Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordkyn, udde mellan Laxefjord och tanafjord i norska Finmarken - Nordlands amt utgör södra delen af Tromsö stift i Norge - Nordlandske kirke- og skolefonden inträttades år 1715 af Fredrik IV till fromma för missionsväsendet i Finmarken - Nordlindh, Daniel - Nordling, Ernst Viktor - Nordmaling, socken i Vesterbottens län - Nordmann, Alexander von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nordkyn, udde mellan Laxefjord och Tanafjord
i norska Finmarken, på 71° 7’ n. br., är den
nordligaste punkten på Europas fastland.
Y. N.
Nordlands amt utgör södra delen af Tromsö stift i
Norge och omfattar kustbältet mellan riksgränsen
och Norska hafvet jämte en del öar. Areal 37,965
qvkm. 103,369 innev. (1875). Kusten är sönderskuren af
en mängd fjordar, af hvilka de största äro Vefsen-,
Ranen-, Beieren-, Salten-, Folden-, Tys- och
Ofotenfjordarna. Fjällarna bilda i s. vidsträckta
platåer, men antaga norrut mera splittrade former,
ofta påminnande om Alperna. De förnämsta äro
Börgefjeld (jfr Namdalen), Okstinderne (2,080
m.), Brurskanken (1,321 m.) och, längre mot n.,
ett fjällparti, som bär den under namnet Svartisen
bekanta samlingen isbräer. På riksgränsen resa sig
Sulitelma och en hel rad andra toppar. Fjälldalarna
stå vanligen i beqväm förbindelse med hvarandra
genom låga pass. Amtets elfvar ega kort lopp,
men flere af dem föra mycket vatten. Af insjöarna
må nämnas Rösvand (287 qvkm.). Bland öarna invid
kusten äro Alsten med fjället Syv Söstre och Vegen
de största. De smärre, såsom Lovunden, Traenen
och Hestmandö, utmärka sig genom mycket bisarra
former. Längre ut i hafvet ligga de stora ögrupperna
Lofoten och Vesteraalen, af hvilka den förra skiljes
från fastlandet genom Vestfjorden. Amtet är deladt
i 4 fögderier, 4 sorenskriverier och 40 härad
samt eger 2 stads-kommuner. Hufvudnäring är fisket,
hvilket med få afbrott idkas hela året. Vigtigast
är torskfisket vid Lofoten (Jan.–April), dernäst
sillfisket, som är mera oregelbundet, ehuru tidtals
mycket gifvande. I några trakter är skogshandteringen
icke utan betydelse. På åtskilliga ställen har
man funnit silfver, jern och andra metaller,
utan att dock någon ordentlig grufdrift (utom i
Svenningdalens silfvergrufvor) kommit till stånd. På
Lofoten finnas fabriker för fiskguano. Liksom i det
öfriga Tromsö stift äro innevånarna i N. befriade
från militärtjenst. Jfr Helgeland och Hålogaland.
Y. N.
Nordlandske kirke- og skolefonden inrättades år 1715
af Fredrik IV till fromma för missionsväsendet i
Finmarken, men användes numera till löneförbättringar
vid en del kyrkliga sysslor och understöd åt
folkskolorna i Tromsö stift. Kapitalet utgjorde vid
slutet af räkenskapsåret 1884–85 1,241,810 kr. Y. N.
Nordlindh, Daniel, biskop, föddes på Månsbo
vid Avesta, Dalarna, 1662, sattes 1672 under
professor J. Columbus’ handledning i Upsala och
begaf sig 1687 efter aflagd filos. kandidatexamen
och gradualdisputation på en resa till Tyskland,
Holland och England. 1691 blef han filos. magister
i Upsala samt utnämndes 1693 till pastor vid
Dalregementet. Sedan följde befordringarna ganska
tätt, så att han 1701 blef hofpredikant, 1710
kyrkoherde i Riddarholmen, 1711 i S:t Klara, 1717
superintendent i Karlstad, 1718 biskop i Strengnäs och
1719 teol. doktor. Från 1710 deltog han i riksdagarna,
var i allmänhet konungskt sinnad
och stod i mycken gunst hos sin öfverhet. Han afled
i Stockholm 1728. -rn.
Nordling, Ernst Viktor, rättslärd, universitetslärare,
född i Stockholm d. 25 Apr. 1832, blef 1849 student
i Upsala och 1856 juris utriusque kandidat. 1859
förordnades han till docent i svensk civilrätt
och romersk rätt vid Upsala universitet, utnämndes
s. å. af Svea hofrätt till vice häradshöfding samt
befordrades i slutet af året till adjunkt i romersk
rätt och svensk allmän lagfarenhet vid nämnda
universitet. 1867 blef N. professor derstädes i
romersk rätt, juridisk encyklopedi och rättshistoria,
men erhöll 1868 på begäran förflyttning till den genom
professor Olivecronas utnämning till justitieråd
lediga professuren i svensk civilrätt. Vid Lunds
universitets jubelfest sistn. år kreerades han till
juris utriusque doktor. Hans förnämsta skrifter
äro Om servituter enligt svensk lag (1859; 2:dra
uppl. 1868), Om remedia juris enligt svensk lag
(i Ups. univ. årsskr. 1863 och separattryck), Om
res fungibiles och dermed sammanhängande ämnen
(dersammastades 1867 och separattryck; 2:dra
uppl. 1877), Om präskription enligt svensk allmän
förmögenhetsrätt (dersammastades 1877), De nye
lagfarts- och intecknings-lagarne med tillhörande
författningar utlagda (jubelfestskrift 1877) samt
Förhandlingar om rätt i förmögenhelsrättsliga saker
och bevisbördans fördelning mellan stridiga parter
(1886). Juridiska föreningen i Upsala har tid efter
annan samt delvis i nya, öfversedda, upplagor utgifvit
omfattande »Anteckningar efter professor E. V.
Nordlings föreläsningar» (öfver ärfdabalken, om boskilnad
och om behandling af död mans bo samt öfver svenska
civilrättens »allmänna del»).
Nordmaling, socken i Vesterbottens län, Nordmalings
och Bjurholms tingslag. Areal 1,185 qvkm. 7,613
innev. (1886). N. utgör ett konsistorielt pastorat af
1:sta kl., Hernösands stift, Ångermanlands Nordöstra
kontrakt.
Nordmann, Alexander von, finsk naturforskare,
född d. 24 Maj 1803 i Kuotsinsalmi, blef 1821
student och 1827 filos. doktor i Åbo. Sistn. år
reste han till Berlin, der han särskildt hängaf
sig åt studiet af lägre evertebrater under ledning
af Rudolphi, Ehrenberg o. a. Efter närmare fem års
vistelse derstädes och sedan han der 1831 blifvit
med. doktor, flyttade han 1832 till Odessa såsom
professor i zoologi och botanik vid dervarande
Richelieu-lyceum. Under sin långvariga vistelse
derstädes företog N. nästan årligen vetenskapliga
resor, bland hvilka särskildt må nämnas en med
faror förenad resultatrik expedition till Kaukasus’
bergstrakter (1835) äfvensom hans deltagande i den
af grefve Anatole Demidov, sedermera furste af San
Donato, bekostade vetenskapliga expeditionen till
södra Ryssland och Krim (1837). För utarbetande
af den naturhistoriska delen af det demidovska
reseverket uppehöll han sig under åren 1838–39 i
Paris en längre tid. Åren 1846–47 anställde han
i de af honom upptäckta benförande jordlagren vid
Odessa gräfningar, som. bragte i dagen en betydande
samling fossila däggdjursben af stort paleontologiskt
intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
