Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mozart, Johannes Chrysostomus Wolfgangus Theophilus, vanligen kallad Wolfgang Amadeus M. - Mrongovius, Krzystof Celestyn - Msta, flod i Ryssland - Mstislav, rysk storfurste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en qvartett med orkester, 34 visor med klavér,
20 kanon samt 3 smärre körer; 4) Orkesterverk:
41 symfonier, 31 divertissement eller serenader,
9 marscher, 25 orkesterdansar samt 12 smärre saker
för diverse instrument, deribland harmonika,
klockspel, ja t. o. m. positiv; 5) Soli med
orkester: 6 violinkonserter, 6 soli för violin, 2
flöjtkonserter, 4 hornkonserter, en klarinettkonsert,
25 klavérkonserter och 8 konserter af diverse art; 6)
Kammarmusik: 7 stråkqvintetter, 26 stråkkvartetter,
2 klavérqvartetter, 7 klavértrion, 42 violinsonater,
dessutom 14 ensembler i olika sammanställningar;
7) Klavérmusik: 5 sonater och ett andante för
fyra händer, en fuga och en sonat för två klavér,
17 sonater, 4 fantasier, 15 variationsverk,
35 konsertkadenser samt flere menuetter, rondon
m. m. för två händer; 8) Orgelmusik: 17 sonater, till
större delen med två violiner och cello. Dertill
kommer ett supplement, innehållande requiem,
andra ofullbordade eller tvifvelaktiga saker samt
bearbetningar af andras verk. Denna fruktsamhet är
så mycket vidunderligare, då man betänker, att det
mesta är af gedigen, mycket af genialisk halt, samt
vidare öfverväger, att en stor del af M:s korta lif
tillbragtes på resor och att äfven dessutom mycken
tid gick åt till praktiska musikbestyr. M. tänkte,
lefde och andades i musik. Han genomgick aldrig
någon systematisk musikskola, lika litet som någon
af nyare tidens främste mästare; han lärde af
lefvande lifvet och detta med lekande lätthet. Sina
kompositioner hade han fullt färdiga i hufvudet,
innan han nedskref dem, hvarför ock hans manuskript
ega få eller inga rättelser. Detta nedskrifvande
var så mekaniskt, att hans tankar samtidigt kunde
vara sysselsatta på annat håll: uvertyren till
»Don Juan» nedskrefs på en enda natt, under det
hans hustru berättade sagor för att hålla honom
vaken. Men äfven vid sjelfva koncipierandet lät han
sig af intet störa, om det än åt hans eljest lifliga
drag gaf ett matt och frånvarande uttryck. Under
alla motgångar begåfvad med ett kärleksfullt och
gladlynt väsende, deltog han gerna i nöjen och
var förtjust i dans, biljard och kägelspel. Men
midt under biljardstöten eller kägelslaget kunde
han ett ögonblick hålla upp och straxt derefter
för sina förvånade vänner uppteckna någon ny aria
eller qvintett. I sjelfva verket framstår M. nästan
som ett underverk, en direkt gudauppenbarelse,
och lämpligast har han blifvit jämförd med Rafael
uti den tänkbarast harmoniska sammangjutningen
af alla möjliga fysiska och andliga krafter, som
tillsammans bilda en stor konstnär. Harmoni, behag,
innerlighet utgöra hans grundkarakter; hans humor
är mindre sjelfsvåldig än Haydns, hans allvar mindre
dystert än Beethovens. Andra hafva öfverträffat
honom i den ensidiga utbildningen af någon viss
musikgren, men ingen i det universella beherskandet
af alla sådana. Särskildt i operan, der han är
mest epokgörande, bildar hans stil den lyckligaste
sammansmältning af italienarnas melodiskönhet och
Glucks dramatiska sanningssträfvan. Hans operafigurer
äro hvarken så abstrakt mytiska gestalter som Glucks
eller så sinligt sjablonartade typer som italienarnas,
utan menniskor af kött och blod, tecknade med
shakspearisk enkelhet och
realism. Utgående från den italienska skolan, hvilken
hans barndomsoperor helt och hållet tillhöra, visar
han i »Idomeneo» spår af Glucks inflytande i recitativ
och instrumentation, men är redan i »Die entführung»
fullt sig sjelf i både stämning och originel
karaktersteckning (Osmin). I »Figaros bröllop» uppträder
han i sin fulla storhet och förvandlar mästerligt
Beaumarchais’ frivola konversationston till känslans
naturligt uppsluppna språk. Mindre helgjuten kanske
än »Figaros bröllop», är »Don Juan» å andra sidan
ett långt mera universelt verldsdrama, der kärleken
i alla nyanser är driffjädern, och der tragiskt och
komiskt på ett lika djerft storartadt som natursant
sätt äro blandade om hvarandra. Ej mindre universel
är »Trollflöjten», en symbol af lifvets högsta
frågor, på samma gång som en mästerlig teckning af
såväl idealmenniskor som hvardagsmenniskor. M:s
mässor sakna fast stil. Sublima äro deremot hans
konstfulla Misericordias, hans serafiska Ave verum
och framförallt hans »Requiem», hvars Confutatis
och Lacrymosa utan tvifvel äro de mest skakande
och rörande satser af detta slag, som finnas. Bland
hans instrumentalsaker finnas många mindre betydande
tillfällighetsstycken, såsom symfonierna före 1784
och de flesta klavérsonaterna. Men i qvartetterna
höjer han sig till mästerskapet, och de tre
mästersymfonierna visa redan samma individuella
karaktersskilnad gent emot hvarandra, som sedan
blef ett utmärkande drag för Beethovens. Äfven åt
pianokonserten gaf han denna symfoniska utbildning,
som Beethoven sedan blott behöfde fullända. – En
kronologisk-tematisk förteckning på M:s verk har
uppgjorts af v. Köchel (1862). Biografier hafva
skrifvits af Niemtschek (1798), Nissen (1828),
Oulibicheff (1843), Jahn (»Wolfgang Amadeus Mozart»,
1856–59; 2:dra uppl. 1862), Nohl (flere arbeten)
och Meinardus (1883). A. L.
Mrongovius, Krzysztof Celestyn, polsk författare,
f. 1764, polsk predikant vid evangel. församlingen
i Danzig och lärare i polska språket vid stadens
gymnasium, utgaf bl. a. en tysk-polsk och en polsk-tysk
ordbok (1823 och 1835} samt en polsk psalmbok
(Kancyonal Gdanski, 1803). Han stod i stor gunst
hos Fredrik Vilhelm IV och lyckades 1846 få upphäfd
den förordning (från 1843), enligt hvilken tyska
skulle vara kyrkospråk hos kassuberna. De preussiske
polackerna hafva M. att tacka för tillvaron af en
polsk literatur bland dem efter Polens undergång. Död
1855. Lll.
Msta, flod i Ryssland, kommer från sjön Mstino i
guvern. Tver, flyter genom guvern. Novgorod och
faller ut i Ilmen. Flodens längd, om man betraktar
den i Mstino utfallande Zna som dess början, är 440
km. Genom kanaler och slussar är den segelbar under
större delen af sitt lopp. Genom en kanal står den
i förbindelse med Volgas biflod Tverza.
Mstislav, rysk storfurste, var under sin fader
Vladimir Monomachs tid furste i Novgorod och utmärkte
sig genom eröfringar i Estland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
