Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Narbonne, Louis - Narcein, farmak., med., är en bland de till omkr. ett tjugotal uppgående alkaloiderna ur opium och upptäcktes af Pelletier 1832 - Narcisseæ Briss., bot., är en nat. växtfamilj - Narcissus, mytol. Se Narkissos - Narcissus Tourn., bot., är det slägte, som utgör typen för nat. fam. Narcisseæ - Narcissus, frigifven och gunstling åt den romerske kejsaren Claudius - Narcotica (af Grek. narke, bedöfning), narkotiska medel, döfvande medel, farmak., med., benämnas de läkemedel, hvilka nedsätta verksamheten i nerv- och kärlsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
s. å. och skulle antagligen fallit offer för
Septembermorden, om ej fru Staël v. Holstein
hindrat hans fängslande genom att dölja honom i det
svenska ambassadhotellet. Han flydde derefter till
utlandet och återkom till Frankrike först under
konsulatet, 1800. 1809 återfick han sin tjenst
i armén och blef genom sin älskvärdhet mycket
omtyckt af Napoleon, som 1810 utnämnde honom till
sin adjutant. I de underhandlingar, som 1813 afsågo
att hindra Österrikes anslutning till det europeiska
förbundet mot Napoleon, spelade N. en vigtig rol,
bl. a. såsom ambassadör i Wien. Men oaktadt hans stora
diplomatiska skicklighet, tog Österrike del i det
stora befrielsekriget mot Napoleon. Under detta fick
N. befälet på Torgau, men afled der d. 17 Nov. 1813.
S. B.
Narcein (af Grek. narke, bedöfning), farmak.,
med., är en bland de till omkr. ett tjugotal
uppgående alkaloiderna ur opium och upptäcktes
af Pelletier 1832. Dess kemiska formel är C23 H29
NO9. Det kristalliserar ur vatten, sprit och utspädd
ättiksyra i långa, färglösa, 4-sidiga rombiska
prismer eller i fina, sammanhopade nålar med till
en början svagt bitter och sedan sammandragande
smak. Denna alkaloid och dess salter absorberas
af och öfvergå i alla organ samt aflägsnas ur
kroppen med urin och galla. I medicinen har narcein
användts såsom smärtstillande och sömngifvande
medel, men står långt efter morfin i sin verkan.
O. T. S.
Narcisseae Briss., bot., är en nat. växtfamilj, som
numera vanligen uppställes såsom en sjelfständig
familj, men af en del systematici anses såsom en
afdelning under Amaryllideae E. Br. Å andra sidan
har man användt benämningen Narcissineae Juss. för
en sammanfattning af Amarylleae, Narcisseae och
Alströmeriae (samt Agaveae). Denna namnsammanblandning
visar, att de nämnda växtfamiljerna äro med
hvarandra nära beslägtade. Narcisseae äro lökväxter
med blad från löken och mellan dem uppskjutande
bladlösa stänglar, som uppbära en eller flere
blommor, före blomningen inneslutna i ett hölster
(spatha). Blomkalkarna äro färgade (kronlika),
antingen sambladiga eller fribladiga, med 6, vanligen
lika stora flikar eller blad i 2 tretaliga
kransar. Blommorna äro samkönade och hafva 6 ståndare
(kl. Hexandria L.). Stiftet är enkelt, med helt
eller 3-flikigt märke. Fruktämnet sitter under kalken
och bildar vid mognaden en trevalvlig, trerummig,
mångfröig kapsel. I Sverige finnas af denna familj
slägtena Narcissus, Leucojum och Galanthus. O. T. S.
Narcissus, mytol. Se Narkissos.
Narcissus Tourn., bot., är det slägte, som utgör
typen för nat. fam. Narcisseae. Blomkalken är
sambladig, med smal pip och utbredt bräm, deladt
i sex likformiga flikar. Kring pipens mynning
sitter en klocklik eller skålformig bikrona
(paracorolla). Ståndareknapparna öppna sig längs
efter. Pistillens stift är trådsmalt, med 3-flikadt
märke och rundadt 3-kantig kapsel. Den gula, luktlösa
påskliljan, N. pseudonarcissus L., och den hvita,
välluktandc pingstliljan, N. poeticus L., äro
bekanta och omtyckta prydnader i våra trädgårdar under våren och
försommaren. Till Europas flora höra inemot 50 arter
af detta vackra slägte, bland hvilka den välluktande
gula N. jonquilla L. och den blekt gulhvita N. tazetta
L. äro ofta odlade i våra växthus och
fönsterträdgårdar. Lökarna och blommorna af påskliljan hafva
kräkväckande egenskaper genom ett eget ämne, narcitin.
O. T. S.
Narcissus, frigifven och gunstling åt den romerske
kejsaren Claudius (reg. 41–54 e. Kr.). I egenskap af
dennes sekreterare utöfvade han ett stort inflytande,
som han begagnade till att förfölja motståndare och
rikta sig sjelf. Då Claudius’ gemål Messalina hade
begått den vanvettiga handlingen att gifta sig med
C. Silius, förmådde N. den svage Claudius att uppoffra
henne. Sedan råkade han i ovänskap med Claudius’
andra gemål, Agrippina, hvilken störtade och slutligen
lät döda honom. R. Tdh.
Narcotica (af Grek. narke, bedöfning), narkotiska
medel, döfvande medel, farmak., med., benämnas
de läkemedel, hvilka nedsätta verksamheten i nerv-
och kärlsystemet. I strängt begränsad mening förstås
med narcotica endast de medel, hvilka inverka på
hjernan så, att dennas förbindelse med den yttre
verlden genom sinnesorganen försvagas och slutligen
upphäfves, hvarigenom samtidigt medvetslöshet
inträder. Man gifver åt begreppet narcotica äfven
ett större omfång, så att det innefattar i allmänhet
de medel, hvilka inverka förändrande och till sist
förlamande på hjernan och ryggmärgen samt på nerver,
som utgå från dem, likasom äfven på det ganglionära
nervsystemet (nervus sympathicus). Likväl utesluter
man från narcotica sådana medel som alkohol och
flyktiga oljor, hvilka, intagna i stor mängd,
visserligen hafva en döfvande verkan, men i små och
måttliga doser inverka på ett helt annat sätt. Det
råder ock en viss förvandtskap mellan narcotica
och vissa andra medel, t. ex. kamfer och kinin,
hvilka i större dos kunna döfva och förorsaka yrsel,
men dock ej räknas bland narcotica. De egentliga
narcotica utgöras således, enligt den vanligen gängse
bestämningen, af sådana medel, som verka direkt
förändrande och i något större dos deprimerande
på verksamheten i hjernan såsom säte för
sjelfmedvetandet och själsförmögenheterna, på sinnesorganen,
på ryggmärgen och på nerver, som utgå från densamma,
samt på det sympatiska nervsystemet, alltså förorsaka
nedsättning af medvetandet, bedöfning, djup sömn
eller yrsel med abnorma viljeyttringar, aftagande af
sinnesverksamheten, sinnesvillor (hallucinationer)
af mångfaldigaste art, rubbningar inom rörelseförmågan
i alla möjliga riktningar, såsom kramp, antingen
tonisk (stelkramp), beroende på stegrad retbarhet i
de periferiska nerverna och ökad reflexverksamhet i
ryggmärgens ganglier, eller klonisk (konvulsioner),
slutligen förlamning af känsel- och rörelsenerverna
samt tillhörande organ. De verksamma beståndsdelarna
i narkotiska medel äro i flere fall tämligen
noggrant kända. I synnerhet har man kemiskt samt
fysiologiskt och terapevtiskt studerat alkaloiderna
och glykosiderna atropin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
