Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge, konungarike, omfattande den vestra och mindre delen af Skandinaviska halfön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bord och plankor kommo 15,7 mill. Utskeppningen af
trämassa har tagit stark fart och under det betydliga
prisfallet höjt sig från 26,000 ton (2 1/3 mill. kr.) år
1880 till 100,000 ton (5 1/2 mill.) år 1886. Tändstickor
utföras för 1,7 mill. kr. Af fiskeriprodukter
äro de förnämsta klippfisk (15 mill. kr.), torkad
fisk (6 mill.), sill (12 mill.), tran (5 mill.),
rom och fiskguano (2 1/2 mill. kr.). Vidare märkas
söm och spik, smör (i synnerhet margarin), hudar
och skinn, yllevaror, malm, papper, kondenserad
mjölk, bomullsvaror, is, huggen sten m. m. Den
lifligaste handelsförbindelsen eger rum med
Tyskland och Storbritannien, på hvilka land
1881–85 gingo resp. 29 och 26 proc. af hela omsättningen,
dernäst med Sverige, 11 proc., Danmark och Ryssland,
9 proc. De förnämsta handelsplatserna äro Kristiania
(hvars omsättning med utlandet 1881–85 utgjorde 99
mill. kr., eller 47 proc. af rikets hela omsättning),
Bergen (44 mill. och 17 proc.) och Trondhjem (15
mill.). Förut hade Bergen den största omsättningen och
intog ännu på 1870-talet första rummet i utförseln,
men öfverflyglas nu äfven i detta hänseende af
Kristiania. Såsom exporthamnar äro näst Kristiania
och Bergen att nämna Fredriksstad, Kristianssund,
Trondhjem och Drammen.
Skeppsfarten är ansenlig. Från utrikes orter
ankommo år 1885 11,049 fartyg med 2,359,600 tons
drägtighet, af hvilka med last segelfartyg 405,342
och ångfartyg 928,818 tons, tills. 1,334,160
tons. Drägtigheten af med last afgångna utgjorde
1,019,512 tons för segelfartyg och 864,063 tons
för ångfartyg, tills. 1,883,575 tons. Af fartygen
voro 61 proc. norska och 39 proc. utländska; af
ångfartygen voro 53 proc., men af segelfartygen
endast 21 proc. utländska. Äfven kustfarten mellan
norska hamnar är mycket betydlig. Handelsflottan
är i förhållande till folkmängden den största i
verlden. I början af 1886 funnos 7,154 segelfartyg,
med en drägtighet af 1,448,900 tons, och 510 ångare,
med en drägtighet af 114,100. Reduceras ångfartygens
drägtighet efter beräkningsgrunden 1 ångfartygston =
3 segelfartygstons, blir hela drägtigheten 1,791,200
tons och norska handelsflottan ur denna synpunkt den
femte i ordningen. Tillväxten var stark i synnerhet
under perioden 1850–79, vid hvars början drägtigheten
i beräknade tons utgjorde endast 289,500. Efter
1879 märktes föga framåtskridande, och under de
sista årens ogynsamma vilkor för skeppsfarten hafva
segelfartygen minskats i antal; ångfartygens antal har
visserligen ökats betydligt, men ej tillräckligt för
att uppväga minskningen inom segelflottan. Förnämsta
skeppsredareorten är f. n. Bergen, der mer än halfva
ångbåtsflottan är hemmahörande; förut gick Arendal
i spetsen, men denna stad har nu nästan uteslutande
segelfartyg. Bruttoinkomsterna af de norska fartygens
utrikes fart beräknades för år 1885 till 82,8
mill. kr., för 1882 och 1883 deremot till öfver 100
mill. kr. – För evangeliets förkunnande bland norska
och andra skandinaviska sjömän i främmande hamnar
arbetar sedan 1864 en förening, som
räknar 116 filialer inom hela landet och har en årlig
inkomst af 60,000 kr. utom gåfvor, som inflyta till
föreningens stationer i utlandet, hvarest den eger
10 norska sjömanskyrkor med tillhörande läsrum.
A. N. K.
Kommunikationsväsendet. Efter år 1624 började man
bygga landsvägar i N., och från 1660 sträfvade man
att få arbetet dermed organiseradt under statens
uppsigt. Det dröjde likväl ända till slutet af
18:de årh., innan N., förnämligast under ledning
af general-vägintendenten Peder Anker, erhöll ett
ordentligt och användbart landsvägsnät. Sedan 1850
har detta varit underkastadt en fullständig omdaning,
hvilken ännu pågår. De större vägarna byggas på
gemensam räkning af staten, amtet och vederbörande
herred under högsta ledning af en vägdirektör;
de smärre byggas och underhållas af amterne
och herrederne. Endast i glest befolkade trakter
underhåller staten enstaka vägar. – Sedan 1854 eger
N. jernvägar, hvilka nu trafikeras på en sträcka af
1,562 km., hvaraf 592 km. med 1,435 m. och 970 km. med
1,067 m. spårvidd. 1,494 km. äro statsbanor och
tillhöra 13 bolag, i hvilka staten, en del kommuner
och privatpersoner äro intressenter; administrationen
tillhör uteslutande staten. 68 km. utgöra »den
norske hovedjernbane» (Kristiania–Eidsvold), som
eges af ett aktiebolag, hvari staten dock är största,
intressenten. Statsbanorna skötas af en kollegial
direktion, hvars främste man är generaldirektören,
och äro indelade i 6 trafikdistrikt. – År 1827
började staten anordna regelbunden ångbåtsfart längs
kusten och på utlandet. Efter hand egnade sig äfven
enskilda bolag åt samma sak, hvarpå staten alltmera
drog sig tillbaka och 1871 alldeles upphörde med
sin trafik. Numera besörjes ångbåtstrafiken utmed
kusten från Fredrikshald ända upp till ryska gränsen
af enskilda bolag. N. har 2 kanaler af betydenhet,
Fredrikshalds- och Skienkanalen. Den senare sätter
några insjöar i Thelemarken i förbindelse med hafvet
och håller på att utsträckas i vestlig riktning. –
Telegraflinierna hafva (1887) en längd af 7,346 km.
Y. N.
Författning och förvaltning. Enligt grundloven
af d. 4 Nov. 1814 är N. ett fritt, sjelfständigt,
odelbart och oafhändligt konungarike, som är förenadt
med Sverige under en konung, och hvars regeringsform
är inskränkt monarkisk. Tronföljden är agnatisk samt
ordnad i öfverensstämmelse med föreskrifterna i den
svenska successionsordningen af 1810. – Konungen
skall hvarje år någon tid vistas i N., derest icke
vigtiga hinder möta. Han skall bekänna sig till
den evangelisk-lutherska läran och blir myndig vid
fyllda 18 år. När han tillträder regeringen, aflägger
han inför stortinget ed att styra riket i enlighet
med dess konstitution och lagar. Den verkställande
makten tillkommer konungen, hvars majestät skall
hållas i vördnad, och hvars gerningar ej kunna
åtalas. Ansvarigheten hvilar på rådet. Konungen
förvaltar statskassan samt vakar öfver att statens
egodelar användas och tillgodogöras på det sätt, som
stortinget bestämmer. Han kan utfärda och upphäfva
provisoriska förordningar om handel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
