspern och
Wagram. 1811–13 hade han till uppgift att skydda
Holland. 1814 deltog han under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
