Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordens förhistoriska tid - Nordens guder, en berömd serie episka smådikter (romanser) af Öhlenschläger - Nordenskiöld (Nordenskjöld, Nordensköld), svensk adlig ätt - 1. Nordenskiöld, Anders Johan - 2. Nordenskiöld, Karl Fredrik, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Skandinavien, men en stor mängd i vår jord
funna romerska mynt, bronskärl, glaskärl, vapen
och dylikt, ja t. o. m. konstsaker, vittnar om en
förbindelse mellan våra trakter och det romerska
riket, som varit mycket lifligare, än man förut
antagit. De inhemska arbetena från samma tid röja
också ofta genom sina smakfulla former tydligen
inflytandet af romerska förebilder. I stället för
bronsålderns enkla tyger och simpla lerkärl finna
vi nu prydliga drägter af fyrskäftad ylleväfnad och
ganska fina krukmakeriarbeten. Glasyr var dock under
hela hednatiden okänd i Norden. Skeppsbyggeriet stod
ock ganska högt. I en till torfmosse förvandlad vik
på jylländska halföns östra kust har man funnit ett
klink-bygdt fartyg af ek från 3:dje årh. e. Kr. Det
är en stor, öppen, i båda ändarna spetsig båt, 23,7
m. lång mellan de höga stäfvarnas spetsar och 3,3
m. bred midskepps. Han framdrefs med 14 par åror
och har, liksom bronsålderns fartyg, icke haft
mast. Rodret är smalt och har varit fäst vid ena
sidan invid aktern.
Omkr. midten af det första årtusendet e. Kr. visar
sig i Norden en förvånande rikedom på guld, hvilken
troligen ytterst har sin grund i de stora tributer
i guld, som flere af de östromerske kejsarna –
samma kejsare, hvilkas namn återfinnas på de hos
oss funna mynten – måste betala till goterna vid
Donau. Man kan redan spåra de vägar, på hvilka dessa
guldskatter spredo sig ända till de med goterna nära
beslägtade folken vid Östersjöns kuster. Inhemskt
mynt fanns icke i Norden förr än vid hednatidens
slut. Vid betalningar uppvägde man derför arbetadt
eller oarbetadt guld eller silfver (vanligen i spiral
lagda tenar). – De praktfullaste guldsmycken från
denna tid, som någonstädes anträffats, äro tre i
Sverige funna stora, breda halsringar af guld, hvar
och en vägande omkr. 0,63 à 0,85 kg. och bestående af
flere öfver hvarandra liggande rör med ytterst fina
filigranornament och andra pålödda prydnader. Intet
dylikt smycke är kändt från något annat land. – Under
den senare delen af jernåldern finna vi i Norden
en ny ornamentik, egendomlig för de skandinaviska
landen samt utmärkande sig genom sina fantastiska
djurfigurer och smakfulla slingor. Denna ornamentik
utvecklade sig i väsentlig mån genom inverkan
från Irland och andra land i nordvestra Europa. –
Jernålderns grafvar innehålla lemningar än af brända
än af obrända lik. Under periodens senare del blefvo
de döde ej sällan begrafna i »skepp», eller båtar,
som dragits upp på land, och öfver hvilka vanligen
en hög uppkastades. Jernålderns sista århundraden,
den s. k. yngre jernåldern l. vikingatiden
(omkr. 700–midten af 11:te årh.), höra emellertid
icke längre till Nordens »förhistoriska tid».
O. M.
Nordens guder, en berömd serie episka smådikter
(romanser) af Öhlenschläger.
Nordenskiöld (Nordenskjöld, Nordensköld), svensk
adlig ätt, härstammar från Johan Erik Nordberg
(f. 1660 i Tierps socken i Upland, d. 1740), hvilken
blef öfverinspektor vid salpetersjuderierna i
Finland. Hans söner, Anders Johan och Karl
Fredrik Nordenberg (se N. 1 och 2), adlades 1751 med
namnet Nordenskiöld (adiiga ätten Nordenskiöld,
n:r 1,912 B). Den senares son Otto Henrik (se
N. 3) uppflyttades 1797 i dåv. riddareklassen
(kommendörsätten Nordenskjöld, n:r 1,912 A) samt blef
1815 friherre (friherrliga ätten Nordenskjöld, n:r
357). Ofvannämnde Karl Fredrik N:s sonson Otto Gustaf
(se N. 6) bildade 1841 en annan friherrlig ättegren
(friherrliga ätten Nordensköld, n:r 394). Den
sistnämndes brorson Nils Adolf Erik (se N. 8)
erhöll 1880 friherrlig värdighet (friherrliga
ätten Nordenskiöld, n:r 405). Den adliga ätten
immatrikulerades på finska riddarhuset 1818.
1. Nordenskiöld, Anders Johan, ämbetsman, föddes
på Hito. Sibbo socken. Finland, d. 21 Dec. 1696,
var son till ofvannämnde Johan Erik Nordberg och
antog, i likhet med de öfriga barnen, namnet
Nordenberg. Han ingick 1712 vid fortifikationen samt
utnämndes 1744 till general-qvartermästare-löjtnant
vid den fortifikationsbrigad, som skulle leda
befästningsarbetena i Finland. 1751 adlades han med
namnet Nordenskiöld. 1752 blef N. vice landshöfding
och 1753 landshöfding i Savolaks och Kymmenegårds
län samt var 1757–61 landshöfding i Nylands och
Tavastehus’ län. I samtidens naturvetenskapliga och
ekonomiska sträfvanden tog N. lifligt del, hvarför
han redan samma år, som Vetenskapsakademien
stiftades, 1739, kallades till medlem af
densamma. I hennes handlingar offentliggjorde
han flere afhandlingar af ekonomiskt innehåll.
Såsom landshöfding uppmuntrade han flitigt allmogen
att förbättra jordbruket, inrätta kalkbrännerier
och pottaske-sjuderier samt att tillverka harts
och terpentinolja. Han afled i Helsingfors
d. 27 Juni 1763. M. G. S.
2. Nordenskiöld, Karl Fredrik, d. ä., militär,
ekonomisk skriftställare, den föregåendes broder,
föddes på Savijärvi, Sibbo socken, Finland,
d. 29 Sept. 1702 och antog likasom brodern
namnet Nordenberg. Han blef 1716 volontär
vid fortifikationen och 1762 öfverste vid
fortifikationsbrigaden i Finland, men erhöll redan
1763 afsked, hvarefter han drog sig tillbaka
till sin egendom Frugård i Mäntsälä socken i Nyland,
der han afled d. 19 Mars 1779. 1751 adlades han med
namnet Nordenskiöld. Han var vid riksdagen 1755–56
medlem af sekreta utskottet och finska deputationen
samt slöt sig till hattpartiet. Mera betydande
än såsom politiker var han såsom landtbrukare
och ekonomisk skriftställare. Hans egendom Frugård
var med underlydande lägenheter en mönsterfarm,
der trädgårdsskötsel, fruktodling, bruks-
och sågverksrörelse drefvos i vidsträckt skala.
Han kallades, likasom brodern, 1739 till medlem
af Vetenskapsakademien samt bidrog med flere
fysikaliska, naturvetenskapliga och ekonomiska rön
till dess handlingar. Då han 1758 nedlade
presidiet i akademien, höll han ett tal
Om nyttan af öfverflödigt vattens uttapppande
utitr insjöar, kärr och mossar i Finland,
och hans svar på akademiens fråga <i>Om
bästa sättet att uppodla mosslupna
ängar ansågs vara af stort värde.
M. G. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
