Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nobis, skämtsam beteckning för utskänkningsställe, värdshus, krog - Nobless ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ital. nabisso, afgrundssvalg, af Lat. in, i,
och abyssus, afgrund. Det förtjenar anmärkas,
att i Medelhögt. djefvulen kallas der helle wirt,
helvetets krogvärd).
Nobless (Fr. noblesse), ädelhet, högsinthet, höghet,
ädel värdighet; adel, adelsstånd. – Noblesse oblige
[nåblä’ss åblisj], Fr., adelskap ålägger förpligtelser
(ett valspråk inom den franska hertigliga ätten de
Lévis). Jfr Richesse oblige.
Nocera [nåtjera]. 1. N. Inferiore (förr N. dei
Pagani), stad uti italienska prov. Salerno, vid
jernvägen mellan Neapel och Salerno. 12,830
innev. (1881). Biskopssäte. N. är det forntida
Nuceria Alfaterna, som omnämnes först 315 f. Kr. såsom
samniternas bundsförvandt. Af Hannibal förstördes
staden fullständigt 216, men var på Ciceros tid
åter ett blomstrande municipium. – 2. N. Umbria
(forntidens Nuceria Camellaria), stad uti italienska
prov. Perugia, vid jernvägen mellan Rom och
Ancona. 1,680 innev. (1881). Biskopssäte.
Noch einmal, T., ännu en gång!
Noch ist Polen nicht verloren (»än är Polen ej
förloradt»), den tyska öfvers. af begynnelseorden
till den s. k. Dombrowski-marschen (Jeszcze Polska nie
zginela), som är af okänd författare och första gången
sjöngs af den polska legion, som general Dombrowski
1796 samlade uti Italien under Bonaparte. Marschen
har sedermera blifvit Polens nationalsång. De tyska
orden »noch ist Polen nicht verloren» hafva deremot
i Tyskland och Sverige blifvit ett skämtsamt uttryck,
ungefär liktydigt med: »ännu kan situationen räddas»,
»ännu kunna bättre tider komma», »ännu är det ej skäl
att misströsta».
Nock (Holl. nock, spets), sjöv., benämning på
den yttersta änden af ett föremål, såsom rånock,
spirnock, spelnock o. s. v. – Nockbensel, en lina,
som sitter fast i ett råsegels båda yttre hörn,
och med hvilken man fäster dem till rån, då seglet
skall »slås under». – Nockgårding. Se Gårding. –
Nocklödra, den lödra på ett segel, som medelst
nockbenseln fästes vid rån, då seglet »slås under»
(se Lödror). – Nockpert. Se Pert. – Nocktalja
(kallades förr äfven nocktakel), en fyrskuren talja,
som vid båtars och svårare tyngders in- och uttagning
uppsättes på underrån. Dessutom finnes på hvardera
underrånocken en smäckrare talja, »lilla nocktaljan»,
med en skänkling, nocktaljeskänklingen, hvilken med
sitt öga är krängd på rånocken, straxt innanför
brassblocket. De »små nocktaljorna» användas till
borgbrassar för underrårna, till lättare tyngders
förflyttande o. dyl. Nocktaljan får namn efter sin
rå. t. ex. focke-nocktalja och store-nocktalja.
R. N.
Noctiluca Thomps. (Thysanopoda Edw.), zool.,
ett slägte af mycket små kräftdjur, hörande till
underordningen Schizopoda (klyffotingar) bland
Thoracostraca (Podophthalmata). Dessa små kräftdjur
hafva 7 väl utvecklade benpar, af hvilka det näst
sista är mindre än de framför sittande, ofta blott
4-ledadt. Sista benparet är rudimentärt, med blott
2 leder, men försedt med stora gälar. Flere arter
förekomma i Nordsjön och i varmare haf i otalig
mängd samt utveckla, jämte flere samslägtingar
(Euphausiae), det egendomliga fosforescerande
ljus eller sken, som benämnes mareld (se d. o.).
O. T. S.
Noctuae (Noctuidae, Noctuina, Nocturna), zool.,
nattfjärilar, »nattfly», hafva bred, bakåt afsmalnande
kropp, beklädd med fjäll eller ibland endast med
långa hår. Vingarnas och kroppens färg är i regeln
mörk och dyster, undantagsvis med fläckar och band
af granna, glänsande färger. Antennerna äro långa,
borstlika, hos hannarna stundom kamlika. Biögon
finnas nästan alltid. Vingarnas hviloställning
är takformig. Framvingarna hafva 1 dorsalribba,
bakvingarna 2, samt häftborst (retinaculum). Benen
äro långa, med taggväpnade skenben. Larverna äro
dels nakna, dels håriga, oftast med 16 fötter,
hvilkas antal genom förkrympning eller bortfallande
af de främre bakfötterna kan nedgå till 14 eller
12. Förpuppningen sker dels ofvan, dels i jord,
med eller utan inspinning. Noctuae delas i en hel
mängd underfamiljer och slägten med en mängd arter. I
Sverige har man hittills funnit 540 arter. De flesta
äro genom sina larver svåra skadedjur å våra odlade
växter, såväl träd som örter och gräs. Fjärilarna,
som äro i rörelse under den mörka delen af dygnet,
lockas af blommors doft samt i synnerhet af torkade
äpplebitar, uppträdda på trådar och blötta i jäsande
gammalt öl eller konjak och socker. På sådana
lockbeten, fritt upphängda å trädgrenar o. d., slå
dessa nattfjärilar till i stor mängd och låta sig
utan svårighet infånga i lämpligt stora glasburkar,
i hvilkas botten man inlagt cyankalium eller en
svamp med kloroform. Man kan i en rik fjärilstrakt på
detta sätt under en enda afton erhålla nattfjärilar
i hundratal samt arter, som eljest äro svåra, om icke
omöjliga att träffa och fånga. O. T. S.
Nocturna, zool. Se föreg. art.
Nocturne [nåckty’rn], Fr., Ital. notturno,
»nattstycke», i allmänhet ett musikstycke, som afser
att uttrycka nattlig stillhet och drömstämning; i
nyare tid särskildt en art pianostycken, som har sitt
upphof från John Field och sedan odlats förnämligast
af Chopin. A. L.
Noder (af Lat. nodus, knut). 1. Fys.,
svängningsknutar, de ställen på en vibrerande
(svängande) kropp, hvilka fortfarande äro i hvila
och således ej alls deltaga i vibrationsrörelsen
(se Aliqvottoner, Hopkins’ apparat, Ljud, sp. 1527;
äfven Bukar). En kontinuerlig följd af sådana punkter
bildar en nodlinie (se Chladnis klangfigurer). –
2. Astron., de punkter, der skärningslinien mellan två
banplan (nodlinien) träffar himmelssferen. Vanligen
afses skärningen mellan jordbanans plan (ekliptikan)
och månens eller en planets eller en komets bana. Den
ena halfvan af banan ligger på ekliptikans norra
sida, den andra på den södra. Bredden (se Bredd 3)
är således nordlig på vägen från den ena noden (den
uppstigande noden) till den andra (den nedstigande
noden) och sydlig i den öfriga delen af banan, eller
från den nedstigande till den uppstigande noden. Vid
månens gång kring, jorden är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
