Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nitroglycerin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva hastigt inträffade höjningar gång efter
annan omedelbart iakttagits. E. E.
Nivåkurva, geod., en linie, som å en karta drages
genom punkter, hvilka äro på samma höjd öfver
ett visst grundplan eller hafsytan. Nivåkurvors
införande på en karta utgör det mest exakta och
det fullständigaste samt är bland de tydligaste
sätten att åskådliggöra en trakts eller ett lands
höjdförhållanden. Den sålunda åstadkomna nivåkartan
är dess fullständigare, ju tätare kurvorna äro
inlagda eller ju mindre eqvidistansen är. Är en
nivåkurva inlagd för hvarje meter i höjdleden,
så är eqvidistansen 1 meter o. s. v. Nivåkartor
finna stor användning för tekniska, geografiska
m. fl. behof. E. J.
Nizami. Se Nisami.
Nizza (Fr. Nice). 1. Fordom grefskap vid
Medelhafvet, sedermera en provins i konungariket
Sardinien, hvilken 1860 afträddes till Frankrike
och nu bildar med det från depart. Var skilda
arrondissementet Grasse depart. Alpes-Maritimes. –
2. Hufvudstad i franska depart. Alpes-Maritimes,
ligger i en härlig trakt vid foten af de södra
Hafsalperna, hvilka genom det 878 m. höga Monte
Calvo dominera N. och hela dess omgifning, samt
vid utloppet af den vattenfattiga, ofta alldeles
torra ån Paillon (Paglione) i Baie des Anges af
Medelhafvet. En brant kalkstenshöjd af omkr. 100
m. höjd, belägen ett stycke från stranden, bildar
stadens historiska kärna. Den kröntes förr af en
borg, som var en af de starkaste fästningarna vid
kusten, men 1706 förstördes af hertigen af Berwick;
nu är den en offentlig promenadplats. Vid vestra
foten af kullen ligger den gamla staden, v. om denna
vid Paillon »18:de århundradets stad» och på andra
sidan ån den nya staden; ö. om bergshöjden ligger
handelsqvarteret vid hamnen. Mot hafvet begränsas
staden af vackra kajer: Quai des Ponchettes, Quai du
Midi, hvilken genom den öfver åmynningen ledande Pont
des Anges i v. sammanhänger med Promenade des Anglais,
som fortsätter 2 km. till mynningen af Magnan. En
i hafvet från promenaden utskjutande damm uppbär
hafsbadinrättningen. Äfven Paillon är infattad af
kajer. Jämte en rom.-katolsk katedral – S:te Réparate
(från 1650) – eger N. en rysk kyrka, 2 synagogor och
flere protestantiska kapell. Den i arkitektoniskt
hänseende märkligaste kyrkan är Notre Dame, en modern
gotisk byggnad, uppförd 1835 af staden af tacksamhet
för det denna förskonades från koleran. Staden
är säte för en biskop och har bl. a. ett lycée, en
lärarebildningsanstalt, ett naturhistoriskt museum, en
botanisk trädgård, ett stadsbibliotek (omkr. 50,000
bd) samt ett astronomiskt och meteorologiskt
observatorium. Vigtigaste industrigrenarna äro
tillverkning af parfymer, olivolja, finare träarbeten,
tvål, läder och tobak. I stor skala idkas fruktodling,
hvilken lemnar fikon, oliver, apelsiner, citroner,
mandlar och johannesbröd. Förnämsta exportartiklarna
äro olivolja, frukt, landtmannaprodukter och
blommor. 1886 hade staden 61,464 innev., hvilkas
språk är en blandning af provençalska och
italienska. Jernvägen mellan
Marseille och Genua går förbi staden. – På grund af
sitt skyddade läge eger staden verldsrykte såsom
klimatisk kurort och är derför under vintern en
tillflyktsort för ett stort antal främlingar, som der
söka sin helsa. Medeltemperaturen för året är 15,5°
C., för vintern 9,5°, för våren 13,3°, för sommaren
22° och för hösten 17°. Några nätter under vintern
sjunker qvicksilfret under fryspunkten, men snö ar
så godt som okänd, då den i medeltal faller endast
en half dag om året. Temperaturen är sällan högre än
32° C. Antalet regndagar om året är i medeltal 67,
tämligen jämnt fördelade på året. Hösten är bästa
årstiden; de hastiga temperaturvexlingarna om våren
kräfva stor försigtighet. Den i Provence så fruktade
mistralen (nordvestvind) är till följd af det skydd
bergen lemna tämligen sällsynt; deremot blåser,
i synnerhet under Mars och April, en östlig vind,
för hvilken de bröstlidande äro mycket känsliga. –
Staden anlades omkr. 300 år f. Kr. af massilier och
kallades Nicaea (Nikaia) med anledning af en seger
(Grek. nike), som de vunnit öfver ligurerna. Omkr. 100
år f. Kr. blef den en romersk stad, en förmur mot
ligurerna och en liflig handelsplats, men hade en
medtäflare i det närbelägna Cemenelium, af hvilket
ruiner finnas vid Cimiès (It. Cemella), 4 km. n. om
N. Under den äldre medeltiden var N. merendels ett
sjelfständigt samhälle, men under 13:de och 14:de
årh. tillhörde det ofta grefvarna af Provence,
och 1388 ställde det sig under skydd af grefvarna
af Savojen. 1538 slöts der ett vapenstillestånd
mellan Frankrike och Spanien. 1543 intogs staden af
fransmän och turkar under Hairaddin Barbarossa samt
plundrades. 1691 och 1706 intogs den af fransmännen,
hvilka då förstörde dess befästningar. Å nyo eröfradt
af dem 1792, tillhörde N. sedan Frankrike till 1814,
då det återgafs åt Sardinien, som 1860 afträdde det
till Frankrike.
Njal. Se Njål.
Njam-njam, ett i Central-Afrika mellan 3° och 7°
n. br. samt 21° och 28° ö. lgd från Greenw, bosatt
folk, hvars inhemska namn är sande, hafva erhållit
sin i Europa vanliga benämning af sina grannar i ö.,
dinka-negrerna, på hvilkas språk njam-njam betyder
»storätare» (af njam, äta). I Europa har detta folk
blifvit bekant först genom italienaren Piaggia, som
vistades nära ett års tid i deras land, och sedan
hufvudsakligen genom Schweinfurth (»Im herzen von
Afrika», 1878). I hela nordöstra Afrika äro njamnjam
genom sägner och rykten bekanta och fruktade som
ett vildt, krigiskt och menniskoätande folk, och
deras utseende är enligt Schweinfurth i hög grad
karakteristiskt: rundt, bredt, starkt brakycefalt
hufvud med ulligt negerhår, stora, glänsande,
mandelformiga, sneda ögon med fint tecknade ögonbryn,
bred, platt näsa, bred mun med tjocka utåtböjda
läppar, ett nästan helrundt ansigte, hvars allmänna
uttryck på ett egendomligt sätt förenar vildhet,
naivetet och ärlighet. Hudfärgen vexlar mellan
chokolad- och kopparbrun, och kroppsbyggnaden,
med relativt korta ben, uppnår sällan europeisk
medellängd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
