Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge, konungarike, omfattande den vestra och mindre delen af Skandinaviska halfön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkobyggnaderna af sten må nämnas Gamle Akers
kyrka i Kristiania, Ringsakers kyrka på Hedemarken,
Grans kyrka på Hadeland m. fl., alla utgörande större
eller mindre modifikationer af basilikan. Skeppet i
Stavangers domkyrka och tvärflyglarna i Trondhjems
domkyrka äro de förnämsta minnesmärkena af denna
stilart, hvilken varit använd äfven vid Kristkyrkan
i Bergen, Halvardskyrkan i Oslo och på andra
ställen. Vackra ruiner från rundbågsstilen visa
Hamars domkyrka och Hovedöns kloster. Spetsbågsstilen
utvecklade sig i N. på samma sätt under engelskt och
delvis franskt inflytande. Dess förnämste representant
är östra flygeln af Trondhjems domkyrka med dertill
hörande oktogon. Dit är också att räkna koret i
Stavangers domkyrka. Båda dessa byggnader stamma
från 13:de årh. Dale (Lysters) lilla kyrka i Sogn
har en präktig portal i engelsk spetsbågsstil. I
Bergen uppfördes Apostlakyrkan efter mönster af
det berömda La sainte chapelle i Paris och liksom
detta i två våningar. Af profana byggnader är
antalet ringa. Kongehallen i Bergen är en sådan i
spetsbågsstil, och Rosenkrantz’ torn på samma ställe
erbjuder prof på rundbågsstilen. Äfven finnas ruiner
af åtskilliga gamla borgar, såsom Valdinsholm i
Glommen, Mjöskastellet o. a. Tönsberghus har några
lemningar af gamla byggnader af tegel, ett material,
som sällan hade användning i N. I Trondhjem visa
qvarlefvorna af ärkebiskopsgården blandade rund- och
spetsbågsformer. Många af dessa byggnader röja en
icke ringa originalitet i behandlingen af främmande
motiv, men det är dock endast inom träarkitekturen det
medeltida N. kan sägas hafva skapat en sjelfständig
nationel stil i de s. k. resverks- eller stafkyrkorna.
Dessa härröra från 12:te–15:de årh. och hafva sitt
namn efter det sätt, hvarpå de uppfördes, i det den
yttre väggbeklädnaden sammanhålles af stolpar eller
stafvar, som äro infällda i ramar. Grundplanen är
alltid basilikans med en halfcirkelformig apsis i
ö. och narthex i v. Men öfre delen af byggnaden antog
former, som närmast berodde af materialets natur, och
det hela fick derigenom ett från basilikan vidt skildt
utseende, kanske mest påminnande om byggnadssättet i
östra Asien. Stafkyrkorna äro numera få: Hiterdal och
Eidsborg i Thelemarken, Borgund, Urnes och Hoprekstad
i Sogn, Ringebo, Vaage och Lom i Gudbrandsdalen,
Hedal, Reinlid, Lomen och Hurum i Valdres. Gols kyrka
är flyttad till Bygdö vid Kristiania, Fortuns till
Fantoft vid Bergen och Holtaalens till Trondhjem. –
Om en norsk målarekonst under medeltiden kan det ej
blifva tal. Ganska vackra anlag för skulptur framträda
deremot i stenhuggeriarbetena på en del kyrkor och
de rika utskärningarna på stafkyrkorna. – Under 16:de
årh. låg arkitekturen i N. alldeles nere, och det
17:de frambragte högst litet. Den stora träbyggnaden
i Trondhjem från 18:de årh., »Stiftsgården» kallad,
skänker ett visst intresse. Sedan 1840 visar sig
större sträfvan efter stilfulla byggnader, t. ex. i
Oskarshal vid Kristiania. I första rummet kommer
likväl restaurationen af Trondhjems domkyrka, hvars östra flygel
anses blifva färdig år 1889. – Här och der på
landsbygden hafva under 17:de–18:deårh. renaissancen
och rococon lemnat mönster för träbyggnader,
hvilka ännu finnas qvar i öfre Gudbrandsdalen och
utgöra intressanta prof på den norske bondens
originella bearbetning af nämnda stilarter. – År
1818 inrättades i Kristiania en s. k. »kunst- og
tegneskole», hvilken blef en första, om ock ringa,
början till en sjelfständig nyare norsk konst. Vid
densamma verkade landskapsmålaren Flintoe. I utlandet
bosatte sig Dahl och Fearnley, medan porträttmålaren
Görbitz efter ett långt uppehåll i Paris återvände
till Kristiania. År 1836 stiftades den första
norska konstföreningen, i Kristiania, och då 1837
nationalgalleriet kom till stånd, verkade detta
lifgifvande på den fosterländska konsten. Ett ännu
större steg tog denna, sedan Adolf Tidemand (1814–76)
och Hans Gude (f. 1825) återvändt från Düsseldorf och
vunnit ryktbarhet. Revolutionen 1848–49 gjorde, att
de norske konstnärerna för en tid lemnade Tyskland
och slogo sig ned i Kristiania. Der uppväxte
sålunda en liten konstnärskoloni, som omfattades
med stort intresse, och hvars inflytande spårades
långt derefter. Flertalet konstnärer fortfor likväl
att bo i utlandet, och först på senare tiden har
en ändring derutinnan skett. Mest omhuldadt var
landskapsmåleriet, som hade, utom Gude, äfven
andra mer eller mindre framstående utöfvare,
såsom H. A. Cappelen, Mörten Müller, Eckersberg,
R. Boll, Bodom, Baade, Frich, N. Müller, Jacobsen,
L. Munthe, Amaldus Nielsen, F. Collett, Thurmann,
Barlag, Diesen, Schöien, A. Normann, Carl Nielsen
och Frithjof Smith-Hald. Färre voro de, som trädde i
Tidemands spår såsom historie- och genremålare: Arbo,
Knut Bergslien, C. Brun och Carl Hansen. Askevold
och Böe vunno namn såsom djurmålare, fru Dietrichson
(född Bonnevie) samt fröknarna Sinding och Schreiber
såsom porträttmålarinnor. En yngre rad af konstnärer,
som valt Kristiania och i några fall utlandet till
vistelseort, räknar inom sig namnen E. Werenskiold,
E. Petersen, G. Munthe, Fr. Thaulow, Chr. Krohg,
O. Sinding m. fl. samt fröknarna H. Backer,
K. Kielland och A. Nörregaard. – Af de förste
bildhuggarna efter 1814 må nämnas Michelsen, elev af
Thorvaldsen, och i en senare tid Brynjulf Bergslien,
Middelthun, Jakobsen, Borch, Fladager, Glosimodt
och Budal.
Inom musiken har N. på sista tiden kunnat framvisa
betydande namn. Ole Bull (1810–80) hade länge
europeiskt rykte såsom violinist, och fruarna
Erika Lie-Nissen och Agathe Backer-Gröndahl äro
berömda pianister. Bland kompositörer må här nämnas
H. Kjerulf, E. Grieg, Johan Svendsen, Johan Selmer,
Ole Olsen och Otto Winter Hjelm. Stora förtjenster
om det musikaliska lifvet i Kristiania har egaren af
Warmuths musikhandel derstädes inlagt.
Den sceniska konsten är i N. af yngre datum. Under
18:de årh. idkades den i städernas dramatiska
dilettantsällskap, hvilka stundom hade fullständiga
teatrar. 1827 fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
