Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å almanackor för Skåne från 1660, då provinsen blef
förenad med Sverige, till och med 1878, och i Lunds
universitets bibliotek deponerade han en ask papper,
afsedd att öppnas 20 år efter hans död.
Nilsson, Nils, psevdonym för N. H. Quiding.
Nilsson, Sven (N. i Efveröd), riksdagsman, föddes
i Lyngby, Efveröds socken af Kristianstads län,
d. 4 Nov. 1831 och öfvertog 1854 på grund af gifte
ett hemman i Efveröds kyrkby. Jämte jordbruk har han
der drifvit bränvinsbränning och på de senaste åren
mejerihandtering. Bland den mängd förtroendeuppdrag,
som kommit honom till del i hemorten, märkes
ledamotskap af Kristianstads läns landsting under alla
år sedan landstingsinstitutionens införande (1862),
med undantag af år 1868. Åren 1881–83 valdes han till
landstingets vice ordförande, och sedan 1884 har han
af K. M:t förordnats till dess ordförande. Från
och med 1870 års riksdag har han städse tillhört
Andra kammaren, såsom ombud för Albo och Gärds härads
domsaga. 1872–75 var han ledamot af lagutskottet, men
har från och med 1876 suttit i statsutskottet. 1874
och 1875 var N. statsrevisor. Vid Majriksdagen
1887 utnämndes han till kammarens vice talman och
gjorde samtidigt sitt inträde i landtmannapartiets
»niomannaråd». N. underskref 1878 detta partis förslag
till ny härordning och afskrifning af grundskatterna
samt rustnings- och roteringsbesvären, men motsatte
sig de beslut, som vid 1885 års riksdag togos i
försvars- och grundskattefrågorna, hvilka han ville
hafva fullständigt afgjorda i ett sammanhang. 1887
biträdde han deremot ett förslag om ny afskrifning
(20 proc.) å nämnda skatter och besvär, den gången
utan vederlag i försvarets stärkande. Vid tullfrågans
behandling s. å. talade han mot rågtull, men yrkade
tull å majs och förädlade ladugårdsprodukter. Vid de
två första riksdagar N. bevistade väckte han motion
bl. a. om begränsning af maximum för den kommunala
rösträtten å landet; i öfrigt hafva hans motioner
för det mesta gällt borttagande eller reglering af
de mindre onera, som åligga jorden, särskildt den
skånska. Folkupplysningens främjande har vid såväl
riksdagens som landstingets förhandlingar legat honom
varmt om hjertat. De af K. M:t tillsatta komitéer,
af hvilka N. varit ledamot, äro 1877–78 års komité
för öfverseende af då gällande bränvinslagstiftning,
den åren 1880–82 verksamma stora landtförsvarskomitén
och 1885–87 års komité för granskning af ett förslag
till instruktion för provinsialläkare m. fl. läkare
samt utredande af dermed sammanhängande frågor.
Nilsson, Kristina, operasångerska, föddes d. 20
Aug. 1843 på hemmanet Sjöabohl i Vederslöfs socken
i Småland, der fadern var en fattig torpare. Tidigt
röjande en härlig sopranröst och ovanliga musikaliska
anlag, fick hon bidraga till familjens underhåll
genom att sjunga och spela fiol på dansgillen och
marknader. Vid en marknad i Ljungby upptäcktes hon,
då 14 år gammal, af v. häradshöfdingen
Fredrik Tornérhjelm, som tog henne med sig till
sånglärarinnan och målarinnan fröken Adelaide Valerius
(sedermera friherrinna Leuhusen), af hvilken hon fick undervisning
i musik, och det med sådan framgång, att hon redan
1859 kunde uppträda offentligt på en soaré i
Halmstad. Samma år skördade hon bifall
äfven i Göteborg och anförtroddes så
åt Franz Berwald i Stockholm för vidare
utbildning, hvarvid hon visade snabb
uppfattning, godt minne och ihärdig arbetslust
samt gjorde stora framsteg ej blott i sång och
violinspel, utan äfven i andra ämnen, särskildt
språkstudier och träsnideri. Flere anekdoter
från denna tid berättas såsom betecknande för hennes
mod, energi och ytterligt stora sparsamhet.
1860 lät hon höra sig på några konserter
i Stockholm och Upsala, och derefter fick
hon först af Tornérhjelm, sedermera af Karl
XV medel till en fyra års studiekurs i Paris under
Masset, Wartel och Delle Sedie, hvarefter hon med
glänsande lycka debuterade såsom Violetta å Théâtre
lyrique d. 27 Okt. 1864. Publik och kritik voro
eniga i entusiasmen öfver hennes klara, böjliga röst,
perlrena intonation, hänförande nyanseringsförmåga
och nordiskt poetiska apparition, en entusiasm,
som snarare växte än minskades genom hennes Lucie,
Cherubin, Nattens drottning m. fl. uppgifter, hvilka
hon utförde dels under det följande treåriga
engagementet vid Lyrique, dels under gästspel
i London. Den 9 Mars 1868 gjorde hon sitt
inträde på Stora operan i Paris medelst den af
henne kreerade Ofelia i Thomas’ »Hamlet», der hennes
föredrag af »Neckens polska», i det hon simmade
på näckrosblad öfver de månsilfrade böljorna,
kallades för en poetisk dröm, der man såg skaldens
vision förverkligad. Straxt efteråt firade hon
triumfer såsom Margareta, Alice och Mignon.
År 1870 gjorde hon med impresarion Strakosch
en lysande konstresa i Amerika, sjöng så åter i
Paris och London samt gifte sig i sistnämnda stad
d. 27 Juli 1872 med den parisiske bankiren Auguste
Rouzeaud (död 1882). Samma år lät hon höra
sig i Petersburg, 1874 åter i Amerika och 1876–77 i
Tyskland och Österrike, hvarunder hon riktade sin
repertoar bl. a. med Elsa i Lohengrin. Sedermera
har hon omvexlande sjungit i förut nämnda
land äfvensom i Spanien och Skandinavien. Till
Sverige återvände hon fyra gånger, nämligen 1865,
då hon endast besökte sin hembygd och lemnade
ekonomiskt bistånd åt sina anhöriga, 1876, då hon
uppträdde i Stockholm såsom »Margareta», »Mignon»
och Valentine samt å konserter, hvarvid bifallet åt
hennes konsertprestationer ej var odeladt, åt
hennes dramatiska framställningar deremot i hög grad
entusiastiskt, 1881, då hon medverkade i »Faust» vid
kronprinsens förmälningshögtidligheter, samt 1885, då
hon lät höra sig endast i konsertsalen, men, liksom
1876, äfven besökte Norge och Danmark. Den 12 Mars 1887
vigdes hon i Paris med den spanske rentiern
Don Angel-Ramon-Maria Vallejo y Miranda, grefve af
Casa Miranda, hvilken hon sedan följde till
Madrid, och dermed synes hon hafva tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
