Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-amerikanska literaturen är ursprungligen en gren af den engelska - Nord-amerikanska risfogeln. Se Icteridæ - Nord-amerikanska springråttan. Se Jaculus - Nord-Amerikas Förenta Stater (United states of America), Förenta staterna l. Nord-amerikanska unionen, den stora förbundsrepubliken i Nord-Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Frank Leslie’s illustrated paper», bland
tidskrifterna »North american review» (sedan
1815), »American quarterly», de bägge organen för
sketch-literaturen »Knickerbocker’s magazine»
(uppsatt 1833) och dess efterföljare »Atlantic
monthly» (1860) samt »The century» och »Harper’s
new monthly magazine». – Svenska tidningar i Amerika
hafva utgifvits (sedan 1851) till ett antal af
omkr. 150, hvaraf mer än en tredjedel i Chicago;
närmast komma New York, Minneapolis och S:t Paul. Ett
flertal af dem har egt bestånd endast en kort tid;
f. n. finnas omkr. 20. Dessa äro antingen politiska,
halfreligiösa (»family papers») eller religiösa
(»church papers»). De förnämsta äro veckotidningarna
»Gamla och nya Hemlandet» (sedan 1855) och »Svenska
tribunen» (sedan 1877), bägge utkommande i Chicago.
E. F-t.
Nord-amerikanska risfogeln. Se Icteridae.
Nord-amerikanska springråttan. Se Jaculus.
Nord-Amerikas Förenta stater (United states of
America), Förenta staterna l. Nord-amerikanska
unionen, den stora förbundsrepubliken i Nord-Amerika,
omfattar (frånsedt det 1867 köpta territoriet Alaska)
nord-amerikanska fastlandets hela bredd mellan 24°
30’ och 49° n. br. samt mellan 66° 57’ och 124°
44’ v. lgd fr. Greenw. Republiken gränsar i n. till
Britiska Nord-Amerika, i ö. till Atlantiska hafvet,
i s. till Mejikanska viken och republiken Mejico
samt i v. till Stilla hafvet. Arealen af stater och
organiserade territorier beräknas till 7,651,710
qvkm. Inberäknas Indianterritoriet, Public lands och
Alaska, stiger ytinnehållet till 9,331,360 qvkm.,
deraf 144,000 qvkm. upptagas af vatten (floder, sjöar,
hafsvikar). Största utsträckningen från n. till s. är
2,570, från ö. till v. 4,270 km.
Kustutvecklingen är icke stor. En ersättning härför
lemnas af rikedomen på segelbara inlandsvatten,
kusternas gynsamma läge och deras utmärkta
naturliga hamnar. Kusten är öfverallt öppen; större
framförliggande öar saknas fullständigt, och Florida
bildar den enda större halfön. En mindre sådan
ligger mellan Delaware- och Chesapeake-vikarna. I
unionens nordöstra del ned till Virginia bildar
kusten en mängd mindre vikar och landtuddar. Längre
söderut, i Nord-Carolina och Texas, ligga utanför
kusten långa strandöar, som med kusten bilda grunda
strandsjöar. Stilla hafvets kust saknar vikar med
undantag af San Francisco-viken och Pugetsundet.
Med afseende på landets naturbeskaffenhet kan
man särskilja fyra stora afdelningar: det atlantiska
kustlandet, Mississippi- och sjöbäckenet, inlandet
och Stilla hafvets kustland. Atlantiska kustlandet
består i sin nordöstra del, från New Brunswicks gräns
till Hudson, af Akadiska bergssystemet, som har en
öfvervägande platå-artad karakter och på flere ställen
med ganska betydlig höjd framträder till kusten. Deraf
den af små vikar och fjordar splittrade branta kusten,
de många sjöarna och föga utvecklade strömmarna. De
största bland de sistnämnda äro S:t Croix, gränsflod
mot New Brunswick, Penobscot, Kennebec, Merrimac,
Connecticut och Hudson. Från New York består det atlantiska
kustområdet af en låg kustslätt, som småningom höjer
sig till foten af Alleghanybergen, i sin norra del
är endast 100 km. bred, men tilltager i bredd mot
s. De större floderna hafva det gemensamt, att de
vid gränsen mellan Alleghanybergen och slättlandet
bilda fall och forsar, men i sitt nedre lopp hafva
obetydligt fall. En annan egendomlighet hos den
atlantiska kustslätten bilda de s. k. Pine barrens
(furuskogar på sandjord) och skogskärren, bland
hvilka Dismal swamp är det största. De största
floderna på denna kust äro Delaware, Susquehanna,
Potomac, James, Roanoke, Neuse, Savannah och
Altamaha. Unionens central-område omfattar icke
blott Mississippis ofantliga flodområde, utan
äfven de canadiska sjöarnas region. En höjning
af hafvet med 300 m. skulle sätta Mejikanska
viken i förbindelse med Norra Ishafvet och söndra
Nord-Amerika i två olikstora öar. I detta område kan
man med afseende på den relativa höjden särskilja
fyra regioner, af hvilka den lägsta utgör den för
öfversvämningar utsatta Mississippidalen. Norrut
begränsas detta lågland af kullar, ehuru mellan de
nedre utlöparna af Alleghanybergen och de n. om
Mississippi belägna Ozark-kullarna utbreder sig en
80 km. bred alluvialslätt. Norr om dessa kullar
ligga de vidsträckta prärier, som utbreda sig
från de canadiska sjöarna vesterut till långt på
andra sidan Mississippi, men längre bort öfvergå
i svagt gräsbevuxna stepper eller, styckevis,
ödemarker. Denna region har inga bergskedjor,
endast en mängd breda jordkullar, mellan hvilka
på stora sträckor en fullkomligt jämn eller svagt
vågig slätt utbreder sig. Större skogar förekomma
der endast i ö. till 95:te längdgraden. Stepperna
äro alldeles trädlösa; i s. v. öfvergå de till llano
estacados kala sandstensplatå. Utom af Mississippi
och dess väldiga bifloder vattnas detta område
af Mejikanska vikens tillflöden Mobile, Brazos
och Colorado, canadiska sjöarnas många, men små
tillflöden samt af den till Winnipegsjön flytande
Red river. Inlandet omslutes af Klippbergen i ö.,
Sierra Nevada och Cascade range i v. samt tillhör tre
olika bäcken: Snake rivers i n., Colorados i s. samt
det s. k. Grand bassin, ett försvunnet inhaf, hvars
vattendrag gå till sjöar utan aflopp, bland hvilka
Great Salt lake är den största. I hela detta område
är steppbildning förherskande; men äfven vidsträckta
öcknar finnas, delvis betäckta med en saltskorpa,
såsom i Utah. Den största af dessa öcknar är Mohave
desert v. om nedre Colorado, som upptager en yta af
125,000 qvkm. Märkvärdiga äro i södra delen af detta
område de horisontala terrasserna och högslätterna,
s. k. mesas, genomskurna af ända till 1,000 m. djupa
klyftor, cañons, genom hvilka vattendragen hafva
gräft sig aflopp. Stillahafs-området bildar genom
rik skogstillgång och bördighet en fördelaktig motsats
till detta kala inland. Dess mest karakteristiska drag
är Kaliforniens oerhörda längddal, som inneslutes
af Sierra Nevada och Coast range och som med San
Joaquin och Sacramento utmynnar i San Francisco-viken. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
